"Näthat"- PK-medias sista strid
Bloggaren hörde idag att Aftonbladet nu kommer att satsa på sin nättidning istället för pappersvarianten. Varför är det en viktig nyhet?
Jo, gammelmedia har börjat inse att de gamla formaten och de vanliga tillrättalagda nyheterna inte har en chans mot nätets enorma utbud av nyheter från världens alla hörn. Läs mer
Ingrid Kampås skriver på Newmill om hur det sk problemformuleringsprivilegiet som gammelmedia och politiker har ägt under alla år, nu har börjat krackelera. Att mista makten är svårt att acceptera så hela PK-eliten tar till brösttoner när de ska försvara sin egen position och samtidigt fördöma den motsatta, nya, uppkäftiga och pigga nätkommunikationen. Denna ligger alltid före gammelmedia, ibland veckor i förväg.
Och gammelmedia är alltför pompöst och maktfullkomligt för att i första taget känna sig besegrat.
Så därför har man instiftat ett nytt begrepp - näthatet. Med detta menas helt enkelt allt det som inte passar in i PK-sfärens smala verklighet. Det kan vara att man publicerar namn och bild på gärningsmän. Om dessa råkar vara av utländsk härkomst faller det under begreppet näthat.
Det kan vara att man beskriver hur islam börjar infiltrera och gräva sig in i det svenska samhället, sk islamisering.
Och det kan vara att man beskriver hur våra skattepengar slösas bort och fördelas på ett omdömeslöst sätt. Och hur det leder till att den verkliga välfärdssektorn med vården (som är nedpriorited), rättssystemet, äldreomsorgen, postgång, busstrafik och skenande priser, en skola i fritt fall. Och på det, våldet på våra gator och i förorterna dit bussarna har slutat gå på kvällarna.
Att beskriva allt detta är "näthat". Det är alltså sanningen som representerar hatet. Sedan finns det naturligtvis knäppisar i kommenatorsfälten som inte håller stilen men sådana finns det ju överallt.
Ingrid Kampås skriver om de konsekvenser det får att ha åsikter som inte de problemformuleringsprivilegiet har. Och det har ju jag själv drabbats av. När omgivningen förstår att man inte tillhör de bekväma och upplysta då stöter de bort dig, fryser ut dig och klipper kontakten. Så mäktiga har de regerande rättfärdiga blivit att de förpassar dig till kylsåpet om du inte faller in i ledet.
Mikael Jalving skrev ju förra året Sverige - en resa i tystnadens rike. Ingrid Kampås resonerar på samma sätt. Hon kallar det för en tystnadsspiral.
När de högljudda som tror de har alla svar och företräder åsikter som kanske inte alls är varken intelligenta eller med verkligheten överensstämmande, är det just deras högljuddhet och dominans som får en mindre pushig att tystna.
Så skapas makteliten, de med alla rätta svar och alla de rätta lösningarna. De med de vassaste armbågarna kommer att tysta ner allt och alla som avviker. De från början debattsugna opponenterna blir nu alltmer angripna och utsatta för tarvliga påhopp. Så tystnar de mer och mer. Deras åsiktsfränder kommer också att tystna, dag för dag alltmer rädda för att avslöja sig.
De tystade vågar till slut inte stå upp för sina åsikter, utan följer mainstream och detta av en enda anledning: man vill inte bli utstött ur gemenskap där alla är "rättrogna" och accepterade. Rädslan för ensamhet är starkare än att stå upp för det man tror på.
Det är så "näthatet" har skapats. Internet gav äntligen alla obekväma en chans att ge luft åt alla de undanträngda känslorna, tankarna och syn på världen. Dessutom kom de att mötas med respekt från många andra som delade samma erfarenheter.
De rättroende tog det inte på allvar först. Men nu börjar de förstå att nätet är en maktfaktor att räkna med. De försöker hålla fast vid sina gamla unkna argument som befolkningen nu har börjat tröttna. Marken börjar så smått svikta under fötterna. Deras dagar är räknade. Att kalla nätet och de oerhört många seriösa och brännheta nyheter och analyser för "näthat" kommer inte att fungera länge till. Så vi lär nog se fler än Aftonbladet som lägger ut sina tidningar på nätet för att få sin krympande läsekrets att återvända.
Jo, gammelmedia har börjat inse att de gamla formaten och de vanliga tillrättalagda nyheterna inte har en chans mot nätets enorma utbud av nyheter från världens alla hörn. Läs mer
Ingrid Kampås skriver på Newmill om hur det sk problemformuleringsprivilegiet som gammelmedia och politiker har ägt under alla år, nu har börjat krackelera. Att mista makten är svårt att acceptera så hela PK-eliten tar till brösttoner när de ska försvara sin egen position och samtidigt fördöma den motsatta, nya, uppkäftiga och pigga nätkommunikationen. Denna ligger alltid före gammelmedia, ibland veckor i förväg.
