För vem finns välfärdsstaten?

Den kurdisk-amerikanske forskaren Tino Sanandaji, doktorand i offentlig politik vid University of Chicago i USA, skriver i en artikel i Svensk Tidsskrift om hur invandringen påverkar Sverige ur social-ekonomisk vinkel.

Han pekar på det som vi alla som följer t ex Affe och hans statistik, att kostnaderna för invandringen är flerdubbelt högre än vad professor Jan Ekberg har kommit fram till i sin undersökning.

Men det verkligt intressanta är det som bloggaren alltid har frågat sig: Kan man vara liberal men ändå vara emot (fri) invandring?

Ja, enligt gamla liberaler så är öppna gränser och en mindre välfärdsstat som förslår till landets egna invånare men inte fler, oförenliga.

Välfärsstaten byggdes inte en gång i världen för att fungera som den gör idag. D v s utgöra försörjning för nästan en fjärdedel av den arbetsföra befolkningen. Då är det inte välfärd längre, det är moralisk upplösning av samhällskontraktet.

I invandrartäta förorter röstar ungefär 90% rött. Det är ingen tillfällighet. Det är försörjning, "arbetsgivare", åt den snabbt växande skaran.

Men välfärden ska inte fungera så. Den är en nödlösning när man av någon anledning inte kan jobba och försörja sig själv.
Tidigare fungerade det så. Svenskarna var ansvarstagande med en hög moral. Men vartefter välfärdsstaten byggdes ut och upp så eroderade de goda egenskaperna. Det blev alltför lätt att sjukskriva sig några dagar för att man kände för det.

Nu blev det så att man började agera efter sina egenintressen, enligt Sanandaji. Det urholkar känslan och skyldigheterna för att själv bidra till ett system som man själv kan komma att behöva.

När invandrare strömmar in i ett land i stora grupper på kort tid, uppstår en disharmoni. Och den disharmonin löser då välfärdsstaten med ännu mer välfärd. Med högre skatter som följd och indragningar av påskluncher och julbord till äldreboenden. Under tiden vräks skattemedel till synes utan kontroll över de nytillkomna.

Detta är oförenligt med liberalismen. Enligt den måste ett välfärdssamhälle bära upp sig självt och bygga på ömsesidighet och förtroende.

Alternativt kan man avskaffa välfärden i sin nuvarande form och införa privatfinansierade tjänstesektorer. Det är nog svårt för gemene svensk att tänka sig, men bloggaren tycker att det helt klart är intressant.

Men i båda fallen blir resultatet en gigantisk välfärdsstat om man tar in lika mycket invandrare som idag. De kommer att se till att vänstern kniper åt sig makten vid varje val.

Jag kallar modellen liberalkonservativ. Ett kulturellt öppet och tolerant samhälle men tungt vilande på sina grundvärderingar vilket inte får rubbas. Där historia och filosofi blir de vikigaste ämnena i skolan och sk elitklasser plockar upp begåvningar för respektive ämne i ett parallellskolesystem.

Det blir också ur denna synpunkt omöjligt att välkoma analfabeter till landet av den enkla anledningen att samhället inte behöver några analfabeter.
Men ett samhälle som det nuvarande svenska premierar svaghet. Alla är "drabbade" av den ena eller andra orsaken. Men värsta "drabbade" är invandrarna som redan vid bemötandet förses med offerstämpel. Och som offer blir man också "kränkt" och "diskriminerad" i allt högre omfattningar.

Välfärdsstatens storlek är alltså direkt relaterad till invandringen. Och en liberal stat har som mål att minimera den offentliga skattefinansierade sektorn.
Sverige har nog aldrig befunnit sig så långt från en liberalkonservativ stat som nu. Det offentliga åtagandet över friska människor överlevande blir bara  större och större.

Arma Sverige!