Fångar som inte vet att de är fångar

Bloggaren har sedan en tid luskat i begreppet 'soft totalitarianism". Totalitarianism vet vi vad det är: Diktatur. Men en 'mjuk diktatur'? Finns det?

Slår man på begreppet får man drygt 500.000 träffar. Intressant nog är att, de jag har last,finns ingen lank till någon svensk gammelmedia, utan till bloggar. Här finns tydligen inget intresse för sådana halvmesyrer. Antingen är en stat en demokrati eller också är den en diktatur. Men uppenbarligen finns dessa skumma stater. Är Kina en diktatur? Ja, den styrs av en stenhård kommunistisk regering. Men Kina är också ett kapitalistiskt land där rikedomarna bara växer, även bland s k vanligt folk. Man hamnar i en gråzon.



I USA är man väldigt noga med vad som ska kallas för demokrati och inte. Här pratar man gärna om den mjuka diktaturen. T ex anser en stor majoritet att Obamas reform om en allmän sjukförsäkring (Obamacare) är stenen som får socialismravinen att börja rulla.



Så här beskriver dProgram det hela:

"No longer will we have the freedom to purchase healthcare directly from an insurance company that designs its own products; that role will fall to the bureaucrats crafting the acceptable plans to be offered in the healthcare “exchanges” in all 50 states. Nor can anyone escape to Montana, Utah, or other supposedly more independent, individual-oriented states, since the whole country is locked into an effectively single-payer system that will increasingly impose restrictions on the care we receive."


Och denna reform kallar man så för 'soft totalitarianism". Att staten ska lägga sig i vilken sjukvård de ska ha och hur är enligt amerikanerna ett stort ingrepp i konstitutionen: The Declaration of Independence. Likaså anser man att det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna: Friheten att välja.



I kommentarerna kan man läsa:

"At the end of the day Obamacare is just another collectivist scheme. Collectivism always turns good things bad and bad things worse. Naturally, as things go from bad to worse people demand more collectivism to fix the problems that the original collectivism caused."

Jojo, de skulle bara bo här I Sverige. Vår fina sjukvård som vi betalar in solidariskt för att ALLA ska ha likvärdig vård. En sjukvård där folk dör som flugor i vårdköerna och väl inne på sjukhusen får man ligga i korridoren utan tillsyn. Dessutom ofta på fel klinik. Men å andra sidan är det lika för alla.

Visst kan man tycka illa om det amerikanska vårdsystemet där fattiga inte har råd att köpa sig en försäkring. Och det blir ingen förändring nu. Men med den skillnaden att det blir ett tvång att köpa sig en allmän sjukförsäkring. Lika för alla, javisst. Men bättre?

Men det som vi svenskar inte känner till är att arbetsgivarna oftast star för sjukförsäkringen. För de allra flesta amerikaner kostar alltså inte sjukvården speciellt mycket. Vi vill ju så gärna demonisera för att få den svenska sjukvården att framstå som exemplarisk. Inte bara den. Hela vårt samhällssystem är exemplariskt därför att det är "lika för alla".

Men som kommentaren ovan: Kollektiva lösningar medför alltid att det som borde vara bra blir dåligt och det som är dåligt blir sämre. Ett kollektivt system genererar fler kollektiva system.

Och så här beskriver Bruce Bawer Sverige i National Review:

"(Sweden is a country)…in which the people are fed by their political, press, and intellectual establishment an unvarying diet of propaganda promoting the socialist welfare state, demonizing Israel [and America], and whitewashing Islam."

Så hittade jag också en svensk blog, Oskorei - Motpol där man omständigt ger tre definitioner på den mjuka diktaturen:

1. Konsumismen - Vänsterns argument att kapitalismen har kolonaliserat samhället till ett konformt system där allt handlar om varor till själlösa kunder. Människor blir slavar under marknaden.

