"Strukturer" är själva strukturer
Det har varit väldigt populärt de senaste sisådär tio åren att tala om "strukturer". Är det inte maktstrukturer så är det patriarkala strukturer och könsmaktsordningar.
Det är bekvämt att tala om strukturer. Inga vetenskapliga studier behövs, inget krav på objektivitet existerar och inga experter inom vetenskapsteorin är nödvändiga.
Kort sagt handlar det om tyckande och subjektiva uttalanden som av någon mystisk orsak ändå tas på fullständigt allvar. Som vetenskap har det ingen som helst relevans, men som propaganda är det lika effektivt som vilken Coca Cola-reklam som helst. Genuskvinnor som Catarina Lundqvist och Bonnie Bernström är så extrema att när den sistnämnda föreslog att de nya sedlarna inte var jämställda, så höjde man knappt på ögonbrynen.
Det extrema befinner sig i sina egna strukturer. De är inte mottagliga för motargumentation när de sitter i sin glasbubbla; lögnens och hyckleriet fäste för ömsesidig beundran. För inga är så besatta av makt som statsfeministerna.
Så när de talar om maktstrukturer så pratar de i själva verket om sig själva.
En annan omständighet som ännu mer kastar sitt ljus över denna kvasi- och bluffforskning är att de strukturer man påstår existensen av, är osynliga!
Förtryckande strukturer finns. Men de är inte osynliga. Att bli dömd och utesluten av vännerna, få sparken och mista sin bostad för att man öppet redovisar sin politiska hemvist, är strukturer hämtade från DDR och Sovjet. Även en nazist ska ha rätt till en bostad. Det handlar om en blandning av äpplen och päron. Att personen är nazist är underordnat behovet av bostad.
I själva verket är det ett betyg på ett lands förmåga att upprätthålla demokrati när man behandlar människor likvärdigt oavsett etikett.
Svenska förtryckande strukturer är i stort beroende av etiketter på människor. Folk i andra jämförbara länder som Danmark och Norge, har en betydligt mer öppen attityd till människor från olika samhällsklasser, religioner och etnisk tillhörighet. Att svenska politiker och media framställer särskilt Danmark som ett "pissland" är ett utslag av hybris och självförhärligande. Vad de egentligen känner kan man bara spekulera om.
I Sverige föredrar vi umgänge med "lika". När vi möter nya människor klistrar vi en etikett på dessa det första vi gör. Därefter arkiveras de med "lämpliga" respektive "olämpliga".
Detta är inga osynliga strukturer, det är svensk verklighet.
Medvetenhet har alltid varit en glödande lans i hjärtat på härskarklassen. Låter som ett gammalt vänsteruttryck. Idag är det de gamla revolutonärerna som utgör härskarklassen, betydligt mer dogmatiska och förtryckande än sina företrädare. Företrädarna bestod av sådana som Tage Erlander och Gunnar Sträng, Jan Carlzon och P G Gyllenhammar. Härskarklass?
En rad Härskartekniker är också feminismen verktyg för att legitimera sina ingrepp i vanliga människors liv. Härskarteknikerna, säger man, är männens sätt att hålla kvinnorna borta från makten.
Visst finns det härskartekniker. Men de kan både män och kvinnor praktisera. Ju mer makt, ju mer och fler härskartekniker.
Kvotering av det ena och det andra är en form av härskarteknik som knappast är varken osynlig eller begränsad till det ena eller andra könet.
Att försöka härska över människors tankar ser vi på konsensusområdena: Klimatpolitiken. Tankekedjan Stockholmsinitiativet ifrågasätter den rådande uppfattningen som gör anspråk på vetenskap men som egentligen används som ett politiskt styrmedel.
Mångkulturalismen och invandringens frälsande effekt. Programmeringen av svenska folket i denna fråga ligger bortom all sund demokrati. Det är tvång, lagstadgat såväl formellt som informellt. Det handlar också om rena lögner i desperation efter en maskering av sanningen.
Så när de imaginära strukturerna ger upphov till verkliga strukturer har vi stora problem. Ursprungliga lögner förvandlas till sanningar med staten som katalysator.
Vem har läst 1984? Jorå, Lögn är Sanning var visst en av deviserna, liksom Arbete är Slaveri en annan. För övrigt skapade moderaterna en devis som visade sig vara lånad:
"Arbete ger frihet". Att jämföra med:
"Arbeit mach frei" (Auschwitz)
Det är bekvämt att tala om strukturer. Inga vetenskapliga studier behövs, inget krav på objektivitet existerar och inga experter inom vetenskapsteorin är nödvändiga.
Kort sagt handlar det om tyckande och subjektiva uttalanden som av någon mystisk orsak ändå tas på fullständigt allvar. Som vetenskap har det ingen som helst relevans, men som propaganda är det lika effektivt som vilken Coca Cola-reklam som helst. Genuskvinnor som Catarina Lundqvist och Bonnie Bernström är så extrema att när den sistnämnda föreslog att de nya sedlarna inte var jämställda, så höjde man knappt på ögonbrynen.
Det extrema befinner sig i sina egna strukturer. De är inte mottagliga för motargumentation när de sitter i sin glasbubbla; lögnens och hyckleriet fäste för ömsesidig beundran. För inga är så besatta av makt som statsfeministerna.
Så när de talar om maktstrukturer så pratar de i själva verket om sig själva.
En annan omständighet som ännu mer kastar sitt ljus över denna kvasi- och bluffforskning är att de strukturer man påstår existensen av, är osynliga!
Förtryckande strukturer finns. Men de är inte osynliga. Att bli dömd och utesluten av vännerna, få sparken och mista sin bostad för att man öppet redovisar sin politiska hemvist, är strukturer hämtade från DDR och Sovjet. Även en nazist ska ha rätt till en bostad. Det handlar om en blandning av äpplen och päron. Att personen är nazist är underordnat behovet av bostad.
I själva verket är det ett betyg på ett lands förmåga att upprätthålla demokrati när man behandlar människor likvärdigt oavsett etikett.
Svenska förtryckande strukturer är i stort beroende av etiketter på människor. Folk i andra jämförbara länder som Danmark och Norge, har en betydligt mer öppen attityd till människor från olika samhällsklasser, religioner och etnisk tillhörighet. Att svenska politiker och media framställer särskilt Danmark som ett "pissland" är ett utslag av hybris och självförhärligande. Vad de egentligen känner kan man bara spekulera om.
I Sverige föredrar vi umgänge med "lika". När vi möter nya människor klistrar vi en etikett på dessa det första vi gör. Därefter arkiveras de med "lämpliga" respektive "olämpliga".
Detta är inga osynliga strukturer, det är svensk verklighet.
Medvetenhet har alltid varit en glödande lans i hjärtat på härskarklassen. Låter som ett gammalt vänsteruttryck. Idag är det de gamla revolutonärerna som utgör härskarklassen, betydligt mer dogmatiska och förtryckande än sina företrädare. Företrädarna bestod av sådana som Tage Erlander och Gunnar Sträng, Jan Carlzon och P G Gyllenhammar. Härskarklass?
En rad Härskartekniker är också feminismen verktyg för att legitimera sina ingrepp i vanliga människors liv. Härskarteknikerna, säger man, är männens sätt att hålla kvinnorna borta från makten.
Visst finns det härskartekniker. Men de kan både män och kvinnor praktisera. Ju mer makt, ju mer och fler härskartekniker.
Kvotering av det ena och det andra är en form av härskarteknik som knappast är varken osynlig eller begränsad till det ena eller andra könet.
Att försöka härska över människors tankar ser vi på konsensusområdena: Klimatpolitiken. Tankekedjan Stockholmsinitiativet ifrågasätter den rådande uppfattningen som gör anspråk på vetenskap men som egentligen används som ett politiskt styrmedel.
Mångkulturalismen och invandringens frälsande effekt. Programmeringen av svenska folket i denna fråga ligger bortom all sund demokrati. Det är tvång, lagstadgat såväl formellt som informellt. Det handlar också om rena lögner i desperation efter en maskering av sanningen.
Så när de imaginära strukturerna ger upphov till verkliga strukturer har vi stora problem. Ursprungliga lögner förvandlas till sanningar med staten som katalysator.
Vem har läst 1984? Jorå, Lögn är Sanning var visst en av deviserna, liksom Arbete är Slaveri en annan. För övrigt skapade moderaterna en devis som visade sig vara lånad:
"Arbete ger frihet". Att jämföra med:
"Arbeit mach frei" (Auschwitz)
Kommentarer