När är man ansvarig för sina handlingar?

I USA är man alltid ansvarig för det man gör. I själva verket har bloggaren upplevt och noterat att ordet 'responsible' förekommer mångdubbelt mer än t ex 'victim of circumstances'.

Språket och grammatiken säger mer än man tror. Hur de används betyder ännu mer. Det svenska ordet 'ansvar' är inte individrelaterat i första hand tvärtom. 'Ansvar' har skolan, kommunen, politikerna och det diffusa samhället.Det är individen som är ett 'offer för omständigheter'. På detta sätt kan egentligen inte individen belastas med något'ansvar'.

Men det logiska (men inte därför korrekta) resonemanget bryts alltför ofta av undantag från regeln. Huliganer som kastar in flaskor och raketer ner på fotbollsplanen är råbusar och white trash som i högsta grad är ansvariga.

12-15-åringar som är ute på nätterna och bränner bilar är identitetsförvirrade och vilsna och har för lite vuxna runt sig. Alltså ej ansvariga.

S k psyksjuka (mediaspråk) som begår våldsbrott står så lågt på samhällsstegen att det är lätt att ange dessa som 'ansvariga' och att de bör låsas in på livstid.

Mobbare är enligt kvasipsykologer jagsvaga som söker bekräftelse och synlighet genom att avreagera sig mot någon som är ännu svagare (i mobbarens ögon). Det är alltså den mobbade som får flytta från skolan.

Och så nu då... Den evigt unge upproriska fetknoppen Göran Greider har gjort det igen. Den islamistiska terroristen i Toulousse, Mohammed Merah, får Greider att brista ut i brösttoner över Merahs tragiska förflutna och så Sarkozys vedervärdige rasism som fick Merah att gå över gränsen.




Annat ljud i själlan blir det när Göran skriver på Newsmill om Breivik som fältherre för världens alla högerextremister. Då finns inga försvarstal, ingen bakgrundsanalys, ingen förståelse över varför och framför allt inga bortförklaringar över vems ansvaret är.

Så höger - alltid ansvarig. Vänster - victim of circumstances, d v s den så underbart munskjöljande frasen: Socio-ekonomiska faktorer.

De socio-ekonomiska faktorerna undandrar individen från ansvar. Dessa fantastiska faktorer har haft effekten att brottsligheten i Sverige har stigit som en bandyklubba, i takt med att socioekonomin har blivit allt svårare för individen att klara av.

Det var på 70-talet (som allt annat vansinne) samhället gjorde entré som den största orsaken till att folk begick brott. I kulturmarxismens värld var det kapitalismens rovdrift som slet sönder människans naturliga känsla för rättvisa.

Men som sagt, till skillnad mot Merah som är en tragisk varelse drabbad av en hård värld, så är Breivik Ondskan personifierad. Inkluderande horn och bockfot.

Bloggaren hävdar inte att all brottslighet beror på karaktärslöshet och likgiltighet för de offer man lämnar efter sig. Nej, arvssynd i den bemärkelsen att man i sina gener har en disposition för grymhet och långa fingrar, är inte trolig, utan istället är det hemmamiljön som spelar in i många fall. Och utanför den; kulturen.

Den kulturella faktorn är inget man talar högt om i Sverige. Men faktum är att den i högsta grad spelar roll. Se bara på skamkulturen (eller 'heders -').

När en individ handlar enligt de regler han/hon har växt upp med, kan man ändå inte skylla på dem. De blir bara en bidragande orsak. Men snedtändningen inför andra människors liv, hälsa och egendom, den står man själv för.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många