Arabisk vår - och svensk höst
Den s k arabiska våren lär inte ha undgått någon. Massdemonstrationerna, dikatorer som avgår. Frågan har varit, vad får de vårrusiga istället?
Nu vet vi. Sharia med en kraftig krydda av salafism. Egypten av idag är männens förlovade land, medan kvinnor blir våldtagna inför öppen ridå t ex Lara Logan på CBS News som anfölls av 2-300(!) män. I detta sammanhang kan vi kanske snacka om att "män är djur".
För bara någon vecka sedan misshandlade soldater en kvinna på det mest brutala sätt man kan tänka sig (Varning: Hemsk video):
Många miljoner har sett denna video. Men man kan inte nog uttrycka sin avsky för hur ondskans ansikte ser ut. Vad kommer detta att utmynna i? Samhällen byggda av primitiva kulturer och förakt för den mänskliga skapelsen ser ut så här. Låt oss inte glömma det. Aldrig.
Det enda sättet att tygla detta vanvett, denna brutalitet och odjuriska ondska, är att anknyta det till hårt tillbakatryckande diktaturer. Eller teokraturer, spelar inte så stor roll vilket. Det som däremot inte är möjligt är att utforma en demokrati. Det vet inte dessa människor vad det är. De behöver tvångströjor och bojor för att kunna existera tillsammans.
Vad händer då när dessa människor söker sig till demokratiska länder? Till öppna samhällen med högt i tak för mänskligt beteende?
Nej, det vet inte mer hur man ska relatera till detta än man visste förut. Det är visst detta som man kallar för kulturkrock. Denna krock ser vi just nu i en allt accelererande takt konsekvenserna av. Vi känner igen de brutala gruppvåldtäkterna, de grova misshandlarna och den hänsynslösa torpedverksamheten från bilderna vi har sett på TV:s och Internets rapportering från de arabiskmuslimska länderna.
Då uppstår också vår egen oförmåga att hantera det ohanterliga. Det mest skrämmande är att: Vi kommer aldrig kunna hantera det. Det är därför det är så totalt vansinnigt, så totalt verklighetsfrämmande, så stora ingrepp och övergrepp på den egna befolkningen att man borde sätta våra egna makthavare i fängelse.
En gammal artikel av Bahareh Mohammadi Andersson, själv muslim, från förra året är belysande.
Sverige ska föreställa ett framsynt land när det gäller jämställdhet men vi har en gapig statsfeminism som hellre debatterar börsstyrelser än hedersmord.
Hon skriver om allas vår egen islamist Abdirizak Waberi och hur i hela friden det kan vara möjligt att Nya moderaterna kan nominera för det första, välja in dessutom detta praktexempel på islamistisk extremism och hårdförhet. Men det är väl detta som ingår i de Reinfeldtska favoritbegreppen "lika värde" och "öppet samhälle". Hur öppet kommer det att vara om fler Waberis gör sitt int(r)å(n)g i beslutande församling? Och hur stort värde kommer kvinnor att ha med ett ökat inflytande av sådana som Waberi?
När det spottas på det fosterländskt svenska. När vi "anpassar" oss in till utplåning. När den sköra identiteten blir attackerad utifrån av en dominant och gränslös ångvält. Vad händer?
En nationell identitet är inte detsamma som (den fula) nationalismen. Den nationella identiteten är en varm omfamning människor emellan förenade av gemensamma hållpunkter, normer och värderingar. Det är den gemensamma historien och bevarandet av det gamla kulturarvet. Det är den självklara instinkten av hur man skapar fred och frihet för folket.
Svenskar har en skör nationell identitet. Vi har haft en tendens att racka ner på den istället för att vårda den. I dessa tider av en demografisk omvandling av ett sällan skådat slag är det så viktigt att upprätthålla en starkare nationell identitet. Detta gör oss också mer benägna och frivilliga att släppa in okända, främmande element i den svenska gemenskapen. Men då får vi till intet pris göra avkall på oss själva, det skapar en trygghet även för de som vi bjuder in, att vi är självsäkra på det självklara att de måste anpassa sig till oss för att bli bjudna in till smörgåsbordet.
Men det måste vara lika självklart att gränser finns av en speciell orsak. Vi kan inte öppna slussarna för de barbarer som vi kan läsa och se i den okultuverade världen. Där går gränsen.
Nu vet vi. Sharia med en kraftig krydda av salafism. Egypten av idag är männens förlovade land, medan kvinnor blir våldtagna inför öppen ridå t ex Lara Logan på CBS News som anfölls av 2-300(!) män. I detta sammanhang kan vi kanske snacka om att "män är djur".
För bara någon vecka sedan misshandlade soldater en kvinna på det mest brutala sätt man kan tänka sig (Varning: Hemsk video):
Många miljoner har sett denna video. Men man kan inte nog uttrycka sin avsky för hur ondskans ansikte ser ut. Vad kommer detta att utmynna i? Samhällen byggda av primitiva kulturer och förakt för den mänskliga skapelsen ser ut så här. Låt oss inte glömma det. Aldrig.
Det enda sättet att tygla detta vanvett, denna brutalitet och odjuriska ondska, är att anknyta det till hårt tillbakatryckande diktaturer. Eller teokraturer, spelar inte så stor roll vilket. Det som däremot inte är möjligt är att utforma en demokrati. Det vet inte dessa människor vad det är. De behöver tvångströjor och bojor för att kunna existera tillsammans.
Vad händer då när dessa människor söker sig till demokratiska länder? Till öppna samhällen med högt i tak för mänskligt beteende?
Nej, det vet inte mer hur man ska relatera till detta än man visste förut. Det är visst detta som man kallar för kulturkrock. Denna krock ser vi just nu i en allt accelererande takt konsekvenserna av. Vi känner igen de brutala gruppvåldtäkterna, de grova misshandlarna och den hänsynslösa torpedverksamheten från bilderna vi har sett på TV:s och Internets rapportering från de arabiskmuslimska länderna.
Då uppstår också vår egen oförmåga att hantera det ohanterliga. Det mest skrämmande är att: Vi kommer aldrig kunna hantera det. Det är därför det är så totalt vansinnigt, så totalt verklighetsfrämmande, så stora ingrepp och övergrepp på den egna befolkningen att man borde sätta våra egna makthavare i fängelse.
En gammal artikel av Bahareh Mohammadi Andersson, själv muslim, från förra året är belysande.
Sverige ska föreställa ett framsynt land när det gäller jämställdhet men vi har en gapig statsfeminism som hellre debatterar börsstyrelser än hedersmord.
Hon skriver om allas vår egen islamist Abdirizak Waberi och hur i hela friden det kan vara möjligt att Nya moderaterna kan nominera för det första, välja in dessutom detta praktexempel på islamistisk extremism och hårdförhet. Men det är väl detta som ingår i de Reinfeldtska favoritbegreppen "lika värde" och "öppet samhälle". Hur öppet kommer det att vara om fler Waberis gör sitt int(r)å(n)g i beslutande församling? Och hur stort värde kommer kvinnor att ha med ett ökat inflytande av sådana som Waberi?
När det spottas på det fosterländskt svenska. När vi "anpassar" oss in till utplåning. När den sköra identiteten blir attackerad utifrån av en dominant och gränslös ångvält. Vad händer?
En nationell identitet är inte detsamma som (den fula) nationalismen. Den nationella identiteten är en varm omfamning människor emellan förenade av gemensamma hållpunkter, normer och värderingar. Det är den gemensamma historien och bevarandet av det gamla kulturarvet. Det är den självklara instinkten av hur man skapar fred och frihet för folket.
Svenskar har en skör nationell identitet. Vi har haft en tendens att racka ner på den istället för att vårda den. I dessa tider av en demografisk omvandling av ett sällan skådat slag är det så viktigt att upprätthålla en starkare nationell identitet. Detta gör oss också mer benägna och frivilliga att släppa in okända, främmande element i den svenska gemenskapen. Men då får vi till intet pris göra avkall på oss själva, det skapar en trygghet även för de som vi bjuder in, att vi är självsäkra på det självklara att de måste anpassa sig till oss för att bli bjudna in till smörgåsbordet.
Men det måste vara lika självklart att gränser finns av en speciell orsak. Vi kan inte öppna slussarna för de barbarer som vi kan läsa och se i den okultuverade världen. Där går gränsen.
Kommentarer
Det måste finnas en gräns mot denna vansinniga politik som förstör och föråar det svenska samhället. Jag lider med det svenska folket när jag ser hur de blivit lurade med en idiotisk propaganda.