Sund kritik och hatiskt vansinne
När jag själv läste mitt inlägg från igår, slogs jag av att detta lät som ett bagatelliserande och försvarsinriktat tal om de faktiska händelserna i Norge. Så vill jag inte att det ska framstå. Jag tycker det hela var ett fruktansvärt brott av någon som har drivit sitt hat till sin spets.
För bloggaren själv får det vissa implikationer om att åsikter såsom mina egna till viss del, kan utvecklas till ett otyglat hat mot det mångkulturella samhället och socialism. Ett hat som utvecklas från oförlöst energi och allt fler och större ringar på det svarta vattnet. Hatet kan dock inte växa till i ljuset av mänsklig gemenskap och kärlek. Det är i isoleringens kyla som det kan bli omöjligt att hantera på ett sunt sätt.
Anders Behring Breivid ville upprätta ett slags testamente över sig sjäv som en riddare (är för övrigt med i en skum organisation, Tempelriddarna) som utkämpat ett slag mot de institutioner som han anser är ansvariga för utvecklingen i Norge. Men istället för att göra detta via demokratiska metoder och lobbyism, tog han till våldet som metod att statuera exempel. Det dyker upp sådana här ensamma, hatiska och extrema unga män med jämna mellanrum. Vem minns inte skolmassakern i Finland? Eller dådet i Colombine? Vansinnet i Tyskland? Och terrordådet i Stockholm? Alla är de ensamma som långsamt bygger upp ett hatets övertygelse kring en viss företeelse, samhällsfråga eller politik.
Frågan man ändå måste ställa sig är: Vilket är viktigast, det fria ordet eller kampen mot extremismen? Jag tror det är ytterst få som svarar det sistnämnda. Det är demokratin som ändå måste gå segrande ur det hela. Anklagande fingrar och fördömanden av speciella åsikter får helt enkelt inte förekomma. Det är detta som är det öppna samhället som Fredrik Reinfeldt tjatar om. Men då menar han inte "öppna" på samma sätt...
Problemen med mångkulturen måste få diskuteras ute i ljuset. Det måste vara OK att vara anti-socialist. Och att det pågår eftergifter åt islam är ett problem som måste lyftas fram. Dessa samhällsproblem måste få belysas och mötas med allvar och respekt. Alla åsikter är förtjänade att bemötas på ett sakligt sätt.
I Sverige håller den politiskt korrekta eliten det fria ordet i tvångströja när det gäller kritik mot den massiva invandringen från icke-demokratiska kulturer. Det gynnar tillväxten av hat i lönndom hos obalanserade, ensamma och marginaliserade individer. Det medför också att rekryteringen till extremistiska organisationer med hat och våld på agendan, består av just dessa isolerade och alltmer grubblande individer.
Det är därför det är så viktigt att verkligen hålla alla dörrar öppna. Också på det civila planet. Vänner som säger upp bekantskapen med de som har "fel" åsikter, är i själva verket medskyldiga till att individer går över gränsen.
Mångkulturalismen är ett misslyckat projekt förenat med gigantiska negativa konsekvenser socialt, ekonomiskt, juridiskt och psykologiskt. Men man går inte ut med en AK4 och mejar ner människor urskiljningslöst för det, liksom spränger byggnader i luften.
Socialismen är en destruktiv ideologi i grunden, som på det konkreta planet innebär likriktning och intolerans mot allt som sticker ut. Den kväver människans inneboende kreativitet och förmåga till empati för sin omgivning. Den skapar ensamma människor och ignorering av dessa. Allt ska tas om hand av staten, kommunen o s v. Den enskilda människans ansvar och engagemang läggs på undantag osv osv. Ju mer socialism, ju mer utbredd fattigdom.
Det här ska jag ha rätt att tycka utan att bli dömd och bli kallad högerextrem och rasist. Det handlar inte om placering i fack utan den individuella kompotten av åsikter som växlar mellan olika idéinriktningar. Att kritisera är inte detsamma som hat. Att lägga fram sakliga argument för varför man är kritisk ska inte resultera i känslomässiga utspel och uppsägning av kontakter. Det är då den sunda kritiken kan byta skepnad och bli extrem.
I hela Västvärlden finns tendenserna att utmåla kritiker till de stora demografiska omvälvningarna, som extremister utan att egentligen lyfta upp det till en tillåtande debattnivå. Det är illavarslanda och bäddar för ytterligare vansinnesdåd där hatet har fått växa i lönndom.
För bloggaren själv får det vissa implikationer om att åsikter såsom mina egna till viss del, kan utvecklas till ett otyglat hat mot det mångkulturella samhället och socialism. Ett hat som utvecklas från oförlöst energi och allt fler och större ringar på det svarta vattnet. Hatet kan dock inte växa till i ljuset av mänsklig gemenskap och kärlek. Det är i isoleringens kyla som det kan bli omöjligt att hantera på ett sunt sätt.
Anders Behring Breivid ville upprätta ett slags testamente över sig sjäv som en riddare (är för övrigt med i en skum organisation, Tempelriddarna) som utkämpat ett slag mot de institutioner som han anser är ansvariga för utvecklingen i Norge. Men istället för att göra detta via demokratiska metoder och lobbyism, tog han till våldet som metod att statuera exempel. Det dyker upp sådana här ensamma, hatiska och extrema unga män med jämna mellanrum. Vem minns inte skolmassakern i Finland? Eller dådet i Colombine? Vansinnet i Tyskland? Och terrordådet i Stockholm? Alla är de ensamma som långsamt bygger upp ett hatets övertygelse kring en viss företeelse, samhällsfråga eller politik.
Frågan man ändå måste ställa sig är: Vilket är viktigast, det fria ordet eller kampen mot extremismen? Jag tror det är ytterst få som svarar det sistnämnda. Det är demokratin som ändå måste gå segrande ur det hela. Anklagande fingrar och fördömanden av speciella åsikter får helt enkelt inte förekomma. Det är detta som är det öppna samhället som Fredrik Reinfeldt tjatar om. Men då menar han inte "öppna" på samma sätt...
Problemen med mångkulturen måste få diskuteras ute i ljuset. Det måste vara OK att vara anti-socialist. Och att det pågår eftergifter åt islam är ett problem som måste lyftas fram. Dessa samhällsproblem måste få belysas och mötas med allvar och respekt. Alla åsikter är förtjänade att bemötas på ett sakligt sätt.
I Sverige håller den politiskt korrekta eliten det fria ordet i tvångströja när det gäller kritik mot den massiva invandringen från icke-demokratiska kulturer. Det gynnar tillväxten av hat i lönndom hos obalanserade, ensamma och marginaliserade individer. Det medför också att rekryteringen till extremistiska organisationer med hat och våld på agendan, består av just dessa isolerade och alltmer grubblande individer.
Det är därför det är så viktigt att verkligen hålla alla dörrar öppna. Också på det civila planet. Vänner som säger upp bekantskapen med de som har "fel" åsikter, är i själva verket medskyldiga till att individer går över gränsen.
Mångkulturalismen är ett misslyckat projekt förenat med gigantiska negativa konsekvenser socialt, ekonomiskt, juridiskt och psykologiskt. Men man går inte ut med en AK4 och mejar ner människor urskiljningslöst för det, liksom spränger byggnader i luften.
Socialismen är en destruktiv ideologi i grunden, som på det konkreta planet innebär likriktning och intolerans mot allt som sticker ut. Den kväver människans inneboende kreativitet och förmåga till empati för sin omgivning. Den skapar ensamma människor och ignorering av dessa. Allt ska tas om hand av staten, kommunen o s v. Den enskilda människans ansvar och engagemang läggs på undantag osv osv. Ju mer socialism, ju mer utbredd fattigdom.
Det här ska jag ha rätt att tycka utan att bli dömd och bli kallad högerextrem och rasist. Det handlar inte om placering i fack utan den individuella kompotten av åsikter som växlar mellan olika idéinriktningar. Att kritisera är inte detsamma som hat. Att lägga fram sakliga argument för varför man är kritisk ska inte resultera i känslomässiga utspel och uppsägning av kontakter. Det är då den sunda kritiken kan byta skepnad och bli extrem.
I hela Västvärlden finns tendenserna att utmåla kritiker till de stora demografiska omvälvningarna, som extremister utan att egentligen lyfta upp det till en tillåtande debattnivå. Det är illavarslanda och bäddar för ytterligare vansinnesdåd där hatet har fått växa i lönndom.
Kommentarer