En svensk är en svensk är en svensk är en svensk

Jaha. Statsministern har talat. Almedalen är nu så totalt dominerande att ingenting annat av nyhetsvärde får plats. Och statsministern överraskade inte på något sätt. More of the same. Framtidens utmaningar när så många kommer hit till vårt land. Gäsp.

Vår Sverigeförnekande statsminister, själv med en bakgrund långt tillbaka i tiden till en svart cirkusdirektör och någon polsk städerska. Något är seriously wrong with the man. Hela han utstrålar något slags kompex, en frånvaro av tillhörighet och gemenskap. Jag vet inte. Men eftersom mannen vid första bästa tillfälle fullkomligen spyr förakt över sitt faktiska hemland så tyder det på att han själv känner ett främlingsskap här. Men oavsett om han gör detta så är det inte rättvist eller människovärdigt att ta ifrån andra denna dyrbara känsla.

Men att i dagens läge få det ifrågasatt om svensk och svensk kultur existerar, så är det viktigt att stödja de krafter som står upp för detta. Det borde var en självklarhet, så förtrycket vi svenskar utsätts för måste vara världsunikt.

PI skrev igår en helt fantastisk artikel som var inspirerad i sin tur av en Newsmill-debattör; Johannes Brahe.

Att förnedra mesiga svenskar kanske går en månad, ett år, tre år. Men en dag så rasar fördämningarna. Svenskarna slår tillbaka genom att kräva tillbaka sitt land och göra ärtsoppa av de krafter som förstör och förnedrar. Gatorna kommer att tas tillbaka, förorterna får förfalla när svenskarna har tröttnat på att betala och...

"Svenskar är för mig som en stor, tolerant hund med världens snällaste lynne som snällt går undan när de små hundarna biter den i svansen. Det finns en sak husse inte bör göra och det är att psykiskt bryta ner hunden genom att slå den med en pinne på nosen varje gång hunden skäller för att markera. Det kan sluta med att den muskulösa besten blir ett okontrollerbart psykotiskt monster på fyra ben med en stor, otäck käke. Det kan aldrig sluta bra."

Bloggaren har sett detta bokstavligen. En handikappad man i rullstol hade en hund som han slog och skrek åt oavbrutet. Det var tiden innan mobilerna så jag kunde inte ringa polisen. Hunden var så sönderstressad och kuvad så jag såg hur den otämjbara vreden låg strax under ytan. Jag skulle ha velat stå kvar där och se när hunden hade fått nog för att ta ett våldsamt skutt och flyga på mannen rakt in på strupen och slita upp den. Sådana människor som den mannen har förlorat sitt existensberättigande. Han var säkerligen bitter över sitt öde, men detta är den ömskligaste ursäkten av dem alla. Dessutom blir bitterheten hans död eftersom den äter upp honom inifrån.

Nu säger jag inte att hundlokan Reinfeldt förtjänar ett sådant öde. Men domen över honom kommer att bli hård.

Svenskar är också tyvärr strykrädda. Det handlar om vår skräck för konflikter. Hellre sälja sin själ än att ge sig in i strid för de livsviktiga värdena och och det unika kulturarvet.

Men visst. Vi fungerar som andra folk i praktiken. T ex så flyttar vi från ett bostadsområde när c:a 20% av de boende är främlingar/invandrare. Här går smärtgränsen för alla folk. Och när det som verkar alltför apart och svårbegripligt tar för mycket plats på fler nivåer, blir reaktionen densamma. Vi drar oss alltmer in i vår egen gemenskap där skillnader är överblickbara och lätta att förstå utifrån en gemensam värdegrund.

Då står både hundlokor, blåklockor och maskrosor och skriker i munnen på varandra för att åter ta makten över oss för att försäkra oss om hur värdelösa vi är som flytt från mångkulturen och dessutom skrämt iväg många till andra länder. Man tjatar om sitt "allas lika värda" utan att förstå att folket har förstått att det är toleransen för att alla har olika värdegrundar som är det väsentliga. Om det som har mest värde för mig är att spela gitarr så kanske det för dig är att segla. Om människor med humor är de jag värdesätter mest så kanske du anser att de intellektuella är de vi behöver mest.

Och då har makten förlorat. I alla fall den maktform som har trampat på oss, skändat oss och onödighetsförklarat oss.

Svenskar är ett segt folk. Vi kommer trots vår sävlighet inte att ge oss när tillräckligt många samlar sig för en ny typ av Sverige som i mycket kommer att påminna om det gamla. Innan Gudryn Schyman, Bengt Westerberg och Reinfeldt. När luften fortfarande gick lätt att andas och innan alla extrakilon kom.