"“Eliten” ägnar sig åt avhumanisering
Bloggaren avnjuter just nu debatten på Publicistklubben där tre journalister från skilda media tävlar om att anklaga bloggen Avpixlat för näthat och rasism. Mats Dagerlind representerar Avpixlat och får främst fäktas med Katarina Mazetti som är så överspänd och agitatorisk att man när som helst förväntar sig att hon får ett spel och en hjärtinfarkt.
Mazetti gjorde en riktig groda när hon ifrågasatte mordförsöket på Lars Hedegaard, Tryckfrihetssällskapet i Danmark. Dessutom fick hon in en breivikare också.Hon representerar journalistkårens egen “pissränna” och tycks uppenbarligen tro att hon har rätt att offentligt kläcka ur sig vad som helst bara det står på “rätt” sida. Mazetti är alltså en riktig “hatare” själv. Nu framstår hon även som obalanserad och psykiskt instabil. Tack för det Mazetti.
Sakine Madon är som vanligt den friska fläkten, diplomaten som riktar kritik mot den egna kåren som hon anser gör sig skyldig till samma retorik, om inte ännu värre som de som man kallar för skiten och pissrännor. Twitteradeln har en raljerande och nedlåtande attityd och tenderar att avhumanisera de som har,åsikter som är obekväma utifrån medias horisont, menar Madon. Man kan inte annat än hålla med.
När sverigedemokraterna beskrivs som underutbildade och bidragstagare så gör man sig skyldig till precis samma misstag som motståndare brukar hänga på invandrare. Det bygger på elittänkande, en självgod attityd om den egna överlägsenheten och rättrådigheten. Det är precis därför som denna självutnämnda “intelligensia” blir hatad. Ingen tål en översittare.
När den självutnämnda eliten och intelligensian blir hotad i sina, som man trodde, trygga positioner, uppstår en enorm friktion med den stora folkopinionen som uppenbarigen har väldigt lågt förtroende för journalistkåren. Deras sanningsmegafoner är inte längre deras. Det finns en annan sanning som man har försökt att dölja i decennier. Och det är denna sanning som genom Internet har blivit möjlig att framföra.
Men folkets egna upplevelser ute i den riktiga verkligheten som inte begränsar sig till Söder och Östermalm, hånas och sablas ner som rasism och ren dumhet. Det är klart att folk blir förbannade. Man känner helt enkelt inte igen sig i den självutnämnda elitens smutsiga retorik som man upplever är överkklassmässig och föraktfull.
Det är farligt att förakta de som man är beroende av. Media är beroende av läsare och tittare, vi är deras syre. När så glappet blir alltför stort och tonen hårdnar alltmer så får vi det som eliten benämner som näthat.
Precis som Sakine Madon uttryckte det: Eliten avhumaniserar sina egna uppdragsgivare, häcklar dem och förnedrar deras behov, livsstil och åsikter. Följden blir att den självutnämda eliten till slut får stå för sina övertramp.
Bloggaren försvarar absolut inte de som skriver oförskämda och obehagliga mail till respektive självutnämnd sanningssägare. Men det går absolut att förstå genom att det finns tydliga samband mellan hur debattklimatet har sjunkit till rena rännstensnivåer och det faktum att folket helt enkelt inte litar på mediakårens utsagor längre.
Hur kan man bara acceptera och tiga still när man läser Mazettis krönikor? Eller Åsa Linderborgs anti-intellektuella påhopp och “kampanjer”? Eller Lisa Bjurwalds enfaldiga försök till begränsning av yttrandefriheten?
Det ÄR svårt att inte bli arg på dumheter som framförs av svagbegåvade individer som samtidigt har maktpositioner. Men som civiliserad och lagom gammal i gården gör man sig inte skyldig till nedrigheter. Fenomenet med hatkommentarer begränsar sig till killar, särskilt invandrarkillar, mellan 13 och 18 år.
Därför är det lite skrattretande att dessa kvinnor (det är ju nästan uteslutande kvinnor) nästan imploderar av indignation p g a dessa fjuniga fjortisar. Egentligen skulle man bara rycka på axlarna och problemet skulle vara löst. Men när nu vågorna går allt högre och elitens förolämpningar bara ökar, så dras även äldre med i leken.
Den främsta anledningen till allmännhetens bristande förtroende är att denna självutnämnda elit har väsenskilda idéer och rena dumheterna på sin agenda. Folk känner inte igen sig i “osynliga patriarkala strukturer”, könsmaktsordningar, klasshat, den berikande invandringen och att det inte finns någon svensk kultur. Man väljer att vända detta verklighetsfrämmande etablissemang ryggen. Det känner detta etablissemang. Det är bara den initierade, innersta kretsen som delar dessa värderingar. Att sedan öppet förakta en majoritet bäddar för elitens undergång.
När man som nu, t o m vänder sig till makthavarna för att få till stånd grundlagsändringar, så borde dessa ha så mycket stake att de kunde avfärda sådana anti-demokratiska önskemål.
Den sjävutnämnda eliten är så uppfyllda av sin egen betydelse i samhället, att de anser sig ha befogenhet till att förvandla Sverige till halvdiktatur. En sådan uppenbar brist på lyhördhet för folket och en egoistisk enögdhet som undantar alla andra från inflytande, är i själva verket ett mycket större hot än fjunisars halvtaskiga ordförråd.
Det är dags för kärringarna att inse att tiden har sprungit ifrån dem.
Kommentarer
Det är verkligen inte sant! Jag har varit aktiv i den svenska debatten så länge det har funnits kommentarsfält och min erfarenhet är att den absolut mest hatiska och verbalt agressiva gruppen är medelålders feminister. Det finns många tanter som liknar Mazetti och de saknar ofta alla spärrar.
Invandrarkillar ser man nästan aldrig i den politiska debatten. De är sannolikt inte interesserade.
Caroline Szyber verkade inte förstå att "dödsknarkarnazist" är ett ironiskt uttryck uppfunnet av nån bland samizdat-sajterna. Hon verkade tro att dom finns på riktigt och tyckte det verkade hotfullt och blockade mig. Jag vet fortfarande inte vilken religion Hanif Bali tillhör men det sista jag fick läsa var ett vredgat "jag är inte muslim för helvete" eller nåt ditåt, sedan var det roliga över.
Mäktiga makthavare som inte bara inte tål avvikande åsikter, dom har heller ingen humor, verkar otroligt labila, förstår inte ens enkla ironier, så nog verkar Maj ha rätt i att dom är svagbegåvade.