Om tårtan hade varit vit?

Godwin's lag kanske är bekant? Den innebär att två kombatanter som för en diskussion där rösterna blir allt gällare, kan den ene inte behärska sig och drar till med nazism och Hitler. Och, i och med detta har han förlorat bataljen.

Bloggaren kom att tänka på detta nu när Debatt rullar på med sedvanligt rasisttema. Tårtkalaset för någon vecka sedan då kulturministern tydligen var så sötsugen att hon gick loss på den trots att tårtan var formad som en svart kvinna. Längst upp sticker någons huvud, sminkat i svart, upp och skriker varje gång någon skär en bit. Dessa bitar, därifrån även kulturministern skar upp sin andel, markerat som kvinnans underliv. Det röda innehållet förstärker effekten av ett blödande underliv.


Själv mår jag rejält illa av att se champagnesippande borgarbrackor skratta och mingla samtidigt som man skär i "underlivet" på tårtan. Usch!! Bloggaren själv skulle aldrig ha gjort så, hur tårtsugen jag än var.

Men, nu i Debatt börjar man skrika om rasism och sedan stopp i debatten när en anti-rasistare jämför tårtkalaset med 30-talets Tyskland. Efter det tappar alla sugen om att fortsätta.

Men bloggaren tänker: skulle upprördheten varit lika stor om tårtan föreställt en vit kvinna? Egentligen borde det faktiskt inte spela någon roll. Att skära i en kvinnas underliv: det är väl det som är vidrigt oavsett ras.

Någonstans har den svarte konstnären planerat det här. Och så valde han själv att låta kulturministern delta. Han visste att känslorna skulle börja svalla och få till ett scoop. Nu får han säkert tio ggr fler anbud än innan.

Så vem är egentligen rasisten här? Att medvetet baka en tårta som föreställer en lagom tjock negress, blir så väldigt mycket mer uppseendeväckande, särskilt om konstnären också är svart. I vilket fall som helst var installationen smaklös och motbjudande och väckte mycket obehag. Det spelade däremot ingen roll om tårtan föreställde en vit eller en svart kvinna.

Men PK-maffian har mycket att gotta sig åt just nu. Breiviks rättegång där man kan förfasa sig, är stående programpunkt just nu. Breivik har blivit vår tids Hitler och som sagt, Hitler är lite passé så nu drar man till med Breivik om någon uttrycker misshagliga åsikter. Eller misshagliga, det kan bara vara att man fäller en kommentar om att kurden i trappuppgången fortfarande inte kan någon svenska trots sju år i Sverige. Vilket är upprörande.

Bloggaren har läst kanske tjugo sidor ur Breiviks manifest. Han är hög som ett hus när han skriver, nervsystemet verkar vara nära att sprängas. Det är uppenbart att han menar allvar när han börjar yra om sig själv som en riddare som ska rädda världen (eller Norge) från mångkulturen.

Den här typen av vansinne kan verka i två riktningar. Det är flera framstående män i historien som led av manodepressiv sjukdom (eller bipolär som det kallas nu). Churchill sägs ha varit i sin maniska fas när han förberedde västalliansens attack genom Frankrike mot Hitlers arméer. D-day har gått till historien som kanske det mest avgörande för Europas överlevnad. Churchill var full på whiskey för jämnan, förmodligen för att dämpa effekten av sjukdomen.

Mozart var så spritt språngande att hans partiturer nästen började brinna under hans penna. Han vilade aldrig. Det hörs på hans musik, tonerna är korta och varje takt innehåller nästen mer än maximalt antal. Det påminner om ett pärlhansband som går sönder och där pärlorna rinner iväg utom all kontroll. Men hans intensiva skapande brann även  upp hans kropp, han dog vid 32, tror jag det var.

Men när sjukdomen tar sig i den andra riktningen, storhetsidéer om sig själv som en ensam krigsmaskin mot en ond värld, då hamnar man där Breivik är. Hur han var i stånd att meja ner nästan 70 ungdomar för att stoppa nyrekrytering av mångkulturfantaster, är ofattbart.

Men i Sverige är det nästan som om man njuter av att ha detta nya vapen för att meja ner de som uttrycker sig negativt om den stora invandringen av outbildade och samhällsbelastande människor. Bloggaren är en av dem som har levt så pass länge att jag att jag har sett Sverige innan 1975 och efter. Vi hade stor invandring även under 50- och 60-talet men den berikade vårt land och tillförde en stor del av nödvändiga arbeten. Men idag... suck.

Och om man då öppnar upp för invandring måste det ske under ordnade former. Samhällsförändringar tar tid, men politikerna har skruvat upp kranarna på max på kort tid och det är då det uppstår ekonomiska, sociala och psykosociala problem. Att inte få uttrycka oro och misstro om detta kan resultera i tryckkokare som inte kan hålla locket på längre.

Kommentarer

Anonym sa…
Lite lagom mani är faktiskt ganska trevligt. Flyga med gudarna lite gran. Men du behöver inte oroa dig jag tänker inte gå ut och skjuta ner folk. Fast man får undvika ta på sig för stora skulder.

Populära inlägg i den här bloggen

Språket som klassmarkör

A-barn, B-barn och C-barn

IS, OS, Co2 och JÖK