Den viktiga tillhörigheten

Anders Borg gav igår uttryck för vad vi andra redan vet:


Vet inte om den här filmen går att se. Men i alla fall så uttryckte Borg betänkligheter för att över 50% av invandrarna lever på socialbidrag. Utöver det kommer de som utnyttjar andra transfereringssystem.

Carl Bildt och Tobias Billström har ju i ett tidigare sammanhang tagit upp hur extremt svårt det är att integrera irakier. Det var genom Wikileaks som detta rullades upp. Paret fick ligga i stupstocken i någon vecka. Och rasismanklagelserna haglade i vanlig ordning. Tröttnar de aldrig?

Är det rasistiskt att skildra sanningen? Osökt kommer man att tänka på 1984 där en av deviserna var "Sanning är lögn".

Integration kan ges olika synonymer. En av dessa är "tillhörighet". Denna är i sin tur beroende av "delaktighet".

När personer inte känner sig delaktiga i den miljö man befinner sig i, uppstår alienation. Man är inte med på tåget utan lever bredvid och tittar på. Istället för att bli en deltagarare blir man en betraktare.

Och det är så invandrarna lever. Man betraktar landet som har öppnat dörrarna för dem på avstånd. Men lever man ensamma p g a det?

Nej. De har en tillhörighet i sin egen familj, klan och enklav. Det är ett parallellsamhälle som vi pursvenskar känner oss väldigt främmande inför. Därför kan vi inte mötas. För det förutsätter att en vilja finns att bli delaktig och få en tillhörighet.

Vi svenskar lever numera också i enklaver. D v s om vi själva får bestämma. I många hyresområden finns så mycket mångkulurism att det i princip omöjligt att hamna i en trappuppgång utan berikare.

Men i flera kommuner har man börjat tvångsintegrera invandrare, dvs man köper lägenheter som sedan omvandlas till hyreslägenheter åt flyktingfamiljer som går på bidrag. Det helt i överensstämmelse med socialismens mest kända effekter: Alla har det lika dåligt.

Vi svenskar lever oftast med både en delaktighet i det stora samhället och en tillhörighet i det lilla.
Men ensamheten är utbredd i Sverige. Hälften av alla hushåll i Stockholm är ensamhushåll. Att inte tillhöra en familj är ett trauma i vårt land. Vi kan vara delaktiga men utan att ha en tillhörighet. Och det skapar oundvikligen psykisk ohälsa.

Förskrivningen av anti-depressiva medel har ökat lavinartat på tio år. Och doserna blir också högre och högre.

Bloggaren tror att en av förklaringarna är att den trygga svenska sammanhållningen allt snabbare luckras upp, fragmenteras och slits sönder. Människor, särskilt de som lever ensamma, upplever "det nya Sverige" som en ytterst otrygg plats där vad som helst kan hända. En plats man inte kan känna någon tillhörighet i.

Men huvudsaken är väl att nysvenskarna mår bra, frodas och förökar sig. Allt med hjälp av våra hårt inarbetade skattepengar.

Kommentarer

Tänkte också komma in på Orwell men mer som parafras då. Alla har det lika dåligt, utom somliga som har det mycket bättre.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK