Ungdomstyrelsen - myndighet utan makt?

Som bekant inbjöd föreningen TUFF (Troende Unga Framtida Förebilder) som får 550.000 kr i statsbidrag i år,  hetsprediakanten Bilal Philips till ett seminarium om islamofobi.

Bidragsgivaren är Ungdomstyrelsen som bloggaren har ägnat en stund att studera. Grumliga, svepande och allmängiltiga formuleringar om myndighetens mål och verksamhet. Det verkar som den huvudsakliga uppgiften är att bevilja skattepengar till projekt och satsningar på utanförskapsområden. D v s det som statliga myndigheter brukar ägna sig åt.

Det har nu nått myndighetens öron att helgens seminarium hölls av en representant för en extrem falang av islam som predikar om dödstraff för homosexualitet, antisemitism och halshuggning av kvinnor som lever "på ett orättfärdigt sätt".
Man ska nu "utreda" detta. Och då vet vi vad som händer: långbord, smörgårdsbord och flera års beredning som inte utmynnar i någonting.
Det rimliga vore att helt sonika dra in bidraget. Då skulle man visa musklerna, men något sådant är nog inte att vänta.

Verksamhetens mål består av PK-floskler och snömos:

"Ungdomsstyrelsen är en statlig myndighet som arbetar för att unga ska få tillgång till inflytande och välfärd. Vi har också i uppdrag att fördela statsbidrag till integrations-, jämställdhets-, folkrörelseorganisationer och projekt"

"Att fördela statsbidrag till frivilligorganisationer som arbetar för integration och motverkar diskriminering, jobbar för jämställdhet och företräder nationella minoriteter.

Att stödja kvinnors organisering i egna sammanslutningar."

Extra intressant är definitionen av demokrati:

"Den som ansöker om bidrag får inte bedriva en verksamhet som strider mot demokratins idéer, det vill säga tanken om alla människors lika värde, och organisationen måste ha tydliga stadgar som på ett demokratiskt sätt reglerar dess arbete."

När förändrades definitionen av demokrati? Att använda den alltid så närvarande Värdegrunden som målet för i princip allt, har verkligen slagit igenom.

Demokrati betyder faktiskt folkstyre. Men det verkar som den definitionen nu inte längre är prio nummer ett för det svenska huvudmålet.
Kanske är det för att vi inte längre har ett folkstyre?

Istället har vi en politisk adel som sätter agendan för helt andra principer än vad folket kan påverka genom sina demokratiska val.

Man kan inte annat än spekulera om varför Värdegrunden nu definierar demokratin.

De flesta punkterna om Ungdomsstyrelsens mål innehåller sådant som integrations-, motverka diskriminering och segregation, jämställdhetsarbete. Och satsningar på flickors egna organisationer och initiativ.

Arbetet mot segregation innebär alltså inte flickors kamp mot detsamma. Istället ska flickor uppmuntras till att segregeras i egna grupper och verksamheter.

Hur menar man då att jämställdhetsarbetet ska gå till? Är det då speciella pojkgrupper som ska instrueras i hur man behandlar tjejer?

Spetsen är riktad mot det mångkulturella samhället. Mellan raderna går att utläsa alla de problem som är involverade med kulturer som befinner sig tusentals ljusår från varandra.
Och det är speciellt till islam som man underförstått vänder sig.

Islam och demokrati är oförenliga. Så mycket verkar Ungdomsstyrelsen förstå när man definierar demokrati som "allas lika värde" i hopp om att detta ska sjunka in i muslimska gossars medvetande och tolkning av världen. Att könen är lika mycket värda, att homosexuella är lika mycket värda och att kristna och judar är lika mycket värda.

Man delar ut miljoner i bidrag till organisationer och projekt som man inte har en susning om vad de sysslar med.
För i Sverige är bidrag lösningen på alla problem. När bidrag betalas ut "jobbar" myndigheten mot sina mål. Men som i fallet TUFF så vet man inget om vart pengarna egentligen går och till vad.

Bidragen regnar över utanförskapsområdena. Men människorna där är ändå missnöjda och känner sig "svikna av det svenska samhället".

Frågan är om de inte har rätt. Världens högsta skatter har inte lett till att vi lever i paradiset på jorden. De mesta av pengarna hamnar  i gapet på krokodilen; byråkratin och de offentliganställdas löner för själsdödande jobb där missmodet och den negativa stressen äter upp det som finns kvar.

Makteliten och myndigheter är mycket väl införstådda med vad som pågår i Sverige. Man läser nyhetsbloggar som PI och Fria Tider och Snaphanen. Men att erkänna att problemen är så omfattande och djupa är att också erkänna sitt eget misslyckande och att man hade fel när man skapade det mångkulturella samhället.

När även moderaterna gav upp inför realiteterna och insåg att Välfärdsstaten är omöjlig att förändra med tanke på hur Sverige idag ser ut idag, så vände man skutan och slängde förnuftet och nytänkandet överbord.