Vem är fattig i Sverige?


Det sägs att fattigdomen ökar i Sverige. Som bloggaren tidigare har skrivit så är klassbegreppet viktigt för ett socialistiskt samhälle för att bevara sin legitimitet. Har alla det någorlunda bra så behövs inte högskattesamhället med alla dess omfördelningar av pengar.

Mona Sahlins avskedstal var det bästa hon någonsin har hållit. Äntligen var hon klar, tydlig, engagerad och (ganska) skärpt.

Hon visade äntligen att hennes politiska inriktning är vida skild från betonghäckarna med sina slitna glosor. Förnyelse kallas det. Att tro på individens egen förmåga, det egna ansvaret. Det borde inte vara förnyelse, det borde vara så självklart att det inte skulle behöva sägas.

Fattigdom är relativt. Man kan ha en usel ekonomi fast man jobbar. Man kan leva som en miljonär på bidrag.


Men, i det första fallet kallas man inte för fattig. Det gör man däremot i det andra. Fast det är i och för sig en sanning med modifikation. De som har sämst ekonomi i Sverige (förutom hemlösa då) är ensamstående kvinnor, utan barn. Myten om den ensamstående mamman är också ett exempel på retorik ämnad till att blidka skattebetalare.

De som däremot kan kamma hem stora summor från stats- och kommunsektorn är familjer med många barn. Barnbidrag betalas ut till alla. Men, fr om tredje barnet betalas också ett flerbarnstillägg ut. Och fortsätter barnen att ploppa ut så ökar bidragen kumulativt. Det är alltså en lönsam affär att massproducera sig själv. Dessutom behöver (kvinnan) aldrig jobba. Hon har i fertil ålder en aldrig sinande föräldraförsäkring. När det första året har gått  har hon redan en ny bulle i den heta ungnen.

Svenska kvinnor är sedan 70-talet hellre ute i arbetslivet än att passa (sina egna) barn. Andras barn går däremot utmärkt. Likaså behöver hon aldrig städa hemma, det gör RUT. Själv jobbar hon som städerska på kommunen.

Det är invandrarfamiljer som producerar dessa otaliga rader av ungar. När man går till Soc har man med några av grannens barn också. För säkerhets skull.

Dessa familjer kammar allttså hem stora summor utan att lyfta ett finger. Man behöver bara prassla i sänghalmen varje morgon så blir det barn.

Ett exempel är från 2007: En ensamstående somalisk kvinna med fyra barn erhöll 19.390 kr/månaden i barnbidrag, flerbarnstillägg, studiebidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag och socialbidrag. Till detta kommer också sådant som fri sjukvård, gratis mediciner och tandvård. D v s tunga utgiftsposter för en "normal" familj med ensam förälder.

Av någon anledning är det svårt att hitta relevant information i ämnet??! Vi kan dock gissa att i år ligger månadsbidragen betydligt högre.

Pålitliga Affe har sammanställt diagram över hur fördelningen av bidragsutbetalningar för infödda respektive utlandsfödda:




(Tyvärr gick det inte att få bilden större, men den finns på Affes i länken ovan).

Det mörkare gröna är infödda svenskars transfereringar för år 2010, de ljusgröna de som är födda utomlands. I tårtbitsmodellen ser det man fördelningen av kostnader relaterat till de båda kategorierna.

De utrikesfödda står för 14,7 procent av befolkningen men plockar stat och kommun på 60,2 procent av kakan. Inrikes födda är 85,3 procent i befolkningen, och till dessa betalas också ut en stor del bidrag: nästan 40 procent.

Diagrammen är så övertydliga att inget fulmedia skulle ens komma på tanken att publicera det här. Men var så säkra, de läser det.


Somalier, som just nu strömmar över Sveriges gränser, helt bortom både förnuft och kontroll, är den grupp som står längst ifrån arbetsmarknaden. Regeringen har så till den grad lättat på alla krav om ID och släktskap, att dörrarna till Sverige nu står vidöppna. Varför? Det är ju rena självmordet för Sveriges ekonomi.



Svenskar i allmänhet och politiker i synnerhet har en faiblesse för oförmögna människor. Svaga elever, svaga grupper osv. Skillnader som gynnar de mer kompetenta ska genast elimineras. Nu senast Skolverkets surmagade kritik av det fria skolvalet som gynnar de mer ambitiösa.

Att vara "rik" är en synd, även om definitionen av rik är mycket tveksam. T ex så kan en statlig generaldirektör  ha en lön på 55.000 kr/månaden. Något fruktansvärt tycker svenskarna som hellre ser att de själva drabbas av högre skatt än att GD:n får behålla en större del av sin lön.

En grupp människor och deras nation som de senaste två veckorna har varit i fokus är judarna. Israel är världens största skurkstat trots Nordkoreas och Irans förintelseplaner mot de misshagliga.

Judar i Malmö trakasseras och hotas av den arabiska majoriteten. Men är det någon i beslutande ställning som på allvar har tagit upp detta som ett rasistiskt problem?
Nej, istället är allt fokus riktat mot utvisningshotade palestinier, afghaner etc och de tilldelas en offerroll. Varför? Jo, de anses vara hjälplösa och hjälpsökande som behöver skydd av helgon som vi.

Judarna är för det mesta välutbildade och självgående. "Skurkstaten" Israel är Mellanösterns enda demokrati och ett rikt land. Det innebär med en lustig tankekullerbytta, att dessa är skyldiga till det förras elände. Palestinier som gör sig skyldiga till många övergrepp och terrorbrott och bär ett eget ansvar över en utveckling som har gått i stå, skyddas och tycks synd om i såväl media som på politikernivå.

Det här är bara ett exempel på den mentalitet som finns i Sverige. Det verkar i PK-världen som att det är FIINT att beklaga och premiera svaghet och dålig utbildning framför alla dugliga individer som bara bemöts med fnysningar, Jante och avundsjuka.

Så att släppa in hundratusentals outbildade somaler varav hälften är analfabeter, är bara en våt dröm för för hela sektorn ( =socialt skydd 42 procent av statsbudgeten) av världsförbättrare.

Och som Marita Ulvskog svarade när Bromölla kommun ville veta kostnaden för flyktingmottagningen:

"Solidaritet har ingen prislapp"

Kommentarer

Anonym sa…
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/jag-vet-vad-fattigdom-kostar-for-den-som-ska-bli-manniska

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"