Peaks i tillvaron - och när

"Peak experience" kallas det på amerikanska. I översättning skulle det kunna bli höjdarupplevelser, lite vardagligt uttryckt. Men vad de egentligen betyder är de ögonblick som etsar sig fast för livet och kan vara fullständigt omvälvande för dig. Men de är bara ögonblick, från någon sekund till en minut.

Själv har bloggaren haft ett par peak experiences. Det kanske är lite väl floskeldoftande och sentimentalt, men när jag stod en kall marskväll en bit in i skogen och bara hade himlavalvet med Vintergatans alla stjärnor, plus månen (åh nej, den också!) runtom, då kände jag det. Jag var inte ensam, nyförälskad och uppfylld stod jag där tyst och så kände jag det: Att jag var ett med alltet. Allt och alla hör vi ihop som förgreningar på ett stort träd.

Carl von Linné ( f ö anklagad för att vara nazist, men vem har inte det) trodde att naturen är besjälad. Han hade säkerligen någon eller några peak experiences.

Naturen och allt som omger oss är den vanligaste peak-upplevelsen. På något sätt bekräftar det min egen upplevelse, det totala släktskapet. Det är svårt att avfärda Gud i sammanhanget.

Livet har sin peak. Man kan genomleva sin peak tidigt eller sent, det varierar. Två svenska representanter är dels Ted Gärdestad och dels Elsie Johansson. Han slog igenom med dunder och brak som 15-åring, men tio år senare var han bara en skugga av sig själv. Han gick mer och mer vilse och slutade sin smärtsamma vandring under ett pendeltåg i Västerhaninge, endast 41 år gammal.

Elsie Johansson gav ut sin första diktssamling vid 48 års ålder. Sedan blev det bara romaner. Det är efter 60 hon har blivit en riksförfattare med böckerna om Nancy. Dessutom lever Elsie i högsta grad, har skilt sig för ett tag sedan och påbörjat livets resa igen.

Och så har vi alla världens riken och länder. Antiken, Mesopotamien, Romarriket, Mingdynastin. Och sedan i mer modern tid, industrialismen som innebar mat på borden åt miljoner och åter miljoner hungriga.

Det är, som man säger, historia nu. Vad vi nu måste börja inse är att även välståndet och välfärdssamhället vilket har varit en konsekvens av (vare sig man erkänner det eller ej) kapitalismen, är på väg bort.
Vissa hurrar nog som besatta för att kapitalismen håller på att braka ihop och störta ner i avgrunden tillsammans med alla andra kulturer. Men det kommer inte att dröja länge innan man slutar hurra.

Vi har alla våra förklaringar till att klockans minutvisare står och darrar fem i tolv. Girighet? Överstatlighet? Banker? Klimatet? Skatter? Socioekonomiska klyftor?
Eller, om bloggaren får presentera ett kontroversiellt förslag, är det just bekämpandet av ovanstående som är det centrala problemet?

Demokratin som samhällsmodell har på många sätt strypts långsamt utan att de flesta har förstått det. Den enda lösningen på världens problem med folkvandringar och kulturella explosioner när de möts, blir diktatur. Jag sa ju att det var provocerande.

Läs denna fantastiska kolumn av en riktig doldis men med så mycket mellan öronen att hon borde leda det här landet: Lena Andersson, en av DN:s ledarskribenter och författare.
Hon skriver att diktaturen sällan uppkommer genom brutala statskupper. I själva verket börjar den som en mentalitet; en överenskommelse mellan makten och dess medlöpare att förakt och hat mot vissa människor, idéer och grupper inte behöver argumenteras om. Det bara är så. Det är svårt att avhålla sig, men påminner inte detta om... ja ni vet själva.

Sverige har definitivt passerat sin peak.

Kommentarer

Anonym sa…
Det är många i Sverige som får en peak experience genom att jaga de som de betraktar som rasister och främlngsfientliga.

De har en väldig flexibel definition om vad som utgör rasist och främlingsfientlig så det finns inte mycket risk att de kommer att lida brist på varken offer eller peak experience i framtiden.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK