Sveriges makthavare är rasister

Häromdagen skrev jag ett inlägg om ytterligare rättigheter för de som vistas olagligen i landet.
Tidigare har jag också tagit upp det upprörande i att stora summor betalas ut till utlänningar för bagatellartade händelser. Allt medan riktiga brottsoffer får nöja sig med en bråkdel av dessa kränkningsärenden.
Och om det är svenskar som utsatts för brott blir skadestånden riktigt låga.

Vidare är uppenbarliga rasistiska brott mot svenskar inte straffbara, medan om det motsatta gäller finns lagar som straffar vederbörande (svensk) hårt.

När Maud Olofsson förklarar att Sverige är ett Nybyggarland är det underförstått att svenskar får stå tillbaka i fortsättningen när alla mattknytare och kamelskötare, ofta analfabeter, ska "rädda välfärden".
Det är likaså underförstått att svenskar i framtiden kommer att bli en minoritet. Det är det som ligger i begreppet "den demografiska förändringen". Allt färre ska försörja allt fler. Alltså behövs kamelskötarna.

För någon som har en balans i hjärnans kemi så är logiken i detta ohållbar. Invandrare är ju en grupp som till större delen försörjs av samhället. T ex så går 63% av irakiska män utan sysselsättning och hela 70% av kvinnorna.

Danmark har insett allvaret och kommer att återinföra gränser till Sverige och till Tyskland. Det är lätt att förstå dem.

Svensk maktelit har gått i taket och rasismanklagelserna mot Danmark haglar.

Men i Sverige är vi vita som snöa och är godhetens små änglar. Men, även solen har sina fläckar.
Godheten är så uppenbart hycklande och dubbelmoralen total när makthavarna behandlar det egna folket som skit under naglarna.

Någonstans måste den hycklande godheten pysa ut sin orimlighet. Den mänskliga naturen, liksom all natur för övrigt, strävar alltid efter balans.

De svenska makthavarna vänder då den frustration och förakt som borde läggas någon annanstans, mot det egna folket. Man vet att en svensk tiger. Man vet att svenskar är ett fredligt folk som i avsaknad av krig i 200 år har resulterat i en ganska ljum nationell identitet.
Det är precis som i en skolklass där ett ganska lugnt och tystlåtet barn blir utsatt för trakasserier av klassens aggressiva pseudoledare. Och de aggressiva hittar alltid andra aggressiva och tillsammans skapar de en mobbningskultur där stark och svag inte självklart är varandras motpoler.

De svenska makthavarna är rasister mot sitt eget folk. De måste vara unikt, men så är ju också Sverige ett unikt land med individualism och konsenskultur på en och samma gång. Självförverkligandet är en självklarhet, men man måste hålla sig i mittfåran för att inte riskera att hamna utanför.

Att bli behandlade som paria i sitt eget land kommer inte att accepteras hur länge som helst. Politikerna räknar inte med att vara med när välfärdssamhället faller sönder i sina beståndsdelar för att för få bidrar till dess existens.

Invandringen skapar massor av jobb, javisst. Men inte för att invandrarna jobbar, utan för att svenskarna jobbar för dem. Till slut kommer inte svenskarna att vilja ha jobb som vårdar och betalar ut bidrag till vuxna, friska människor som bara producerar barn.

Kommentarer

Galne Gunnar sa…
12-åriga tjejer blir kallade fitta och hora varje dag:

http://www.youtube.com/watch?v=eBlfjD-x888
Anonym sa…
"Politikerna räknar inte med att vara med när välfärdssamhället faller sönder..."

Menar du att det inte kommer att ske inom politikernas livstid?
Med den hastighet samhällsförändringen sker tror jag nog att dagens politiker kommer att hinna se vad de ställt till med.

Eller menar du att de kommer att lämna landet?
Vart skulle de i så fall ta vägen? Alla västländer är ju lika undfallande gentemot den främmande kulturen.
Det kommer inte att finnas något annat land att fly till.
Crille sa…
Ja, Wetterstrand har ju flytt till det främlingsfientliga Finland, där hon slipper lida av sviterna efter hennes egen svenskfientliga politik. Danmarksbashing är hon bra på, men Finland, som för samma politik som Danmark, törs hon inte ge sig på, den fega hycklaren.
Anonym sa…
Passerade igår en lekplats i Gottsunda där några 5-6 åringar inte kunde enas om vilket språk de skulle tala med varandra. Jag sa till dem att här i Sverige talar vi svenska. De behöver vi inte alls sa en. "För vi är blattar"
Osagt sa…
De små har redan identifierat sig med utanförskapet. Hur ska det bli när de så småningom blir vuxna? Kommer de att känna sig mer svenska då? I think not.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK