Det är alltid polisens fel
Uppdrag Granskning sände i onsdags en dokumentär från göteborgsförorten Backa. Om upplopp, bränder, misshandlar, väldtäkter och rån. Och poliser.
Det är lätt att skylla ifrån sig i Sverige. I fyrtio år har det alltid varit "samhällets fel" att människor begår illdåd. Egentligen är det att göra dessa en björntjänst. Att inte lära sig personligt ansvar eller att man faktiskt har ett val, är att frånta individen sin mänsklighet. Men när vi har tutat in detta budskap i alla så är det inte konstigt att detta utnyttjas till fullo.
Invandrarna i Backa har också anammat denna syn. Även om man kan misstänka att det har sitt ursprung i klimatet i hemländerna, så är det ändå så att det svenska systemet förstärker och uppmuntrar denna ansvarslöshet.
De verkliga slagpåsarna är polisen. Allt beror på polisen. De provocerar, är brutala och går på individer utan anledning. D v s ingen anledning som föranleder polisen att gripa in. En brinnande bil kan väl få brinna. Det behöver ju ingen bry sig om.
Men det hela kompliceras av att att ungdomarna (varav de yngsta är 10-12 år) sätter igång sin "aktivitet" för att locka till sig polisen. Det verkar som de tycker det är lite underhållande och spännande att käfta mot polisen. Ungdomarna tycks mena att polisen är den yttersta representanten för samhället. Det samhälle som har "svikit" ungomarna.
Logiken haltar betänkligt. Svek är ett substantiv som har betydelse i relationer. En stat eller polisen kan inte svika. De är ansiktslösa institutioner vars syfte är att skapa strukturer och skydd för sina medborgare. Ibland möter man människor som helt har växt ihop med dessa institutioner. Deras blinda tillit till byråkratin och politikerna liknar fanatism. Sådana människor är egentligen farliga.
Polisen har en ganska hopplös uppgift. De har ofta ingen förståelse någonstans; i samhället är de en brutal och omänsklig maktapparat. Människor betraktar dem med misstroende, politiker sätter dem på svältlöner. Och i förortarna både provoceras de och provocerar. Ligor och grupper hatar polisen, men de vill att de ska komma så att man får "ta ut sin frustation". För det överliggande ordet är "frustration". De svikna, frustrerande unga männen och barnen, måste ju få visa det, Och förståelsen för detta är i absolut majoritet,
Men finns det då alternativa förklaringar? Jo, det handlar alltid om det egna ansvaret för sina handlingar och att man tar konsekvenserna av dem. Det spelar ingen roll om man är tolv eller 24, redan i koltåldern ska föräldrarna inympa i sina barn vad som är rätt och fel. De måste få gränser att förhålla sig till. Och det kanske är här det brister. Föräldrar av idag litar för mycket på skola, soc och politiker och ser inte speciellt allvarligt på sin egen uppgift.
Bland invandrare från framför allt MENA, så hållar man flickorna i ett järngrepp medan pojkarna ges lösa tyglar. Därför blir de små monster som i grupp triggar igång varandra och kör igång med sitt "bus" som våra kära politiker uttrycker det. Det "buset" kostar samhället miljoner. Samma samhället som dessutom öser miljoner över förorterna. Så de är knappast svikna.
Men i grupperna som på kvällarna drar ut på sina förstörelseraider, blir det reptilhjärnan som styr. Ju större grupp, ju dummare blir man som individ. Det uppstår en gruppidentitet där man inbördes tävlar om att ställa till bränder, råna folk och misshandla dem. Vid vissa intervjuer (dock inte i SVT) har anonyma ungdomar fått uttrycka vad de känner under sina förstöringståg. Det handlar om att imponera på de äldre i gänget, det handlar om att vara värst. Det är därför våldet och förstörelsen bara eskalerar.
Att det skulle vara synd om dessa invandrargäng är att bemöta gränslöshet med mera gränslöshet. Då får de ju en verklig anledning att fortsätta sin destruktiva verksamhet. Så förståelse är inte alltid bra. Det beror alldeles på vad det gäller.
Man måste ändå ge SVT en eloge för att de vågade ta i den här infekterade frågan. Nu när det mesta av debatten handlar om "näthatet". De mest rabiata är inte oväntat rödflammade redaktörer som Åsa Linderborg och Jan Helin. Och så förstås den härliga Ann-Charlotte Martéus.
Det är lätt att skylla ifrån sig i Sverige. I fyrtio år har det alltid varit "samhällets fel" att människor begår illdåd. Egentligen är det att göra dessa en björntjänst. Att inte lära sig personligt ansvar eller att man faktiskt har ett val, är att frånta individen sin mänsklighet. Men när vi har tutat in detta budskap i alla så är det inte konstigt att detta utnyttjas till fullo.
Invandrarna i Backa har också anammat denna syn. Även om man kan misstänka att det har sitt ursprung i klimatet i hemländerna, så är det ändå så att det svenska systemet förstärker och uppmuntrar denna ansvarslöshet.
De verkliga slagpåsarna är polisen. Allt beror på polisen. De provocerar, är brutala och går på individer utan anledning. D v s ingen anledning som föranleder polisen att gripa in. En brinnande bil kan väl få brinna. Det behöver ju ingen bry sig om.
Men det hela kompliceras av att att ungdomarna (varav de yngsta är 10-12 år) sätter igång sin "aktivitet" för att locka till sig polisen. Det verkar som de tycker det är lite underhållande och spännande att käfta mot polisen. Ungdomarna tycks mena att polisen är den yttersta representanten för samhället. Det samhälle som har "svikit" ungomarna.
Logiken haltar betänkligt. Svek är ett substantiv som har betydelse i relationer. En stat eller polisen kan inte svika. De är ansiktslösa institutioner vars syfte är att skapa strukturer och skydd för sina medborgare. Ibland möter man människor som helt har växt ihop med dessa institutioner. Deras blinda tillit till byråkratin och politikerna liknar fanatism. Sådana människor är egentligen farliga.
Polisen har en ganska hopplös uppgift. De har ofta ingen förståelse någonstans; i samhället är de en brutal och omänsklig maktapparat. Människor betraktar dem med misstroende, politiker sätter dem på svältlöner. Och i förortarna både provoceras de och provocerar. Ligor och grupper hatar polisen, men de vill att de ska komma så att man får "ta ut sin frustation". För det överliggande ordet är "frustration". De svikna, frustrerande unga männen och barnen, måste ju få visa det, Och förståelsen för detta är i absolut majoritet,
Men finns det då alternativa förklaringar? Jo, det handlar alltid om det egna ansvaret för sina handlingar och att man tar konsekvenserna av dem. Det spelar ingen roll om man är tolv eller 24, redan i koltåldern ska föräldrarna inympa i sina barn vad som är rätt och fel. De måste få gränser att förhålla sig till. Och det kanske är här det brister. Föräldrar av idag litar för mycket på skola, soc och politiker och ser inte speciellt allvarligt på sin egen uppgift.
Bland invandrare från framför allt MENA, så hållar man flickorna i ett järngrepp medan pojkarna ges lösa tyglar. Därför blir de små monster som i grupp triggar igång varandra och kör igång med sitt "bus" som våra kära politiker uttrycker det. Det "buset" kostar samhället miljoner. Samma samhället som dessutom öser miljoner över förorterna. Så de är knappast svikna.
Men i grupperna som på kvällarna drar ut på sina förstörelseraider, blir det reptilhjärnan som styr. Ju större grupp, ju dummare blir man som individ. Det uppstår en gruppidentitet där man inbördes tävlar om att ställa till bränder, råna folk och misshandla dem. Vid vissa intervjuer (dock inte i SVT) har anonyma ungdomar fått uttrycka vad de känner under sina förstöringståg. Det handlar om att imponera på de äldre i gänget, det handlar om att vara värst. Det är därför våldet och förstörelsen bara eskalerar.
Att det skulle vara synd om dessa invandrargäng är att bemöta gränslöshet med mera gränslöshet. Då får de ju en verklig anledning att fortsätta sin destruktiva verksamhet. Så förståelse är inte alltid bra. Det beror alldeles på vad det gäller.
Man måste ändå ge SVT en eloge för att de vågade ta i den här infekterade frågan. Nu när det mesta av debatten handlar om "näthatet". De mest rabiata är inte oväntat rödflammade redaktörer som Åsa Linderborg och Jan Helin. Och så förstås den härliga Ann-Charlotte Martéus.
Kommentarer