Toleransen som ger intolerans

Det som pågår i Sverige av idag med alltfler eftergifter och anspassade specialregler för i huvudsak muslimer är egentligen i grund och botten rasism. Effekten av särlagsstiftningar för vissa grupper innebär alltid en nackel och en förfördelning av andra. Det skapar fientlighet grupperna emellan och intolerans mellan grupperna.

Med ett annat ord är det detta som kallas mångkulturalism. Det gäller att skilja detta begrepp från mångfald som bara beskriver att det finns olika sätt att leva, olika trosinriktningar och olika åsikter men att dessa interagerar med varandra. Utan att några av dessa får fördelar och specialregler i förhållande till sina speciella sätt att leva livet på.

Om detta föreläser föreläser författaren, debattören och vänsterfeministen Caroline Fourest, fransyska som bor i kanadensiska Quebec här på You Tube.

Att placera vissa grupper utanför samhällets ordinarie regelverk och funktionssätt, vare sig det gäller rättsligt eller kulturellt, gör alla en björntjänst, enligt Fourest.

Att politiker och myndigheter gör det möjligt att ge efter för vissa gruppers speciella krav tyder på en skitnödig och osäker maktapparat som i konflikträdsla och en falsk välvilja, låter dessa gruppers krav gå före andras rättigheter.

Resultatet blir att majoritetsbefolkningen naturligtvis reagerar. När övergripande samhällsmål som jämlikhet, likhet inför lagen, och jämställdhet, mål som de styrande inpräntar i folket att dessa är överordnade alla andra mål, helt plötsligt kan frångås när en speciell grupp kräver detta, uppstår ilska och frustration i folket. Följden blir att toleransen mot mångkulturen minskar. En intolerans föds och i förängningen renodlad rasism.

Fourest är hur tydlig som helst, mångkulturism splittrar ett samhälle och skapar farliga spänningar som kan växa till allvarliga konflikter.

Det är just i den här fällan som Sverige har hamnat i. Det finns två grupper som brukar undantas från vanliga regler och normer: Muslimer (båda könen) och kvinnor.

Exemplet på det senare är naturligtvis kvotering. Att bara inneha könet kvinna är tillräckligt för att få ett jobb eller en styrelseplats. Ofta är det tvärtom: I offentliga sektorn är det mest kvinnor som jobbar så där är det män som blir inkvoterade. Ett sådant system skapar bara taskig stämning och kanske mobbing av den inkvoterade som aldrig riktigt blir betraktad som en i gänget.

Muslimerna är bra på att kräva. När sedan de styrande ställer upp på kraven blir resultatet ytterligare krav. Så flyttas posteringarna allt längre ut och allt längre bort från majoritetsbefolkningens normala miljö och liv. Resultatet: Folk blir ilskna och frustrerade, men mindre på makten än på muslimerna.

Vi får ett diverserat samhälle, ett slags samhälle i samhället. Vi får klaner och enklaver, en gigantisk grupp som lever utanför Svenssons liv. Och där brinner bilarna, skolorna och restaurangerna.

Men låt oss aldrig glömma: Det här är resultatet av de styrandes särbehandling av en speciell folkgrupp. Och det är med de styrande kampen måste föras.