Var tog Karlsson, Johansson och Nilsson vägen?

Har ni tänkt på att det har blivit sällsynt med de gamla son-namnen? På 70-talet var Karlsson det vanligaste namnet i Sverige. Idag är det faktiskt ovanligt att någon heter Karlsson. Vad har då hänt? Bloggaren tror att den alltmer förekommande indvidualiseringen bland svenskarna har medfört att man vill marknadsföra sig själv som något speciellt, något som utmärker bara mig, som får andra att komma ihåg mig. Göra avtryck helt enkelt. Läs mer
Om ni går in på http://www.prv.se/Personnamn/e-tjanster/anster/ kan ni själva välja förled och efterled allt efter behov och i vad mån kombinationen är ledig.

Det går att lägga ihop de mest fantastiska kombinationer. Vad sägs om 'Bojnsand', eller 'Stevgärd'? Så bli inte förvånade om det dyker upp någon på jobbet som heter xxx Stevgärd. En bekants bekants mamma tog sig namnet 'Borghjort' på detta sätt. Låter så där lagom oförståeligt, på vilket sätt har en borg och en hjort något gemensamt?


Låt oss titta på namn på kändisar som antingen är suspekt tagna eller de som har en svensk bakgrund men ändå inte är ett förhatligt son-namn.

De naturrelaterade efternamnen är väldigt vanliga, som Björklund, Holmberg, Lindqvist, Berglund, Forsblad osv. Och av de nya centerkvinnorna i regeringen heter en Lööf, en Ek men den tredje har ett suspekt namn: Hatt. Om man kan heta Hatt så borde det väl också gå bra att heta Keps eller Mössa? Men till Hatts försvar så kan man tänka sig att namnet inte är pursvenskt utan importerat från förslagsvis Tyskland.

Andra icke svenskklingande namn är Reinfeldt, Guilluo (fast han är faktiskt född i Frankrike), Greider, Schyman, Reuter, Kreuger, Piper, Dinkerspiel. Alla har de ett tyskt ursprung, vilket inte är så konstigt, massor av tyskar invandrade under 1700-talet.
Vallonska namn har också fått ett genomslag i vissa släkter: Bovain, Pousette, Vega, Louvén. Överhuvud taget är namn som slutar på 'en och 'ell' förmodligen av vallonskt ursprung.

Bland alla mina elever så är det bara en som har ett son-namn. I övrigt låter många namn misstänkt tagna eller också är de gamla naturromantiska namn.

Ett ofog som har kommit under de senaste 40 åren, med början i 68-rörelsen med "Kvinnor kan", är dubbelnamnen. Lite kul var det när nästan alla barn födda på 40- och 50-talet också hade ett dubbelt förnamn. Man kunde alltså heta (och många gör det alltså även idag): Britt-Marlene Toresson-Ljungren, eller Anna-Märta Fridén Pershagen.

Och apropå de fantastiska dubbelnamnen på 40- och 50-talet; här är ett lite axplock: Karl-Johan, Jan-Olov, Karl-Bertil, Sven-Erik, Sven-Börje.

Och för kvinnor: Lille-Bill, Maj-Gun, Ann-Margaret, Anna-Britta, Gun-Britt, Mia-Pia.

Jämlikhetshysterikerna vill sätta sin prägel på i princip allt. Samtidigt ville de avskaffa både sig själva oh mannen i en totatala kollektiva könslösheten.

Så i fortsättningrn kanske vi får namn som Jan-Anna, Peter-Eva och Brunns-bönhona
och SvartPetra.

Det är ju bra att våra kära statsfeminiser har lite tid att pyssla med onödigheter som att ge oss könslösa namn . Vi blir i alla fall aldig könslösa biologiskt hur mycket vi trycks ihop till och försts i förskolan.










Det går att lägga ihop de mest fantastiska kombinationer. Vad sägs om 'Bojnsand', eller 'Stevgärd'? Så bli inte förvånade om det dyker upp någon på jobbet som heter xxx Stevgärd. En bekants bekants mamma tog sig namnet 'Borghjort' på detta sätt. Låter så där lagom oförståeligt, på vilket sätt har en borg och en hjort något gemensamt? Låt oss titta på namn på kändisar som antingen är suspekt tagna eller de som har en svensk bakgrund men ändå inte är ett förhatligt son-namn. De naturrelaterade efternamnen är väldigt vanliga, som Björklund, Holmberg, Lindqvist, Berglund, Forsblad osv. Och av de nya centerkvinnorna i regeringen heter en Lööf, en Ek men den tredje har ett suspekt namn: Hatt. Om man kan heta Hatt så borde det väl också gå bra att heta Keps eller Mössa? Men till Hatts försvar så kan man tänka sig att namnet inte är pursvenskt utan importerat från förslagsvis Tyskland. Andra icke svenskklingande namn är Reinfeldt, Guilluo (fast han är faktiskt född i Frankrike), Greider, Schyman, Reuter, Kreuger, Piper, Dinkerspiel. Alla har de ett tyskt ursprung, vilket inte är så konstigt, massor av tyskar invandrade under 1700-talet. Vallonska namn har också fått ett genomslag i vissa släkter: Bovain, Pousette, Vega, Louvén. Överhuvud taget är namn som slutar på 'en och 'ell' förmodligen av vallonskt ursprung. Bland alla mina elever så är det bara en som har ett son-namn. I övrigt låter många namn misstänkt tagna eller också är de gamla naturromantiska namn. Ett ofog som har kommit under de senaste 40 åren, med början i 68-rörelsen med "Kvinnor kan", är dubbelnamnen. Lite kul var det när nästan alla barn födda på 40- och 50-talet också hade ett dubbelt förnamn. Man kunde alltså heta (och många gör det alltså även idag): Britt-Marlene Toresson-Ljungren, eller Anna-Märta Fridén Pershagen. Och apropå de fantastiska dubbelnamnen på 40- och 50-talet; här är ett lite axplock: Karl-Johan, Jan-Olov, Karl-Bertil, Sven-Erik, Sven-Börje. Och för kvinnor: Lille-Bill, Maj-Gun, Ann-Margaret, Anna-Britta, Gun-Britt, Mia-Pia. Jämlikhetshysterikerna vill  sätta sin prägel på i princip allt. Samtidigt ville de avskaffa både sig själva oh mannen i en totatala kollektiva könslösheten. Så i fortsättningrn kanske vi får namn som Jan-Anna, Peter-Eva och Brunns-bönhona och SvartPetra. Det är ju bra att  våra kära statsfeminiser har lite tid att pyssla med onödigheter som att ge oss könslösa namn . Vi blir i alla fall aldig könslösa biologiskt hur mycket vi trycks ihop till och försts i förskolan.                                                                                                                                                                                                                                                                                                           

Kommentarer

Christer sa…
Jag tycker den isländska modellen vore att föredra. Karl Svenssons son fick heta t ex Nils Karlsson, eftersom han var son till Karl. Enkelt och underlättar för släktforskarna. Att heta Nilsson generation efter generation känns inte rätt. Någonstans var det någon byråkrat som införde en "reform".

Sedan tycker jag att det är gulligt att den isländska telefonkatalogen är sorterad efter förnamn. Detta är föresten på väg tillbaks via våra mobiler.
En annan positiv sak med Island är förbudet mot låneord från andra språk. Iom detta kommer ingen motsvarighet till vår Rinkeby-svenska få genomslag på Island. Finns säkert blattar på Island som talar nåt liknande men skillnaden är att där kommer det vare sig få något statligt stöd, bli allmänt accepterat eller bli officiellt upphöjt som här i dårkistan Sverige.
Anonym sa…
Och vad heter du själv i efternamn då? Grandmo? Säkert som amen i kyrkan är att du själv har haft ett s.k son-namn och skaffat ett "bättre".

Hälsningar Skalman

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK