GLAD PÅSK!

Kanske är det fel dag att önska GLAD påsk. Det var idag som, enligt Bibeln, Jesus korsfästes och dog på korset för att befria människorna.

Påsken är kristendomens viktigaste högtid. Den är bokstavligen det som har skapat det kristna budskapet. Hellre stå upp för sig själv och vidmakthålla sin övertygelse trots att det kostar både socialt och ekonomiskt; än att leva i lögn och egoism.

"Vad har en människa som vinner hela världen men förlorar sig själv?", frågade Jesus. Han drev månglarna från templet, han såg till att två bröd och fem fiskar räckte till femtusen personer.

Så på något sätt var Jesus socialist. Han ville att människor skulle sälja allt vad de ägde om de ville följa honom.

Ändå var han långt ifrån den politiska socialismen. Människor skulle ge för att de ville, skulle hjälpa varandra från hjärtat och inte för att de var tvungna.

"Allt vad ni vill att människor ska göra Er, ska ni ock göra dem", är ett av de mest citerade orden från Bibeln.
Det är ett kraftfullt budskap. Det borde göra det omöjligt för människorna att göra varandra illa. Ändå fungerar det inte, det faller i glömska när andra behov skymmer sikten för det väsentligaste i livet: Fred och frid i oss själva och i förhållande till andra.

Så varför fungerar det inte i praktiken? Människor vänder sig bort från kristendomen och väljer andra vägar till lycka och tillfredsställelse. Vi gör våld på oss själva när vi väljer den enklaste vägen genom konstlade materiella värden och tror att det är de vi behöver. Vi gör våld på varandra i destruktiva relationer genom själviskhet och oförsonliga konflikter. Vi gör våld på våra avkommor genom att inte ge dem trygghet och sammanhang. Och vi utövar våld på andra folk i den desperata jakten på makt och rikedom.

Och det är detta jagande och beroende av makt som är människan värsta Akilleshäl. Despotiska och sinnesjuka envåldshärskare som Khadaffi, Mugabe och Ayatollor har blivit just sinnessjuka p g a makt över andra och de pengar det genererar.

Revolterna som nu pågår i arabländerna är revolter som handlar om makt. Det är svårt att se att det är demokrati som nu är i spirande. Det är folk som aldrig har levt på ett demokratiskt sätt.
För demokrati börjar hos oss själva. I vårt förhållande till varandra. Att den enda makt vi egentligen kan ta oss är makten över oss själva. Att ta makten ifrån en annan människa är ett övergrepp. Att släppa på skaklarna till den vi älskar är den bästa vägen att få behålla henne/honom. Men vi kan aldrig äga någon annan. Då blir det en fråga om maktmissbruk.

Detta är egentligen kristendomens huvudbudskap. Att kärlek är osjälvisk och tillåtande. Och förlåtande. Har vi inte förmågan till förlåtelse så blir livet svårt att leva. Till slut lever vi i ett ständigt krig mot andra.

I andra delar av världen har man andra ideal. Ideal som inte riktigt passar ihop med de kristna värderingarna. Så hur blir det när vi blandas (i princip mot vår vilja) med varandra? Att möta ideologier vars hela livslust handlar om makt och underkastelse?

Svaret är att det är svårt, mycket svårt. Om människor väljer att bosätta sig i ett land som i grunden präglats av de kristna värdena, så måste de anspassas. Eller assimileras med ett finare ord. Man får ägna sig åt sin egen religion på det privata sätt som de flesta av oss gör.

Men hur blir det då när vi möts i det allmänna och vardagliga? Som kristen ska man ju vara öppen, tillåtande och förlåtande mot även det som är oss främmande.

Fast vi har också kanske den viktigaste drivkraften av dem alla: Överlevnadsdriften, självbevarelsen och självständigheten. Att kunna säga ifrån när vi blir allvarligt hotade i vår existens tillhör själva essensen i varandet.

Det är då den viktiga balansen rubbas. I försöken att återupprätta balansen måste någon ta ett steg tillbaka. Sker inte detta naturligt så blir resultatet konflikt. Och så länge obalansen fortgår så fortsätter också konflikten.

Lösningen måste då bli att det disharmoniska måste stämmas i samma tonart. Någon annan lösning finns inte.

Vårt rättssamhälle bygger i grunden på "Tio Guds bud". Budord nr ett är:

"Du ska inga gudar hava jämte mig".

Det står fritt för alla att tolka.