I Sverige kan ingen höra dig skrika


Ovanstående är en modifierad form av rubriceringen till filmen Alien 1. Ruggigt spännande film. Har ni inte sett den så låna den genast.
Tyvärr går det här att applicera på en av världens största skendemokratier, Sverige. Michael Jalving skrev för något år sedan Absolut Sverige . En resa i tystnadens Rike. Han blev sedemera utesluten ur all finmedia här i Sverige. Han hade ju haft den urusla bedömningsförmågan att tro att han utan konsekvenser kunde föreläsa på ett öppet möte hos Nationaldemokraterna. Det behövs inte mer för att bli persona non grata i Sverige.
  • imagesCANPV4EA



Nu har Jalving givit ut en ny bok: Absolut Sverige – Ett land i förändring. Det ena bokförlaget efter det andra har dragit sig ur här i Sverige +men nu ser det ut som om  ett förlag åtminstone ska stå för publiceringen, Recito, men utan att distribuera. Det blir för “känsligt”, hade de skrivit till Jalving..
Jalving säger i  Dispatch International (f ö också dödskallemärkt) om att han nästan förlorat hoppet om Sverige men att “svenskar är ju trots allt bara människor”. Jovisst, det ser mörkt ut för Sverige, det iskalla officiella rummet håller på att frysa till och bilda en permafrost som inga klimatförändringar i världen kan smälta.
Han säger:
1900-talet är en enda lång framgångssaga, och Sverige har tagit sig ur alla konflikter utan att dras in krig men ändå på något lustigt sätt alltid lyckats befinna sig på den vinnande sidan med moralen intakt. – Stora svenska företag har lett framgångarna och skapat en industriell-politisk allians. Jag tror att detta är nyckeln till enigheten – så länge det går bra finns det ju ingen anledning att bråka. Problemet är att man nu håller på och dekonstruerar det som gjorde framgångarna möjliga, den starka svenska kulturnationen som skapat så mycket bra.” Och SD-affären rullar vidare. Faktum är att det verkar vara den enda fråga som finns på dagordningen. Att ekonomin håller på att krascha även i Sverige. Att våldet bara fortsätter att öka. Att svenskarna gömmer sig i sina little boxes och skiter i allt medan den psykiska ohälsan sprider sig som en löpeld, speciellt hos kvinnor. Och att barnen i skolan utsätts för grov pennalism och påhopp på de svenska tjejerna som har reducerats till ‘horor’ allihop.
(I mitt inlägg Dissidenterna lyckades jag hoppa över de kvinnliga dito. Kanske för att de svenskor som fyller upp mediarummet är hoppitossor allihop. Men visst finns det “kärringar mot strömmen”, grymt skarpa och kunniga: Tanja Bergkvist, phil dr i matematik, som har tagit strypgrepp på genusmaffian,. Annika Borg; präst i Svenska kyrka och tagit strid mot Landstingets omskärelse av småpojkar plus har åsikter om abortlagstifgtningen, Ingrid Carlquist: jouirnalist med förflutet i Publicistklubben, Annika Dahlqvist läkare, “fettdoktorn” som varnade för svininfluensavaccineringen)), Rigmor Robert, psykoterapeut som företräder den ack så inkorrekta åsikten att det finns skillnader mellan kvinnor och män, och så naturligtvis allas vår egen Julia Ceasar, som i det öppna och demokratiska Sverige inte vågar gå ut med sitt eget namn utan risk.)
Åter till turerna omkring SD. Många PK::ter fick nog kaffet i vrångstrupen när nyheten om att SD har ökat sitt presumptiva väljarunderlag efter det att man har gjort sitt bästa för att skandalisera och hänga ut prominenta partimedlemmar. (varför filmade Ekeroth detta?). Att Almkvist vräker ur sig ganska grova förolämpningar är ett faktum. Men egentligen; vilka kändisar har inte gjort det? “Satans mördare” (Olof Palme om USA), “fittstim” (Stig Malm), “barbari” (Reinfeldt om svensk kultur), “gubbslem” (feminister), “talibaner” (Gudrun Schyman om svenska män),”högerspöke”(socialister om t ex David Eberhardt och Göran Skytte), Drottning Silvia som bäst sopande hakkorset under mattan ( fotograf Elisabeth Ohlsson, som även har avbildat Reinfeldt i Caremablöja) och  så då den smaklösa teckningen på Jimmie Åkesson som kackerlacka med utrotaren bakom ryggen. Men de sistnämnda är förstås “konst”, så de slipper väl undan i yttrandefrihetens namn.
Och här infinner sig då frågan: När gäller yttrandefriheten och när gäller den inte? När kommer man undan med nedsättande och kränkande uttlåtanden om kleti och pleti? Uppenbarligen i samtliga ovanstående exempel även om Stig Malms “fittstim” utlöste muller i feministklungan.
Men Lars Vilks rondellhund har givit upphov till en hel del debatt om yttrandefrihetens gränser. Många är de som anser att kränkningen gick för långt. Och i den muslimska världen, ja det är ett helt annat kapitel (eller bok).
FÖR  NÄR DET HANDLAR OM ISLAM LYSER DEN NAKNA RÄDSLAN FRAM.. Fegheten känns igen. Att slicka röv är den försvars- och säkerhetspolitik som Sverige har fört under hela 1900-talet. Rädslan handlar om att man misstror muslimers intentioner att verka för ett fredligt Sverige. Så man kryper och slätkammar islam i önskad riktning. Att man sedan kör över grundlagsskyddade demokratiska principer på islams altare är “acceptable losses’.
Och så då när några fulla sverigedemokrater uttrycker sig klumpigt, idiotiskt, dumt  då rivs hela himlen ner och ett helt parti döms ut. Perspektiv tycks helt saknas, istället har PK-salongerna fyllts med smällande champagnekorkar och en skadeglädje av sällan skådat slag..Markereingslinjen mellan “vi, de fromma” och “de, de fula” blir intakt och ordningen är återställd.
SD och deras ökade stöd föranleder nu ilskna kommentarer om att de som tycker så är “dumma i huvudet”. Inga akademiska extrapoäng där inte. Istället är det väl så att konsensus leder till stagnation och ett minskat flöde på alla plan, inte minst i hjärnan.
.


Kommentarer

Anonym sa…
Maj Grandmo. Heter du verkligen så?
Nationalism är grundelementet i all fascism. Ingenting nytt i den här bloggen.
Försörjer du dig själv? Eller är det är det välfärdsstatens skattebetalare som står för din potatiss?
Anonym sa…
Jag läser alltid med intresse din blogg för du skriver så träffande och så bra och ibland får du mig att skratta. Tack för din intressanta, seriösa och ibland roliga blogg.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK