Därför föredrar jag clownen

För där ditt hopp gett upp,
min styrka.
Där mina krafter tagit slut,
din röst.

Orden är Jenny Wrangborgs, men s-ledaren (än så länge) Håkan Juholt citerade dessa ord då han höll sitt tal inför sina partivänner häromdagen.


Det är lika bra att erkänna det: jag har alltid haft en viss svaghet inför gammal traditionell sosse-retorik. Sådana som Tage Erlander och innan dess Per Albin Hansson var på folkets sida. De ville verkligen folkets bästa. Och då svenska folkets bästa.


Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.
Detta Erlander-citat från 1965 är nog hans mest välkända, i alla fall för våra dagars vet-bäst-are som genast ser hakkorset dansa förbi. Det var inte kontroversiellt 1965 och tala om 'ras', i själva verket var vi knappast ensamma om detta. Det var helt enkelt ett vedertaget begrepp även för resten av världen.

Men det var inte Erlanders ordval som gjorde mig till sosse i mina uppväxtår och fram till dess att jag hade röstat första gången.

Nej, det var andan. Arbetarandan. Att ställa upp på arbetarnas sida för bättre villkor var helt nödvändigt fram till kanske 70-talet. Det var då Palme tog över. Och förstörde partiet för all framtid.

Bloggaren växte upp i ett brukssamhälle där två stora industrier dominerade: Bulten och Kanthal. Min pappa arbetade på Bulten. Han stod och pressade fram muttrar i en oljig masken. När han kom hem på kvällen var hans armar täckta av tilltäppta porer. Han brukade sitta och klämma ut oljan som fanns i dem.

Han verkligen hatade den fabriken. Till slut fick han nog. Han slängde ifrån sig verktygen och blåstället och promenerade helt enkelt ut genom porten för att aldrig återkomma. Han blev sedemera redovisningsman på en advokatfirma.

Jag minns de pampiga 1:a majtågen genom samhällets huvudgata. Hur bastuberna fick det att vibrera i bröstet. Man var alltid finklädd för 1:a maj var verkligen en helgdag.
Idag när man kommer dragande i sina palestinasjalar och pösiga jeans och skriker om "internationell solidaritet" och "antirasism" samtidigt som vårt eget land dignar under svåra, helt andra plågor; det får mig bara att må dåligt.

Den nuvarande S-ledaren, Håkan Juholt, har konstant blivit medialt attackerad sedan han tillträdde i våras. Varför retar sig vänstermedia så fruktansvärt på Juholt?

Förklaringen med hans bostadsbidrag är så löjlig så det knappt behöver kommenteras. Hans övertramp på de heliga kor som ärlighet och redbarhet utgör var definitivt inte bra, men det är knappast något han behöver giljoniseras över.
Men media är ute efter hans skalp, det är fullständigt uppenbart. De har satt etikett på honom som 'clown' och att hans framträdande är 'underhållning' och 'tivoli'. Det är fruktansvärt osmakligt att förlöjliga och håna en människa på detta vis. Media visar sitt rätta ansikte.

För Juholt är faktiskt en traditionell sosse, en sådan som inte S har haft sedan 60-talet. Göran Persson var visserligen en skicklig politiker, men han var en outhärlig pösmunk som hade långt till väljarna.

Juholts tal till sina partikamrater innehåller gammal hederlig sosseretorik.



"Nyckeln till att sätta fart på ekonomin är inte kortsiktiga subventioner, utan att se till att nya företag skapas, och gamla företag utvecklas genom innovationer och tillämpad forskning. Nyckeln till att sänka arbetslösheten är inte att göra det sämre för arbetslösa, utan att göra alla anställningsbara, att göra det möjligt att utbilda och fortbilda sig för de arbeten som skapas. Nyckeln till att möta framtiden är inte att vara de billigaste, de med lägst skatter och med sämst villkor, utan de smartaste, de mest produktiva, de mest innovativa."
Här har vi alltså något synnerligen intressant: "göra alla anställningsbara". Det är uppenbart att Juholt, om än lite kryptiskt, säger att det faktiskt finns massor av ej anställningsbara människor i Sverige. Ingen snyftarvals, inga haranger om alla rasister (svenskar), inte att arbetslösheten är vårt fel, ingen fejkad empati.

Han är dock inte tillräckligt övertygande för att jag skulle kunna tänka mig att rösta på S, trots allt finns det många virrpannor i partiet. Men helt klart föredrar jag honom framför Äggskallen, Juholt talar om de faktiska problemen i Sverige. Och man slipper dessa uttjatade "öppet samhälle", "allas lika värde", helt utan substans och verklighetsförankring. Plus nedvärderandet av det svenska och motbjudande uttalanden om att det är ditt eget fel om du blir misshandlad eller mördad eftersom "man lever av hat", d v s har fel åsikter.

Det är därför inte speciellt viktigt om Juholt fick 300 kr mer i bostadsbidrag än han skulle eller att han har mustasch. Jämfört med Reinfeldt är Juholt betydligt lättare att ta på allvar.  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"