Det är synd att...

'Synd' -  finns det något mer ocoolt än detta begrepp? Moralens tvångströja och frihetens fotboja. Gamla föreställningar om synd existerar idag i högsta grad även om ingen tror sig använda begreppet.
"Det är verkligen synd att arbetslösheten är så hög". "Det är synd att X är så ensam"." Det var synd att Sverigedemokraterna kom in i Riksdagen". Och det är väldigt synd om alla utsatta i Sverige.

Men i dessa fall finns ingen förklaring till vem som begår synden ifråga, utan det används slarvigt utan rimligt innehåll. Det finns ingen individ eller grupp som begår synden, den flyter på något sätt ovanför.


På engelska görs en distinktion mellan den religiösa formen av synd; "sin" och den profana; "pity". Men i Sverige är synden något maskerat på samhällsnivå istället för den individuella.
Den religiösa betydelsen av synd är helt dissad i Sverige. P g a gamla föreställningar om stollarna som tycker dans och bio är synd, är just föreställningar.

För synd existerar verkligen. Både på en kollektiv och individuell nivå. En individuell synd är i första och mest väsentliga bemärkelsen att förlora riktningen och målet i tillvaron. Att inte utnyttja sina resurser utan flyta igenom livet utan att få något gjort är faktiskt något man kan kalla för synd även om ordet 'synd' inte känns särskilt bekvämt.

Att göra fel på olika sätt men inte veta att det är fel är ingen synd. Men att vara medveten om sitt handlande och att det också är oärligt och fel, är synd.

Kollektivt begås massor av det sistnämnda. Mobbing, fördömande, intolerans och dubbelmoral är områden som politiker sysslar med. Att veta men inte erkänna och handla och dessutom angripa de som vet och också handlar är en svår synd.
Det tyder på ryggradslöshet och är hyckleri med lögnerna som maskerar den kunskap som man i högsta grad har.

Det gäller den verkliga strutsfrågan om mångkulturalismen och dess katastrofala konsekvenser den har på vårt land. Alla vet, men istället för att erkänna att man vet, så gör man meningslösa och tårdrypande uttalanden som ger mest kalla kårar utefter ryggraden. Det är en slags fight man bedriver mot sig själv och sina oönskade tankar. Plus att nesan för att medge att DE har rätt är en sådan prestigeförlust att man hellre begår självmord än att ge fienden rätt.

Dessa oärliga och sviniga uppenbarelser är i högsta grad första klassens syndare som i en annan tid skulle ha lynchats. Men i vår civiliserade "demokrati" har folket gjort det till en dygd att inte öppna munnen i någon form av protest utan har simmat med strömmen som döda fiskar.
Och om man mot all förmodan skulle ställa sig i Speaker's Corner och skrika ut sin frustration skulle livet förmodligen vara slut för den personen.
Då är det bättre att knipa käft om det man vet och känner och som alla (nästan) vet och känner. Och detta gör oss alla medskyldiga i denna sällsynt motbjudande synd.

Det sägs att ärlighet leder längst. Idag är det inte så. Det är oärlighet som leder längst. Den ohederliga jakten på att vara "godast" är ett samhälle i upplösning, eftersom "godheten" är baserad på en tredje klassens lögn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många