Politisk korrekthet, kulturmarxism, islamisering - och våld

Det är fortfarande sommar när bloggaren cyklar nere vid åkanten bort mot Sunnersta och utkanterna av Uppsala. September är ljuv som bekant, men just idag är september lite mer ljuv än vanligt.
Så varför då tänka på våld?

Våld. Våld föder våld. Våld är idag en alltför vanlig ingrediens i alltför många människors liv. Överrubriken är medvetet tagen från Anders Breiviks manifest. För det var det det hela handlade om: politisk korrekthet, kulturmarxism och islamisering. Ungefär detsamma som jag själv brukar skriva om. Blir det jag skriver fullständigt vansinnigt p g a att Breivik var vansinnig?

Men det är det som har hänt. Media har fullständigt blandat ihop korten samtidigt som de befinner sig i ett lätt segerrus. "Titta vad som händer när invandringen ifrågasätts!" Det är som om botten har gått ur fullständigt. Och nu: Våldet

Therese Borg som jag har skrivit om tidigare har blivit utsatt för ännu en kränkning. Vänstergrupperna i detta land får Breivik att verka i princip normal. Men å andra sidan har vänstergrupperna alltid varit vansinniga. Kom ihåg Baader-Mainhoff, kom ihåg ETA, kom ihåg IRA. Alltid grupper med våld högst upp på dagordningen. Och vänster. Faktum är att våldet från höger inte befinner sig i närheten av våldet från vänster. Breivik är i själva verket ett stort undantag. Det gör naturligtvis inte hans dåd mindre, snarare tvärtom.

Men handen på hjärtat, som min mamma sade: Är inte våld beroende av vem som utför det hela? Jag har en erfarenhet av att ungdomar under 70-talet gav sitt tysta erkännande till just Baader-Meinhoff. Vänsterrörelse som var besatta av att utrota kapitalismen och mördade ett antal människor i jakten på...?. Men det var de själva som dog, de bigick självmord på fängelser och sjukhus.

Men icke-våldsmetoderna i Gandis anda ,diplomati och samtal. Hur långt räcker det? Therese Borg har gjoRdt sig känd för att vara just en person med dialog som vapen mot de våldsamma och kompromisslösa krafterna. Att alltid vända andra kinden till måste ju i längden skapa en väldig frustration. Hur ska dessa i grunden goda människor reagera i längden mot en alltmer hatisk mobb? Som dessutom har statens tysta medgivande att bedriva sina hatiska aktioner? Vilket ytterst är ett bevis på en demokrati i sönderfall, en stat som i feghet och flathet agerar genom att inte agera.

Icke-våldsförespråkarna har alltid menat att det är de som i slutändan avgår med segern. Men i den "arabiska våren" är våldet totalt och kompromisslöst. Dessutom understödda av Väst. Det gäller att slå tillbaka mot förtrycket, att slå igenom maktens låsta dörrrar och ställa de skyldiga inför rätta. Men det är "där" det. Här är vi ju fiiiinare. Civiliserade. Viket i sig är ett exempel på rasism.

När bloggaren bodde i Lund något år, så hyrde jag ett litet studentrum i marknivå. Det var ett ganska hektiskt liv, med många pubbesök och sena nätter. Ibland när jag kom hem till rummet ville jag softa ner och satte mig därför att spela. Persiennerna var öppna i det franska fönstret, på den tiden var man inte rädd, utan för de som ville var det öppen ridå.
När jag en natt vid tretiden satt och spelade så såg jag helt plötsligt en människoliknade skugga som lutade sig in mot fönstret. Jag kände mig ytterst drabbad av obehag och gick bort mot fönstret för att öppna. Skuggan försvann, ljudlöst, utan att lämna några spår.
Det gick ett par dagar. Sedan upprepades samma situation. Jag sitter och spelar mitt i natten och en skugga lutar sig fram mot fönstret. Den här gången berättade jag det hela för mina korridorskompisar. Dom blev helförbannade och killarna bestämde sig omedelbart: "Honom ska vi ta".
Sagt och gjort. Samma natt låg killarna på lur i skyddet av mörkret och ett par buskar. Och "gärningsmannen" dök upp efter ett tag. Han blev rejält omhändertagen skulle man kunna säga. Hur mycket och vilken typ av våld killarna använde sig av, vet jag inte. Men skuggan såg jag aldrig mer.

Vad vill jag nu säga med detta? Jo, någonstans måste man säga ifrån. När polisen inte anstränger sig för att få tag på förövarna. När staten sanktionerar deras aktioner. Vad gör man? Till slut tvingas man mer eller mindre till en konfrontation. Som inkluderar våld i någon form.

Men våld kan innbära sig så mycket. Allt från en dunk i bröstet till regelrätt misshandel. Det viktiga begreppet i det här sammanhanget är självförsvar. Att som Therese bli utsatt för så många attacker utan att polisen gör något, får till slut börja handla om självförsvar. Att bara ställa sig i dörren några stycken med en konfrontativ hållning kan faktiskt räcka. Våldsverkare är vanligtvis fega kräk som bara ger sig på dem som de vet inte är starka nog att slå tillbaka. Men att bara demonstrera sin styrka och att man inte är ensam kan vara tillräckligt för att skrämma iväg kräken. Sedan finns det ju de som bara vill slåss och då får man då gå in och avvärja attackerna med minsta möjliga skada.

Så slutligen: Motstånd lönar sig alltid, det inger en respekt hos våldets vänner. Men den gamla sanningen att "Våld föder våld" är naturligtvis fortfarande sant. Men det går att utjämna oddsen i ett Sverige där det politiska våldet bara ökar från vänstern.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"