Och gammelmedia är alltför pompöst och maktfullkomligt för att i första taget känna sig besegrat.
Så därför har man instiftat ett nytt begrepp - näthatet. Med detta menas helt enkelt allt det som inte passar in i PK-sfärens smala verklighet. Det kan vara att man publicerar namn och bild på gärningsmän. Om dessa råkar vara av utländsk härkomst faller det under begreppet näthat.
Det kan vara att man beskriver hur islam börjar infiltrera och gräva sig in i det svenska samhället, sk islamisering.
Och det kan vara att man beskriver hur våra skattepengar slösas bort och fördelas på ett omdömeslöst sätt. Och hur det leder till att den verkliga välfärdssektorn med vården (som är nedpriorited), rättssystemet, äldreomsorgen, postgång, busstrafik och skenande priser, en skola i fritt fall. Och på det, våldet på våra gator och i förorterna dit bussarna har slutat gå på kvällarna.
Att beskriva allt detta är "näthat". Det är alltså sanningen som representerar hatet. Sedan finns det naturligtvis knäppisar i kommenatorsfälten som inte håller stilen men sådana finns det ju överallt.
Ingrid Kampås skriver om de konsekvenser det får att ha åsikter som inte de problemformuleringsprivilegiet har. Och det har ju jag själv drabbats av. När omgivningen förstår att man inte tillhör de bekväma och upplysta då stöter de bort dig, fryser ut dig och klipper kontakten. Så mäktiga har de regerande rättfärdiga blivit att de förpassar dig till kylsåpet om du inte faller in i ledet.
Mikael Jalving skrev ju förra året Sverige - en resa i tystnadens rike. Ingrid Kampås resonerar på samma sätt. Hon kallar det för en tystnadsspiral.
När de högljudda som tror de har alla svar och företräder åsikter som kanske inte alls är varken intelligenta eller med verkligheten överensstämmande, är det just deras högljuddhet och dominans som får en mindre pushig att tystna.
Så skapas makteliten, de med alla rätta svar och alla de rätta lösningarna. De med de vassaste armbågarna kommer att tysta ner allt och alla som avviker. De från början debattsugna opponenterna blir nu alltmer angripna och utsatta för tarvliga påhopp. Så tystnar de mer och mer. Deras åsiktsfränder kommer också att tystna, dag för dag alltmer rädda för att avslöja sig.
De tystade vågar till slut inte stå upp för sina åsikter, utan följer mainstream och detta av en enda anledning: man vill inte bli utstött ur gemenskap där alla är "rättrogna" och accepterade. Rädslan för ensamhet är starkare än att stå upp för det man tror på.
Det är så "näthatet" har skapats. Internet gav äntligen alla obekväma en chans att ge luft åt alla de undanträngda känslorna, tankarna och syn på världen. Dessutom kom de att mötas med respekt från många andra som delade samma erfarenheter.
De rättroende tog det inte på allvar först. Men nu börjar de förstå att nätet är en maktfaktor att räkna med. De försöker hålla fast vid sina gamla unkna argument som befolkningen nu har börjat tröttna. Marken börjar så smått svikta under fötterna. Deras dagar är räknade. Att kalla nätet och de oerhört många seriösa och brännheta nyheter och analyser för "näthat" kommer inte att fungera länge till. Så vi lär nog se fler än Aftonbladet som lägger ut sina tidningar på nätet för att få sin krympande läsekrets att återvända.
Kommentarer
Det verkar som om du missuppfattat vad du anklagas för. Det har inte främst med dina åsikter att göra, utan det är den känslomässiga grunden för din argumentation som ingjuter avsky hos många läsare, inklusive mig.
Hatet är som en passion som ringer genom hela din blogg. Din känsla av olust, förakt och illvilja mot muslimer, arabländer, socialister, feminister, kulturpersoner och andra, som du anklagar för en konspiration mot vårt s.k. svenska fosterland, står som en svart och otäck rök från dina texter. Det visar sig i ordval som dryper av sarkasmer, otidigheter, förtal och rena förolämpningar. Din blogg piskar upp en domedagsstämning och verkar styras av en stor rädsla för något som jag inte förstår vad det är.
Vi lever i omvälvande tider och att människor känner rädsla för sin egen och andras situation är förståeligt, men du har ett personligt ansvar för att hålla diskussionen på en värdig och civiliserad nivå.
Jag antar att du på något sätt tror på det du skriver, tror att du uppfattas som rolig och underfundig och kanske egentligen vill oss väl, men det är farligt när känslor tillåts styra över förnuftet.
/ Monica