De Oberoende

Bloggaren har tagit del av vänsterextrema Expos hemsida, plus Dagens Arena som man kan ge det något snällare epitetet vänstermedia, d v s PK-media. De senare beskriver sig själva som Oberoende. Det gör i alla fall inte Expo, sympatiskt nog.

Det där Oberoende har blivit ett riktigt ogräs inom journalistiken. SVT och SR kallar sig Oberoende. Om man skriver ett inlägg på t ex SR:s Ring P1, så får man efter Enter budskapet: Tack för ditt bidrag till det fria och obundna forumet.

Dagstidningar är numera Obeoende på ett eller annat sätt. Oberoende Liberal, Oberoende Socialdemokratisk o s v.

Att vara Oberoende är i bloggarens ögon att inte vara styrd. Eller ägd, som i mediavärlden. Men hur är det då med pressstödet som alla tidningar åtnjuter? Från vilka kommer detta?


När jag gick i gymnasiet så fick jag på en engelskalektion en fråga utslängd till mig från den koleriska läraren:
"Happiness. What is happiness for you Maj?"
Utan att tänka eller reflektera svarade jag:
"To be independant".

Läraren gick fram till fönstret och kliade sig på hakan. "Mmmr, oberoende jaja".
Tror aldrig att jag fick någon fråga efter det.

Att hävda oberoende är ett sätt att slippa bekänna färg, att smita undan sitt ansvar (dock inte i mitt fall!).

Nu är framför allt Expo på krigsstigen efter det nybildade Tryckfrihetssällskapet (svensk motsvarighet till det danska dito).

Ingrid Carlqvist är en av initiativtagarna till TFS och är nu Expo:s mest bevakade "rasist" och "islamofob".
Det är märkligt, men all denna Oberoende, Fria Media är samtliga motståndare till ett öppet oberoende debattklimat. D v S om man inte tycker som dem.

I Sverige är de Oberoende de mest Beroende vi har. Journalister är köpta, skriver Carlqvist. De tvingas att skriva tårdrypare om apatiska barn som ska utvisas (men som blir friska samma dag de får PUT), krigsförbrytare som säger sig riskera tortyr och 12-barnsfamiljer som inte kan namnen på dem, eftersom de inte är deras.

Gunnar Sandelin har vittnat om hur han tvingades skriva ihop dylika reportage under sin tid på SVT. När han slutligen "kom ut ur garderoben" och skrev artikeln Jornalisterna mörklägger sanningen om invandringen blev han person non grata. Inget jobb, inga vänner, gamla kolleger som inte vågade visa sig tillsammans med honom...

Den Oberoende pressen hade gjort processen kort med Sandelin, Och i landet Lagom, Jämlikhet och Allas lika värde, kan man inte förvänta sig att föra ett normalt liv efter det att man pratat bredvid mun.

Att utrycka tankar som inte passar de Oberoende, slinker så småningom i genom nätet till din omedelbara omgivning.

Bloggaren kanske är paranoid, men faktum är att jag har fått allt mindre och mindre jobb sedan jag började blogga. Ja, redan vid min första artikel på Newsmill började det, subtilt då, men när man tänker på det så här efteråt så...

Och efter flytten var det dags att teckna ett nytt el-avtal. El-företaget krävde mig på en deposition på 6.000 kr för att "de skulle acceptera mig som kund"!
Ja, vad ska man tro?

De Oberoende är i alla fall onormalt samstämmiga i sina partipreferenser. De återfinns alltid i det mest extrema partiet, numera Miljöpartiet. På 1970-talet var det extremvänstern, icke speciellt överraskande. Innan 1968 var en övervägande del av journalister sossefantaster, hela 46 procent. Ytterligare en indikation på hur de Oberoende har blivit än mer Oberoende med åren.

Frihet och oberoende har alltid gått hand i hand. Som oberoende är man fri att välja, tycka, skriva... och att flytta dit man vill.

I Sverige går dock inte frihet och oberoende hand och hand. Istället är vi djupt nedgrävda i ofrihet och beroende. Vart ska man flytta?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Språket som klassmarkör

A-barn, B-barn och C-barn

IS, OS, Co2 och JÖK