De två polerna

Polarisering är ett begrepp i tiden som nu har gått inflation i. När det händer förlorar ordet sin egentliga betydelse. Andra exempel på detta är 'rasism' och 'utsatthet. Orsaken till detta är att det alltid bara är en pol som presenteras. Allt har egentligen två poler.

Om 'rasism' är minuspolen, vad är det då som är dess pluspol?

Gemensamt för polernas uppkomst är att de härstämmar från samma anlag, d v s förutsättningar.
Ytterst finns dessa anlag i våra gener. Men blotta förekomsten av en gen behöver inte resultera i att dessa manifesteras i egenskaper ochv beteende.

Det är här miljön gör sin entré. En miljö som präglas av liknande betenden uppmuntrar dessa genetiska anlag att visa sig i form av egenskaper.
När så anlagen har blommat ut i egenskaper är det inte slut där. Det är här + och - blir intressanta. Om en miljö präglad av minusversionen så kan den nya individen ändå utveckla en plusvariant.
Revolten är en viktig komponent i hur minus och plus uppkommer. Ett exempel är anlaget för kreativitet, den kanske allra viktigaste egenskapen av dem alla därför att den ger upphov till att ett helt koppel av att andra egenskaper kan utvecklas.

Om du i grunden är en kreativ varelse men där miljön inte tillåter att det kan utvecklas, resulterar det ofta i att den negativa polen får övertaget. En människa som föds med kreativitet har svårt att sitta still i båten. Han/hon är egentligen full av handlingskraft och den pockar på att tas om hand.
Bloggaren gav i  ett tidigare inlägg hur samma egenskap, kreativitet, kan leda till så totalt olika utgångspunkter..

Chrurchill och Breivik, Två både handlingskraftiga, kreativa och organiseringsbegåvade män som gör totalt det motsatta av sin livstid.

De är dominerade av samma anlags plus- respekte minuspol. Den här typen av motsatsförhållande finns bland alla mänskliga beteenden. Aggressivitet är ytterligare ett mycket intressant anlag. Enligt Freud skulle libido och aggressivitet vara speglade i två poler. Det ändrade han senare. Aggression blev Dödsdriften.

Här hade Freud fel. Aggression är ingen dödsdrift, snarare dess motsats. Den är en egenskap med två poler. Men fruktansvärt långt ifrån varandra. Den positiva aggressionen är att framhäva sig själv och ta för sig, starta projekt och få människor med sig. Den s k tävlingsinstinken är grundad på aggression, men resulterar i bästa win-winsituationen. Men det är den positiva polen. Negativ aggression är inte bara svårartad destruktiv ilska och våld. Nej, det är också att enbart agera utifrån sina egna behov och mål. "Sköt dig själv och skit i andra". En etrem självupptagenhet med vad man själv kan vinna på varje situation. Det här drar fram det allra sämsta i människan: Minimera förlusterna och maximera vinsterna även om man är tvungen att kliva över åtskilliga lik på vägen.
Den positviva aggressionen agerar utifrån att i och för själv, ta befälet men för gemensamma aktioner till det allmännas bästa. Ledarskapet är den egenskap inom aggressionen som är den mest polariserande. Förmågan att leda andra människor kan inneära förfärliga konsekvenser, medan å andra polen ligger de flesta politiva mänskliga egenskaperna.

Aggression är också intressant när det handlar om kvinnors och mäns förhållande till den. Pluspolen är så dominerad av män att man kan undra om det helt enkelt är en manlig egenskap i biologiskt hänseende. En man med svag aggression innebar förr att familjens överlevnad var hotad. Idag är det inte så. Kvinnorna har lärt sig att ta för sig men har otroligt svårt för detta. De tycks mer värna om gruppen och att jämvikt råder i förhållande till andra grupper. Här uppstår aggression när jämvikten rubbas.

Det sistnämda är också det förhållande som råder i de fysiska, kemiska och biologiska reaktionerna. Det mest påtagliga är elektriciteten som vi kan se i ett åskväder. När polerna hämningslöst möts exploderar det. Kärnklyvningen är ett annat exempel, I själva verket bygger hela universum på de här principerna. Så man kan hävda, ur ett feministiskt perspektiv att kvinnans sätt att hålla sig till jämvikt, bygger på naturens egna lagar.Nåväl, det gör mannens också som ser till att det händer något.

Kanske låter bloggaren spacad Men jag håller på just nu med musikskapande, skriver låtar och spelar in via datorn. Det är en ensam verksamhet men det inget som stör mig, tvårtom. Alla aktiviteter som bryter in i den här symbiosen blir som irriterande knott. Musik bygger på en gränslöshet mellan det synliga och det osynliga. Det är den känsligaste av alla konstformer därför att gränslösheten lätt rubbas. Komponerande bygger inte på planering, det bygger på det motsatta. Det är bara att släppa på alla bromsar och låta sig flyta ut. Det gör jag bäst när jag är i rörelse. Som på cykel eller att köra bil. Båda är som gjorda för medativt lugn där tankar passerar.utan att haka. Men så plötsligt dyker något ner från ingenstans eller kanske från alltsammanst. Så finns en melodie där. Utan att jag gjort någon aktiv handling. Det är den exakta jämvikten, när det ena befinner sig i fas med det andra. Och det är flummigt, går inte förklara eller låta sig analyseras. Men det handlar om jämvikt.
Men sedan måste man få något att hända: upplägg, typ av instumentering och arr, riff och solon. Så det involverar allt det ovanstående.

De två polerna, + och - är ständigt beroende av varandra, utan den ene kan inte det andra existera. Det är väl det som kallas för liv.