2. Idéen om massan - (Industrialismen) Organiska gemenskaper (landsbygden) slogs sönder av urbanisering, massmigration, nya media, sekularisering, et cetera. Deras plats togs av den atomiserade individen, som förenades i massan.  Historiskt framträdande former av massrörelser var nationalismen och socialismen.
Massan är per definition intolerant, och kan inte hantera vare sig mer komplexa resonemang eller oliktänkare och avvikare.

3. Etablissemanget, Eliten - Politiker och media i en ohelig allians har tagit sig makt att diktera villkoren för hur människor ska leva tycka och känna. Media t o m fabricerar olika händelsers förlopp och de reaktioner hos allmänheten de väcker. Det finns inget som inte går att förneka.

Gamla begrepp omdefinieras för att passa maktelitens intentioner. T ex demokrati som ursprungligen handlar om frihet att uttrycka sina åsikter och tankar utan repressalier etc, förändras till att betyda att demokrati handlar om friheten att kategorisera det som är bra respective dåligt. Det som etablissemanget dömer ut som dåligt kallas följdaktligen för odemokratiskt (eller anti-demokratiskt).

Men det sker successivt och under täckmantel av Det Goda Samhället. Människor blir systemberoende under politiken med sina allmosor Men de har ingen aning om hur fängslade de egentligen är.



Till sist vill jag citera Christer Kevick på Newsmill om hur den svenska "demokratin" ser ut:

”Det är skrämmande med en befolkning som inte reagerar med ursinne och uppror mot ett samhällssystem som för varje decennium tar sig större och större friheter på bekostnad av individens autonomi och frihet. Det är ett system som agerar såväl åklagare, försvarsadvokat som domare. När en f d demokrati passerar gränsen in i skugglandet görs det omärkligt. Även om demokratin fungerar på ett ytligt plan ; fria val, grundlagsskyddad yttrande- och tryckfrihet, så är ändå samhället auktoritärt och diktatoriskt på det praktiska planet. Att vår nya grundlag röstades igenom utan vare sig en presentation av den eller en föregående debatt runt den, talar sitt tydliga språk. Riksdagen företräder makten och makten kan varken kritiseras eller påverkas. Ett sådant statsskick brukar kallas för demokratur och där är Sverige av idag. ”

Kommentarer

Anonym sa…
Jag arbetade några år som läkare på ett stort Universitetssjukhus i USA. Jag fick en chock när jag kom dit. Jag hade under alla år i Sverige blivit itutad av våra journalister hur överlägsen svensk sjukvård var i förhållande till amerikansk. Det visade sig vara tvärtom. De amerikanska läkarna visade sig vara enormt duktiga och proffs i förhållande till de svenska amatörerna. Dessutom har alla gratis sjukvård (staten betalar) för sådant som är livsshotande, t.ex. hjärtmissbildningar och dylikt. Helt okänt i Sverige eftersom journalisterna inte vill att detta skall komma fram. Däremot måste man stå för egen försäkring för sådant som inte är direkt livshotande, t.ex. höft- och knäproteser och liknande.
Utlandssvensk sa…
Den svenska sjukvården är i särklass sämst i västvärlden. Själv har jag bott i fem länder och det råder ingen som helst tvekan om detta.

Vad gäller USA håller jag helt med om att deras sjukvårdsystem, och även resten av deras samhälle, har närmast demoniserats i Sverige sen åtminstonde 70-talet.

Själv bor jag i Schweiz, där man också har ett helt privat system. Alla måste ha en grundförsäkring, ungefär som trafikförsäkringen i Sverige, och många olika försäkringsbolag och vårdgivare konkurrerar. Det fungerar fantastiskt bra.

Under snart 10 år här har jag aldrig sett ens antydan till några köer och kvaliten på vården är mycket, mycket bättre än i Sverige. Om vi jämför med bilar kan man säga att Schweiz sjukvård är som en ny Mercedes och Sveriges är som en 30 år gammal, sönderrostad Fiat. Detta är ingen överdrift.

Vid ett tillfälle skadade jag mitt knä så att det gjorde väldigt ont att gå. Jag ringde en läkare som är specialist på idrottsskador och gick dit dagen efter. Han hade röntgen på sin klinik och såg att något var fel men att jag behövde en MRI. Han frågade när det passade, i morgon? Efter MRI ringde han och sa att det behövdes en operatio. Återigen frågade han när det passade mig, nu eller nästa vecka.

Operationen var på gränsen till njutbar. Sjukhuset höll mycket god hotellstandard och jag hade eget rum med TV etc. Man fick välja måltider från en meny med mycket hög klass och självklart fanns även vinlista. Ständigt massor av personal som frågade om allt var bra och om jag behövde något. Operatinen var väldigt high tech med titthålskirurgi där det även fanns en stor skärm för mig att titta på så att jag såg vad som hände inne i knät.

Vad kostar då kalaset? Ja, det är billigare än att betala landstingskatt i Sverige för nästan alla! Under en viss inkomst (cirka 150.00 sek per år) bidrar staten och om man är över denna kostar den dyraste formen (som jag har) cirka 25.000 sek per år för vuxen och cirka 5.00 för barn. Den billigaste, som har samma vård men man får dela rum ligger kring hälften. Eftersom landstingskatten i Sverige är cirka 12.5% betalar nästan alla i Sverige betydligt mer.

PS.
konstitutionen i USA är inte samma sak som The Declaration of Independence
DS.
Anonym sa…
Kul att jag fick medhåll. Nu skall jag berätta en annan historia: En dag hade min son åkt rullskridskor, trillat och brutit handleden. Vid ankomsten till sjukhuset satt en hel del människor i väntrummet på akuten. Vi anmälde oss och gav alla tillgängliga uppgifter och satte oss ner. Och jag tänkte att här blir vi nog sittande i 5-6 timmar innan det är klart (=erfarenheter från storsjukhusen i Sverige där jag jobbat). Döm om min förvåning när det visade sig att vi var klara och utanför sjukhuset 20 minuter efter ankomsten. Under denna tid hade det röntgats, ställts diagnos, frakturen rättats till och gips lagts plus skrivits ut recept på smärtstillande samt tagits emot betalning och givits återbesökstid. Jag var imponerad. Femton år senare kan man ännu inte prestera något liknande på något svenskt storsjukhus. Och det är inte doktorernas fel utan administratörernas och politikernas. Och ingenting om detta når de svenska läsarna eftersom allting filtreras genom de förljugna amerika-korrespondenternas ögon.
Anonym sa…
Kul att jag fick medhåll. Nu skall jag berätta en annan historia: En dag hade min son åkt rullskridskor, trillat och brutit handleden. Vid ankomsten till sjukhuset satt en hel del människor i väntrummet på akuten. Vi anmälde oss och gav alla tillgängliga uppgifter och satte oss ner. Och jag tänkte att här blir vi nog sittande i 5-6 timmar innan det är klart (=erfarenheter från storsjukhusen i Sverige där jag jobbat). Döm om min förvåning när det visade sig att vi var klara och utanför sjukhuset 20 minuter efter ankomsten. Under denna tid hade det röntgats, ställts diagnos, frakturen rättats till och gips lagts plus skrivits ut recept på smärtstillande samt tagits emot betalning och givits återbesökstid. Jag var imponerad. Femton år senare kan man ännu inte prestera något liknande på något svenskt storsjukhus. Och det är inte doktorernas fel utan administratörernas och politikernas. Och ingenting om detta når de svenska läsarna eftersom allting filtreras genom de förljugna amerika-korrespondenternas ögon.
utlandssvensk sa…
"Och det är inte doktorernas fel utan administratörernas och politikernas"

Är det verkligen hela sanningen? Visst, det verkar råda allmänt kaos och säkert sköts adminstrationen katastrofalt dåligt, som i de flesta stora planekonomiska system.

Men min erfarenhet av svensk sjukvård är även att stora delar av personalen är närmast skrämmande inkompetent och dessutom arroganta och närmast uppfyllda av sin egen godhet och stora betydelse. Detta gäller inte minst många läkare som jag dels har råkat på inom vården, dels har träffat privat.

Baserat på detta har jag förmodat att även läkarutbilningen i Sverige har drabbats av någonting liknande det som har hänt på journalisthögskolan, dvs. ett dramatiskt fall i kvaliten på utbildningen kombinerat med närmast frikyrligt mässande om vikten av rätt åsikter och "värderingar".

Har jag fel?
Anonym sa…
Nej, du kan säkert ha rätt i det. Vad jag däremot vet är att vissa doktorer på de stora sjukhusen har tagit fram lösningar på problemet sedan ett tiotal år tillbaka, men att dessa lösningar inte kunnat verkställas på grund av administrativt motstånd. Organisationen på akuten behöver förändras. Istället för att prioritera det mest akuta och låta det mindre allvarliga vänta (ibland 10-12 timmar), så behöver man snabbt åtgärda också det mindre akuta så att dessa kan lämna sjukhuset istället för att sitta kvar i evighet. På nätterna t.ex. kan den jourhavande doktorn vara upptagen med en operation på obestämd tid och akutrums patienterna få vänta tills han är klar. Så kan man inte ha det. Det måste till tillräcklig läkarbemanning kontinuerligt på akuten och det är i detta avseende som det inte ges tillräckliga resurser. Men lösningarna finns.
utlandssvensk sa…
Min uppfattning är att väldigt många områden i det svenska samhället verkar befinna sig i någon form av förstadie till kollaps. Nu har vi pratat sjukvård och journalism men liknande observationer kan göras vad gäller t.ex polis, brandkår, skola, infrastruktur, etc.

Utan att gå in på några längre resonomang så har jag en stark känsla av att hela bygget snart kommer att rasa. Men få personer inom landet ser detta. Om man kommer utifrån är det dock väldigt uppenbart.

Personligen tror jag knappast att landet går att rädda. Det har gått för långt och de senaste 20 årens massimport av folk från tredje världen närmast garanterar ett mycket olyckligt och troligen våldsamt slut på det svenska sociala experimentet. Det land som jag växte upp i (född på 60-talet) är för evigt borta och lär inte komma tillbaka.
Anonym sa…
Jag är av exakt samma uppfattning som du. Detta är lugnet före stormen. Funderar över vart man skall ta vägen. Insett att pensionspengarna kommer att frysa inne man får försöka arbeta tills man stupar - om det kommer att finnas jobb. Det värsta är att det kommer att bli likadant eller nästan likadant över hela Europa. Fast Sverige ligger nog sämst till, du har rätt.
utlandssvensk sa…
"Funderar över vart man skall ta vägen"

Har du övervägt Schweiz? Lönerna här är väldigt mycket högre än i Sverige och skatterna är mycket lägre. För att jobba som läkare måste du nog kunna något av språken men det finns en mycket stor läkemedelsindustri där det funkar fint med bara engelska. Med din bakgrund hittar du nog lätt jobb med 150-200 tusen kronor i månaden och om du bor i rätt kanton behöver du inte betala mer än 10% i skatt.

Pensionen här är privat och de pengar du betalar in är dina, du kan t.ex ta ut dem om du lämnar landet eller köper en bostad.

Dessutom slipper man alla dessa MENA människor och kan tala fritt...
Anonym sa…
Är redan pensionerad men jobbar fortfarande 50% och tänker fortsätta med det så länge jag kan. Därför är det svårt att starta om. USA ligger bra till men även där svårt att rota sig nu. Men tack för tipset om Schweiz. Tyskan kan jag nog ta upp igen. Den ligger latent.
Utlandssvensk sa…
Ja, på sätt och vis är det jobbigare när man väl har öppnat ögonen och ser vad som sker i Sverige, ty då tvingas man att börja fundera över alternativ.

Sometimes, ignorance is bliss...

Hur som helst, jag önskar dig lycka till och vi kanske ses i framtida debatter. Julia Caesars söndagskrönikor (länkar finns högst upp på denna sida, använd Aktualias lista)är alltid bra och jag kommenterar ofta där.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK