Motsatsen till tolerans är inte intolerans

I fredags inträffade en lika brutal som systematisk gruppvåldtäkt på en 29-årig tvåbarnsmamma. Denna nyhet slås för en gångs skull upp relativt stort i media t ex i Aftonbladet. I övrigt brukar knappt en notis ägnas åt dessa fruktansvärda dåd som både kan döda en flicka rent fysiskt och naturligtvis psykiskt.

Jämför uppmärksamheten mellan våldtäktsvågen som har plågat Sverige i 10-15 år med snyftisarna om flyktingar, där princip bara 3-5 procent har flyktingskäl, som "inte får stanna". Ingenstans brukar det framgå att dessa inte har någon rätt att stanna. T o m zigenare som kommer hit för att prostituera sig ojar man sig över när det blir dags att skicka ut dem. Tacka den absurda sexköpslagen och tvångströjan som riksdagsgruppen tvingas in i för detta vansinne.


Man kan lite tillspetsat kunna säga att toleransen för våldtäkter är väldigt hög medan toleransen för avvisning av flyktingar utan asylskäl är väldigt låg.

Hur ska man annars förklara att inget görs för att stävja våldtäktsbrotten? Statsfeministerna håller käften fullt upptagna med att sitta med förstoringsglas över tidningarna för att se hur många kvinnor respektive män som förekommer på bilderna (= sant).
Företrädare inom juridiken håller käften istället för att jobba för längre påföljder och alltid utvisning av de utlänningar som begår brotten. Professorer i straffrätt och kriminologi sysslar med löjeväckande ärenden istället för att väcka opinion och lägga fram konkreta förslag för hur polisen bör jobba.
Jerzy Sarnecki är den mest citerade i svensk media. Och han säger alltid samma sak om de skenande siffrorna för framför allt vålds- och sexbrott:

"Det är bara anmälningsbenägenheten som har ökat. Inget talar för att den verkliga brottsligheten har ökat."

Jojo. Lilla Jerzy är nog aldrig ute i Stockholms city eller i förorten på kvällarna. Han sitter säkert i sin tiomiljonervilla i Djursholm med ostbricka och dyrt rödvin inom räckhåll.
För övrigt, vad gör den karln egentligen? Forskar han eller springer han bara på konferenser och seminarier där han hasplar ur sig sitt eviga "Brottsligheten har inte ökat".

Med sådana smartskallar behöver ingen våldtäktsman känna sig hotad. Ja, ingen annan heller för den delen.

För ett tag sedan satte Forum för Levande Historia upp ett riktig praktpaket i PK-frossa: utställningen: PK - En Utställning om Intolerans .

Flikarna på hemsidan är märkta med same mode, same mode:

Förintelsen |  Brott mot mänskligheten |  Intolerans |  Mänskliga rättigheter  

Ska det fläskas på så ska det. Det är bara det att sidfläsket luktar och smakar härsket. För vad är egentligen  intolerans?

Det är när jag inte får uttrycka mina åsikter, inte skriva min kritik av samhällssystemet, inte får tillhöra vilka partier jag vill utan att repressalier väntar i form av förlorat jobb, socialt frysskåp, svårigheter att få bostad osv.
Det är helt enkelt Sverige. Ett stort diktatorisk pekfinger rakt in i ögat på alla som inte tycker som man bör tycka för att vara duktig.

Toleransen sparar man till de "som gillar lika". Tolerans har man inte alls med de "olika". För hur hänger det ihop med de både skrivna och oskrivna förbuden mot just "det olika".

Det är bara när man ska skylta med sin Tolerans ungefär som i ett julskyltningsfönster, som man bjuder in vissa av alla de som annars står utanför med svavelstickorna utbredda över den snötyngda jorden. Men kallar man dem bara för Olika så är de välkomna in i värmen.

Men när julgranen är släckt och tomtarna tassar över taken, då får de Olika lämna villan bakvägen.

Kommentarer

Tidningarna kan ta upp våldtäkter "rel stort" men det är bara ur feministisk synpunkt, dvs på temat "mäns våld mot kvinnor". Vilka som utför våldtäkterna, varför, är straffskalorna relevanta, ska utvisning tillämpas oftare, etc, m a o en relevant analys med förslag på verksamma åtgärder - det hoppar man över. Tidningar och ledarredaktioner har åsikter om allt möjligt men när man snuddar "känsliga" frågor som strider mot det för dagen politiskt korrekta förhållningssätten så väljer man tystnad och passivitet.

Någon gång ibland kan man få nedgång i någon brottsstatistik och då rapporteras det stort och brett, men den konstanta ökningen sedan 70-talet vill man inte kännas vid.

Lilla Jerzy tillsattes som professor av de då styrande socialdemokraterna med bara en uppgift - att förneka ökningen i brottsstatistiken. Varför? Jo, för att det skulle avslöja det socialdemokratiska samhällsprojektet som misslyckat. Nu har borgerligheten tagit över men vanan att förneka och sopa under mattan är kvar.

Man kan också ställa sig frågan hur det hade sett ut om folk levde som man gjorde i Sverige på 60-talet, utan dubbla lås, utan securitas, utan larmanordningar, mm. Ja, i förorter och mindre samhällen låste man inte bilen eller ytterdörren när man var hemma. Vill man analysera samhällsutvecklingen ur brottssynpunkt bör man också ta hänsyn till det.

Men det vill man inte. Man vill att vi ska vara nöjda med hur samhället ser ut idag, man vill hålla oss desinformerade och man vill att vi ska hålla truten i den offentliga debatten.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK