Sverige är inte världsbäst

Svensk maktelit framställer alltid vårt land som "det mest jämställda", "jämlikast" "klimatsmartast" "demokratiska" och utan beroende till militärt samarbete, d v s det mest alliansfria i världen. De här faktorerna är det som gör oss så överlägsna, så oberoende, så välmående.

Samtidigt markerar man kraftigt och fördömer all form av nationalism, åtminstone sådan som handlar om kärlek till den egna kulturen.

Det är en kluvenhet som måste vara svår att förstå för utomstående. Nationalism luktar alltså inte illa när det gäller att prisa välfärdsstaten och det politiska systemet. Men att göra detsamma när det kommer till oss som enskilt folk med en enskild kultur; då kommer de aggressiva påhoppen.

Den tillåtna svenska nationalismen som handlar om "den svenska modellens" överlägsenhet, har vi gemensamt med samhällen som Kina, Nord-Vietnam och Cuba. Där är man också stolta över sitt politiska system. Inte över folket som befolkar det.

Att peta på, att anmärka på och kritisera "den svenska modellen" är inte populärt. Man får genast höra att man är högerextremist och sålunda inte värd att ta på allvar.

Jag skrev igår om en av de mest omhuldade svenska lagarna; sexköpslagen. Den går nu på export till Norge och Island. Samtidigt; hur praktiseras den egentligen? Och skyddar den de den är avsedd att skydda?

Att prositution är en ovärdig sysselsättning för vuxna kvinnor är en sak. Men som vuxen har man också möjlighet att välja och välja bort. Det finns ett offertänkande i sexköpslagen som jag inte gillar.

Men när det gäller barn och ungdomar, då ska straffen för köp och utnyttjande vara hårda, helst minst 20 år.
Som i de båda fallen där två zigenarligor sålde och våldtog två 14-åriga flickor, där åtminstone den ena var förståndshandikappad.
De var många, 10 st i härvorna, flickorna såldes till 30-40 män, ingen vet riktigt hur många.

Alla frikändes utom tre. En fick ett fängelsestraff på tre månader, de andra böter. Rättegången kantades av tumult och hotelser mot såväl domare som åklagare.
En inte alltför kvalificerad gissning är att rätten påverkades av hoten och inte vågade döma svinen till rättmätiga straff.

En ännu vanligare företeelse är sexturismen till bl a Thailand. Nu skickar Sveriges kristna råd och 33 st barnrättsorganisationer en skrivelse till FN om att Sverige har helt tandlösa lagar som gör det riskfritt att utnyttja barn, åtminstone utomlands.

I andra länder gäller de inhemska lagarna mot barnprostitution även utomlands, så dock inte här. Det är skandal. Eller är detta en känslig fråga? I sådana fall varför?

På 70-talet uppdagades det att kända riksdagsmän, även statsråd, regelbundet uppsökte prostituerade vid lämpliga pausar i arbetet.
För något år sedan framträdde två kvinnor som hade "tjänstgjort" under denna period och umgåtts med gubbäcklen. De var båda 14 år när det hela började.
Det sades inte rakt ut, men man antydde att även de i den högsta ledningen hade deltagit. Det här var under Palmes regeringsperiod...

Gatuprostitutionen har minskat under den tioårsperiod som sexköpslagen har funnits. Den utgör bara 20% idag. Istället har den flyttat inomhus dit även maktens män vågar sig in.
Frågan är också om den flyttat ut. Ut ur landet, t ex till grannländerna och baltstaterna. Dit kan ju inte den svenska lagen nå. Och hur mycket av handeln handlar egentligen om minderåriga?

Så att skapa lagar är inte speciellt svårt. Det är också lätt att legitimera dem. Men att efterleva dessa lagar, det låter sig inte göras i en handvändning tydligen.
Men de är bra att ha när det gäller att slå sig för bröstet och deklarera hur överlägsna vi är i Sverige.