Frihet förstör den systematiska hjärntvätten!?

Veckan efter det nya året har varit svettigt för alla de som försöker hålla masken och trolla bort självklarheter genom systematisk förvilling och rena lögner inför det svenska folket. Fåren det vill säga.

Nu har totalfokuset lagts på en liten kille i Uppsala som enligt en tveksamt sanningsenlig innebandytränare, hade blivit lämnad ute i kylan av fadern som åkte hem till Stockholm. Killen hade tydligen spelat så dåligt så att han inte förtjänade att åka bil hem.


Det underliga med den här historien är att innebandytränaren, som var ensam om att ha pratat med pojken, varken visste hans eller familjens namn. Det senaste ikväll är tydligen att faderm (kanske) har identitifierats.

Det luktar lite "liten flicka avslängd från tåget". Hon som det visade sig sig vara 18 år och ville ha lite extra cash från DO.

Som vanligt när det gäller barn är det Samhället som brister. De specifika omständigheternra spelar ingen som helst roll. I detta fall tar nog Svd:s intervju med utredaren för det s k Idrottslyftet priset. Regeringen delar varje år ut 620 miljoner kr till idrottsföreningarna. Härom året satsades det rejält; 500 miljoner extra på Idrottslyftet för barn och ungdomar.
Nu är utrdaren Stefan Karp bekymrad över att idrottsföreningarna inte har jobbat nog med Värdegrundsarbetet. Detta är ju den systematiska hjärntvätten som skolan har skapat som ett medel till "social fostran" av de små ovetande liven.

Stefan Karp beklagar sig över att de sex (!) lärosätena som har stått som kontrollanter över Riksidrottsförbundet inte har följt Regeringens direktiv som genom en lång kedja av myndigheter har stått för att hjärntvätten, efterföljs tillräckligt av klubbarna. De har haft för mycket Frihet.


"Man trycker ned frihet i systemet, och har dålig uppföljning på vad som händer."
För att komma till rätta med ofoget att inte alla går värdegrundsutbildningen, så ska nu bidrag villkoras. Ingen hjärntvätt, inga pengar.

Ekonomiska styrmedel i kombintation med fysiska och konkreta åtgärder för att få barn och deras föräldrar att tycka "rätt". Det är den socialistiska statens kännemärke nummer ett. Och det spelar ingen roll vilken regering vi har. Det finns inget parti som står för någon annan linje. Hela samhällsbygget är konstruerat så att det bara passar ett enda system

Och hur går det då? Har "värdegrundsarbetet" givit resultat? Det som kostar över en miljard. Har vi fått små lydiga kloner som går i exakt lika led?

Alla vet hur Sverige ser ut idag. Den stora bristen handlar inte om statlig styrning. Den handlar om att föräldrar har abdikerat från sin roll som uppfostrare. Helt enkelt för att staten inte anser att dessa är förmögna till att ge barnen den rätta värdegrunden.

När dessutom städerna översvämmas av improduktiv multikulti som inte får några som helst krav ställda på sig så behövs det ännu mer hjärntvätt av att den inhemska befolkningen för att dessa ska hålla käften. Att städerna förfaller, bränns ner och drunknar i blod spelar ingen roll.

The show must go on.

Kommentarer

Utlandssvensk sa…
"När dessutom städerna översvämmas av improduktiv multikulti som inte får några som helst krav ställda på sig så behövs det ännu mer hjärntvätt av att den inhemska befolkningen för att dessa ska hålla käften. Att städerna förfaller, bränns ner och drunknar i blod spelar ingen roll.

The show must go on"

Så sant som det är sagt!

Jag lämnade landet redan i mitten av nittotalet. Bengt Westerbergs härjningar kombinerat med den menlösa och ryggradlösa avsaknaden av reaktion fick mig att starkt misstänka att vi skulle få just den utveckling vi nu ser. Det var inte direkt ett populärt samtalsämne på den tiden och till skillnad från nu fanns det i princip ingen som stod upp och höll med. Så alternativen var att knipa käft och lulla med eller flytta. Jag valde det senare och det har jag aldrig ångrat.

Att mina barn nu växer upp i ett fungerande västland (Schweiz) och endast har väldigt lite anknytning till Sverige, trots att de talar utmärkt svenska, är ytterligare en fördel. Det har för mig varit väldigt smärtsamt att bevittna förfallet och jag ser det som en välsignelse att de förhoppningsvis inte kommer att känna sig mer berörda av det kommande samanbrottet än vad jag själv känner när något ganska okänt land, som Jugoslavien eller Somalia, dras in i hopplösa och eviga interna konflikter. Ignorance truly is bliss when there is nothing you can do....

Jag kommer nog att förtsätta att titta på showen som aldrig tar slut trots att jag många gånger har försökt att helt strunta i Sverige. Det går inte, men jag är ytterst nöjd med att sitta på en trygg åskådarplats snarare än mitt i det tragikomiska skådespel som pågår i det som en gång var mitt land.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK