Mardrömskandidaten och liksom-sjukan

Labour i England och Democrats i USA har sina motsvarigheter i Socialdemokraterna sägs det. Men vänta ett tag... Hur pass lika är de egentligen? Faktiskt inte mycket alls. S ligger fruktansvärt mycket mer till vänster jämförelsevist. Framför allt gäller det skatterna. Både engelsmännen och amerikanerna avskyr skatterna. De anser att de är stöld från medborgarna. Här i Sverige betalar vi gladeligen över 60% i skatt. Många föreslår ännu högre skatter som ska gå till den s k välfärden.
Vänstern, där S ingår, har en absurd idé att alla medborgares inkomster, är bidrag från staten. Det är som om alla pengar är statens pengar. Vi ska vara tacksamma för att staten är så snäll att den delar med sig.


De här idéerna hittar vi knappt i andra länder än i de kommunistiska diktaturerna. I själva verket placerar sig alla de svenska riksdagspartierna till vänster om såväl Democrats som Labour. Det är just detta faktum som gör Sverige till ett helt socialistiskt land.

Bloggaren var inne på P1:s nätsite och lyssnade på Lördagsintervjun med Vänsterpartiets kandidat till partiledarposten; Jonas Sjöstedt. En rad kommunist/socialistiska favoritargument ploppade ur Sjöstedt likt en spelautomat: Kraftigt höjda skatter, "mer demokrati" (vilket innebär fler politiker till det redan politikerstinna Sverige), slopande av utgiftstak, minskning av "klassklyftor", klimaträttvisa(?), kvoterad föräldraförsäkring, feministisk omställning av samhället, reglering av den finansiella marknaden osv.

Han kallade sig för kommunist fram till 1989 (det var då muren föll och det blev klart vilka oerhörda brott som hade begåtts i kommunismens namn). Bloggaren anser att de åsikter som Ohly och Sjöstedt företräder är kommunism.

Vidare ska Sverige exportera vapen till "frihetskämpar", rebeller och revolutionärer. Vem avgör vilka som är "the good guys"? Vem avgör vilken politisk inriktning ett annat land bör ha? Att lägga sig i krig är ingenting något land bör ägna sig åt. Jag behöver bara nämna Irak och Afghanistan. Helt misslyckade och felriktade insatser som Väst borde ha vett nog att hålla sig borta ifrån.

Men Sjöstedt har en väloljad käft och kanske upplevs som mer seriös än Ohly. Men under den ganska bra retoriken ligger aggressiviteten. Han verkar vara sprängfull med aggressiv energi. Och den är obehaglig, en politisk företrädare som sprutar av raseri gör åtminstone mig mörkrädd. Vad är denna man kapabel till?

Det sovande svenska folket är idealiskt för en aggressiv ledare. För då vaknar man kanske upp och börjar tänka, vilket är en bra sak. Problemet är att man kanske börjar lyssna till fel personer.
För tyvärr är det så att svenskar är så naiva och dåligt insatta i hur världen och vårt land fungerar. Vi reagerar på att politiker får höga pensioner, vilket tacksamt utnyttjas av vänstermedia. Men vi tycks inte förstå eller bry oss om att Sverige har ett korrupt rättsystem, att vi har tusentals myndigheter varav många ska diktera våra liv in i minsta detalj och att dessa (t ex Livsmedelsverket och Läkemedelsverket) är gifta med företag och marknader.

I själva verket har mer än hälften av svenskarna så dålig koll att det är skrämmande. Man hör det väldigt väl i att folk har så svårt att uttrycka sig på ett vettigt och smart sätt. Verklighetens folk är i själva verket verklighetsfrämmande.

Har ni tänkt på hur dåligt ordförråd folk har? Det är alltför mycket "liksom" och "asså" och "va". Framför allt har "liksom" etablerat sig som svenskans vanligaste ordet (tror jag). Så här kan det låta:

- Jag har liksom försökt att handla billigt liksom. Men allting är så dyrt liksom. Hur ska man liksom göra när allting är så dyrt liksom. Men politiker liksom, de badar i pengar, va.

Jag kanske är överkänslig, men snart hör jag bara detta upprepande av "liksom". Vid en jämförelse med engelska och hur det pratas, så har inte de alls det här otroligt jobbiga upprepandet av ett ord hela tiden. Möjligtvis kanske man använder "you know" en gång för mycket.

Överhuvud taget upplever jag att engelsmän och amerikaner har ett mycket bättre ordförråd och kan uttrycka sig (ja, kanske inte svarta och latinos). Här har man en bestämd känsla av att folket är vaket och medvetna. I San Fransisco var jag nere och köpte brunch varje morgon på ett ställe och blev lite bekant med tjejen som jobbade där. Hon var full med åsikter och uppfattningar om hur samhället borde fungera, det var väldigt givande att snacka med henne om olika samhällsfrågor varje förmiddag.
När händer det att man gör det med en svensk tjej eller kille på McDonald's?

I ett land som Sverige kan det faktiskt hända att en krutdurk som Sjöstedt kan få med sig folket på det mest svindlande av samhällsförstörande idéer. Jag säger bara en sak: Gudrun Schyman

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

En våldtäkt av många