När våldet är PK

Vid det här laget har väl ingen undgått att ha snubblat över nyheterna om Turteaterns uppsättning av SCUM-Manifestet. Andrea Edwards sprutar ut sitt hat mot männen i en monolog som torde kunna väcka en död.

Död har väl förvisso ingen blivit av att se föreställningen, men många har blivit illa till mods: inte minst bloggare som Tanja Bergqvist, Per Ström och Pelle Billing som vilt försvarar sin position som extremfeminismens främsta kritiker. Eller extremfeminism - i Sverige är den snarare vardagsfeminism, grundligt understödd av statliga medel som borde gå till sjukvård och de gamla istället.


Feminism är i grunden något gott. Det kan aldrig vara fel att arbeta för att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter. Men det bör sluta där. Sedan är det upp till individen. Har man samma chanser att lyckas så är det upp till varje individ att genomföra detta. Eller inte.
Visst har det funnits många kända män som har föraktat kvinnor genom historien, ta den oh så hyllade August Strindberg t ex som i princip ansåg att kvinnor kunde man använda som sparbössor om man vände upp och ner på dem.

Våldet mot kvinnor är ständigt närvarande, framför allt i det välrenommerade mångkulturella paradiset Sverige. Men egentligen är våldet mot män mycket mer frekvent.

Hur som helst, SCUM-manifestet har nu blivit hyllat och höjt till skyarna av en osedvanligt bred front (inte Y-front då).
Och det är bl a detta de hyllar:


"Vi måste krossa familjen. Det är mannens viktigaste fäste för sin dominans över kvinnan. Det är många kvinnor som inte förstår det, utan känner sig trygga i familjen, t o m när hon får stryk varenda dag.
Familjen är inget annat än en plats för mannens dominans över kvinnan och det finns väl inget bättre ord för familjen än att det är ett koncentrationsläger för kvinnor. Inom familjen kan kvinnor våldtas på alla tänkbara sätt."......
.... vi får inte sky några som helst medel i kampen att avskilja barn från sina fäder. Barnapappan är en slug, lismande schimpans, som i en epok av jämställdhetssträvanden kan ta makten över reproduktionen från oss kvinnor. Mansidioterna blir våra bästa allierade. Vi måste se till att spela ut dem mot barnapapporna, för att förlöjliga och förnedra barnapapporna så mycket som möjligt."

Det sistnämnda har bloggruppen Sanningen om Papparättsrörelsen  länkat till. De tycks bestå av ett antal separatistiska MC-mödrar som förnekar att barn har två föräldrar. Och om de tillstår detta, så ska pappan definitivt inte få se detta barn mer i hela dess eller hans liv.
Bloggarna gör också kopplingar mellan Papparättsrörelsen och nazisterna (vad annars?) och Anders Behring-Breivik (vem annars?)

Idén om kärnfamiljen som en institution som måste krossas för att uppnå det perfekta samhället (= feministkommunistiskt) har sedan länge framförts av ledande vänsterfeminister härförda av the Queen: Gudrun Schyman. Kvinnor ska inte behöva män sedan barnen väl är framklämda.
Men när kvinnorna sedan ska ta hand om sina karriärer som styrelseledamöter i börsbolagen, bör "samhället" rycka in i form av tiotusentals underbetalda kvinnor som ska uppfostra andras barn.

Det sinnessjuka våldet i SCUM-manifestet hyllas vidare av rusiga Petra Hjortensjö - ung, söt tjej som säkerligen kommer att betrakta sina ungdomliga ideal som "sina vilda år" när hon sitter med Villa, Volvo och Vovve i tvåplansvillan i Djursholm. Naturligtvis med välutrustad man och tre små guldlockar.

Så här skriver hon:


"Extremt? Javisst. Men SCUM-manifestet är samtidigt ett litterärt verk med briljanta formuleringar och knivskarp cynism. Som Sara Stridsberg skriver i sin inledning till den svenska översättningen: "SCUM har ingen anledning att vara konstruktivt och rimligt. Patriarkatet är inte rimligt."
Jag vill inte skära all världens män i bitar, men jag är för en ändrad världsordning. Stridsberg: "Vi kan läsa det metaforiskt, cutting up betyder ju också kritisera, ifrågasätta på engelska."

Så var det med det. Allt går att tyda metaforiskt. Det beror snarare på vem som tyder det. Att tyda metaforiskt hennes "...jag är för en ändrad världsordning" kan väcka både den ena och den andra sovande björnen.
 

Kommentarer

Mycket bra skrivet, som alltid! Kan inte annat än instämma. Dessutom värmer det extra mycket när en kvinna tar ställning mot det feministiska vansinnet. Jag tycker mig se fler och fler kvinnliga bloggare ta ställning mot feminismen.

Tyvärr ser man inte effekterna av det i samhället. Det verkar som att de flesta kvinnor, visserligen inte håller med de hårdföra feministerna men ändå väljer deras sida, kanske av rädsla att förlora en del privilegier som samhället erbjuder kvinnor av idag.

Kan inte klandra dem, man är sig själv närmast, man vet vad man har men inte vad man får, och ska man vara ärlig så finns inga alternativ eftersom ALLA politiska partier idag, som har något att säga till om, stöder feminismen i Sverige. Till och med Anders Borg och Per Schlingmann har högtidligt deklarerat att de är feminister.

Feminismens största illgärning (jag vill gärna se det så) är att de har raserat kärnfamiljen. Innerst inne handlar det om kvinnor som tar hämnd för oförrätter som deras män eller fäder har gjort sig skyldiga till, alltså privata saker, men effekten är förödande för hela samhället. Eller rättare sagt, vore förödande om inte majoriteten ändå valde att leva i de klassiska familjestrukturerna.

Feministerna har haft god hjälp från andra grupperingar som inte heller har intressen i att den klassiska familjstrukturen överlever som modell - kommunister som har kollektivismen som ideal, anarkister som inte vill ha några band till någon, extremliberaler som sätter personlig frihet främst, ateister som ser familjen som ett bibliskt påbud, homosexuella som inte kan identifiera sig med kärnfamiljen, etc. Och så en kulturelit som helt enkelt gillar att leva loppan.

Har kvinnorna fått bättre livskvalitet? Knappast. Vi har ett rikare och tekniskt mer avancerat samhälle som ger bekvämare liv, vi har nya antidepressiva mediciner som är bättre än de gamla, vi har i stort sett gratis sjukvård och en välutbyggd socialsektor, men det är inte samma sak. Problemen bara växer.

Hur kommer vi till rätta med denna soppa? Ingen aning!
Kan inte låta bli att citera Lena Holfve här, feminismen gör kvinnorna galna och männen oansvariga. Touché!
Osagt sa…
Tack för din långa kommentar Jaja. För mig som konservativ så är det självklart att de gamla värderingarna är mer än värda att kämpa för.

Familjen, stor eller liten version, är tryggheten den lilla människan har och stärks av. Att slå sönder den är att slå sönder människors plattform i livet.
Hur underligt och oförståeligt det hela är, är detta socialism/kommunism/feminism/nationalsocialismens mål.De får då en rädd och vilsen flock som man då får total makt över och kan driva in i vilka fållor som helst.

Att det finns så många svenskar som tror på detta och vill se det i praktiken är verkligen skrämmande.
Tack själv, Grandmo. Du skriver alldeles utmärkt och har bra åsikter. Det är sällsynt och din blogg tillhör numera mina favoriter. Sådant måste uppmuntras i ett land som tycks bli allt galnare för varje dag.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK