Det nertystade våldet

Som bekant har ju Sverige den högsta andelen våldtäkter i Europa enligt statistiken. Naturligtvis har inte invändningarna låtit vänta på sig utan haglat från t ex fru Jerzy Den olyckliga våldtäktsanklagelsen mot Julian Assange har skapat en misstro mot statistiken. Vi har en mycket vidare tolkning av vad våldtäkt är och inte, sägs det.

Däremot har Springerlink en högst seriös analys via en uppsats som tar upp alla aspekter som avgör hur lagstiftningen, tolkningen av den och påföljderna skiljer sig mellan länderna. Den ger visserligen inget svar på om det ligger någon sanning i att Sverige leder våldtäktsligan, bara att det är väldigt svårt att verifiera.

På annan plats skriver man att Sveriges vådltäktslagar skiljer sig inte från de t ex i USA. Men nu var det ju inte US som ingick i statistiken utan de europeiska länderna. Bloggaren har själv läst lite om Englands definition och kan inte se några större skillnader. Det måste i sådana fall vara tillämpningen av lagarna som skiljer sig åt. Men statistiken visar ju bara de anmälda fallen.

På denna sajt kan man läsa statistik om det mesta om de flesta: nationmaster. Alla världens länder finns representerade. Icke förvånande ligger Sydafrika i topp i de flesta brott. I våldtäktsligan ligger här Sverige som nr 7, som första europeiska land. Före många afrikanska länder och MENA.

Men om man bläddrar vidare i tabellerna visar det sig att misshandelsbrott är betydligt vanligare än våldtäkter. Sverige hamnar på 4:e plats i misshandelsligan av alla världens länder!!! Detta har vi svenskar inte upplysts om, vi har bara den konkreta verkligheten att förhålla oss till. Med tanke på att misshandel är ett svårdömt brott där man hellre friar än fäller så är mörkertalet mycket högt. På sjukhusets akutmottagningar tar man varje kväll in ett tjugotal misshandelsfall, majoriteten av dessa vill inte anmäla.

Bland vissa invandrargäng har det blivit en sport att dunka ner och råna en svensk, det får deras tuppkammar att växa. De anfaller nästan uteslutande i gäng och känner ingen ånger, tvärtom. De hånskrattar batikhäxorna rakt i ansiktet när de sitter på soc för att bli "förstådda".

Man brukar säga att det är mer som förenar oss människor än det som skiljer oss åt. Det stämmer för det mesta. I grunden är det våra primära behov av gemenskap, tillhörighet och kärlek som vi alla har. Men Maslows sk Behovstrappa täcker inte den mänskliga destruktiviteten, vilket hos en del verkar fungera som ett grundläggande behov. Eller också är det en förvriden form av självförverkligande och självhävdelse.

Unga tjejer skär sig. Unga killar går på stan och slår ner och rånar folk. Men det är båda ett utslag av samma mekanism.

När fångvård blev kriminalvård på 70-talet åkte lovikavantarna på. De som begick brott var själva offer, ofta från en taskig uppväxt men kanske mer framträdande var anklagelserna mot "samhället" och då utifrån det kommunist/socialistiska synsättet som var så dominerande på den tiden.
Brottslingarna skulle behandlas, inte straffas. Man glömde bort i sammanhanget att ett straff är samhällets markering att det dessa har gjort inte är förenligt med allas våra lagar för att skapa trygghet för medborgarna. Plus att man vill skydda medborgarna som har blivit offer för brotten.

Men denna kriminalvårdsmodell fortgår än idag. Det finns ingen riktig statistik på hur mycket brottsligheten egentligen har ökat på 40 år, men bloggaren har läst siffran 500% någonstans. Och det verkar ju inte vara helt otroligt.

Den andra faktorn som har förändrat Sverige i grunden är massinvandringen från utomeuropeiska länder med helt andra värderingar. Det är bara alltför lätt att se ett samband mellan den ökande brottsligheten och invandringen för att det ska negligeras.

Men hos våra kära politiker är inte denna fråga speciellt het. Att Sverige ligger bland de tio länder i världen som har flest våldsbrott, bekymrar dem uppenbarligen inte. Här har man fullt sjå att avliva den svenska kulturen och öppna grinderna på vid gavel för allt fler nybyggare som ska rädda oss från undergång.

Det var som det jag läste på Merit Wagers blogg: En utlandssvensk skrev att "det blir allt mer uppenbart att de styrande inte längre arbetar för det egna folkets bästa framför ögonen".

Kommentarer

Anonym sa…
Det är intressant med statistik. Att se saker i faktiska siffror ger ofta ett helt annat perspektiv på saker och ting. Ibland när siffrorna är lättolkade är det väldigt intressant att jämföra proffstyckarnas uttalanden med statistik. Det brukar visa sig att de antingen inte har en aning om vad de talar om eller att de medvetet ljuger och mörkar.

Ibland kan det vara svårt att tolka statistiken. I fallet med misshandel så noterar jag att Egypten ligger nästan sist i listan, Det tror jag inte beror på att det är ett så mycket lugnare och säkrare samhälle än exempelvis Sverige. Orsaken är väl snarare att lite grovt våld är inget man bryr sig om i Egypten. Man måste nog jämföra liknande samhällstyper med varandra. Man kan ändå konstatera att Sverige ligger i topp bland väst-länderna.
Anonym sa…
Jag har från en initierad källa inom kriminalvården uppgiften att 80% av de vårdade inte är etniska svenskar.

Om detta förs ingen statistik. Detta har vi förmodligen Jerzy Sarnecki att tacka för som enträget hävdar att etnicitet är ointressant. "Det är de sicioekonomiska faktorerna det kommer an på."

Däremot finns statistik som visar hur stor andel som inte är svenska medborgare. Det lär vara 35%.

Till de 80 procenten skall läggas mörkertalet som kommer sig av att mena-invanrare ofta slipper undan pga våld och hot om våld.

Sen finns det oxo den generella invandrarrabatten som Landskronafallet är ett exempel på.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK