Censurerad artikel
Denna artikel skrev jag på Newsmill igår apropå den senaste feministiska idiotidé att prostutuerade ska ha skadestånd för att de har sålt sex och en man ha köpt denna tjänst. Artikeln blev refuserad:
"De svenska feministerna har uppenbara problem med verklighetsprövning. Något som brukar förekomma vid gravare former av psykisk ohälsa. Verkligheten måste prövas vid t ex grandiosa vanföreställningar och/eller paranoia. Misslyckas detta brukar man säga att man saknar sjukdomsinsikt.
Den verklighet som feminister som Gudrun Schyman och Bonnie Bernström presenterar känner de flesta av oss främmande inför. Feministerna vill då framhäva att det är vi som saknar sjukdomsinsikt. Vi har inte skådat ljuset. Eller ska vi säga mörkret. Vi som inte ser osynliga strukturer och maktordningar i allt, vi är offer för just dessa.
Denna form av logik skulle underkännas av vilken filosof som helst. Hypoteser ställer man upp för att utsätta dessa för olika tester i förhållande till de variabler man avser att pröva. När det gäller genusvetenskapliga och feministiska begrepp har jag aldrig sett någon sådan prövning. Det verkar snarare så att man ställer upp hypoteser som redan från början har en självklar slutsats. Eller ännu mer, man bestämmer sig redan från början vad svaret ska innehålla.
Vi kvinnor är ohjälpliga offer för patriarkatets grymma strukturer. Som man alltså inte ser, utan de bara existerar. Därför måste vi kvinnor skyddas. Ett antal lagar måste instiftas för att vi kvinnor ska kunna ha ett drägligt liv och så långt det är möjligt, undgå att falla i könsmaktsordningens bottenlösa brunn.
Kvinnor har, enligt feminismens logik, ingen egen vilja. Utan vi måste ha lagstadgade kanaler där vi kan kräva vår rätt till att existera i samma samhälle som männen. Det allra bästa är om vi kvinnor kan bilda egna enklaver och separeras från det onda.
Det har börjat dyka upp sådana öar lite överallt, inte minst för unga tjejer. Som befriade från killarnas kvävande inflytande, kan pusta ut och träna feministiskt självförsvar och tillsammans utveckla tekniker för att bekämpa förtrycket.
Allt detta påminner starkt om en annan -ism. Den är inte heller känd för sin logiska fullkomlighet. Nämligen islam och hur den praktiskt utövas.
Kvinnor inom islam tillhör alltid en man. Från början är det fadern, sedan bröderna och slutligen den äkta maken. Hon är ohjälpligt fast i de patriarkala strukturerna som utmärker islam mer än någon annan religion eller ideologi. Muslimska kvinnor lever i en begränsad värld, men träffas sinsemellan för att utbyta skvaller, råd och rön.
Den muslimska kvinnan anses behöva skyddas. Hon behöver skyddas från männen och dessas otyglade sexualitet och våldsamhet. De sexuellt laddade zonerna, som håret, måste därför skylas av ett lämpligt stycke tyg.
Kvinnan inom i islam anses som hjälplös och osjälvständig med oförmåga att fatta egna beslut utan en man. Hon tillskrivs inte en självklar egen identitet som inte är starkt knuten till en man.
Det Schyman och hennes hysteriska systrar gör, är att jämställa den svenska kvinnan med den muslimska. Absolut inte uttalat, absolut inte medvetet, absolut inte med den avsikten. Men följden av Schymans resonemang får den konsekvensen. Eller likheten.
Det inflytande som extremfeminismen har fått i Sverige har ingen förankring i de stora folklagren. Att Vetenskapsrådet beviljar miljardbelopp till det ena galna genusprojektet efter det andra är ingenting annat än en skandal och ett vansinnigt utnyttjande av skattemedel som skulle behövas på så många andra områden. Och när man betänker vilka signaler det här ger dels ute i världen och dels våra nytillkomna invandrare, så kan man undra om det är värt det.
Men vi är bra på att offerförklara människor i Sverige. De flesta boende i vårt land är drabbade på det ena eller andra sättet. Man kan verkligen undra vilken människosyn som egentligen detta döljer."
"De svenska feministerna har uppenbara problem med verklighetsprövning. Något som brukar förekomma vid gravare former av psykisk ohälsa. Verkligheten måste prövas vid t ex grandiosa vanföreställningar och/eller paranoia. Misslyckas detta brukar man säga att man saknar sjukdomsinsikt.
Den verklighet som feminister som Gudrun Schyman och Bonnie Bernström presenterar känner de flesta av oss främmande inför. Feministerna vill då framhäva att det är vi som saknar sjukdomsinsikt. Vi har inte skådat ljuset. Eller ska vi säga mörkret. Vi som inte ser osynliga strukturer och maktordningar i allt, vi är offer för just dessa.
Denna form av logik skulle underkännas av vilken filosof som helst. Hypoteser ställer man upp för att utsätta dessa för olika tester i förhållande till de variabler man avser att pröva. När det gäller genusvetenskapliga och feministiska begrepp har jag aldrig sett någon sådan prövning. Det verkar snarare så att man ställer upp hypoteser som redan från början har en självklar slutsats. Eller ännu mer, man bestämmer sig redan från början vad svaret ska innehålla.
Vi kvinnor är ohjälpliga offer för patriarkatets grymma strukturer. Som man alltså inte ser, utan de bara existerar. Därför måste vi kvinnor skyddas. Ett antal lagar måste instiftas för att vi kvinnor ska kunna ha ett drägligt liv och så långt det är möjligt, undgå att falla i könsmaktsordningens bottenlösa brunn.
Kvinnor har, enligt feminismens logik, ingen egen vilja. Utan vi måste ha lagstadgade kanaler där vi kan kräva vår rätt till att existera i samma samhälle som männen. Det allra bästa är om vi kvinnor kan bilda egna enklaver och separeras från det onda.
Det har börjat dyka upp sådana öar lite överallt, inte minst för unga tjejer. Som befriade från killarnas kvävande inflytande, kan pusta ut och träna feministiskt självförsvar och tillsammans utveckla tekniker för att bekämpa förtrycket.
Allt detta påminner starkt om en annan -ism. Den är inte heller känd för sin logiska fullkomlighet. Nämligen islam och hur den praktiskt utövas.
Kvinnor inom islam tillhör alltid en man. Från början är det fadern, sedan bröderna och slutligen den äkta maken. Hon är ohjälpligt fast i de patriarkala strukturerna som utmärker islam mer än någon annan religion eller ideologi. Muslimska kvinnor lever i en begränsad värld, men träffas sinsemellan för att utbyta skvaller, råd och rön.
Den muslimska kvinnan anses behöva skyddas. Hon behöver skyddas från männen och dessas otyglade sexualitet och våldsamhet. De sexuellt laddade zonerna, som håret, måste därför skylas av ett lämpligt stycke tyg.
Kvinnan inom i islam anses som hjälplös och osjälvständig med oförmåga att fatta egna beslut utan en man. Hon tillskrivs inte en självklar egen identitet som inte är starkt knuten till en man.
Det Schyman och hennes hysteriska systrar gör, är att jämställa den svenska kvinnan med den muslimska. Absolut inte uttalat, absolut inte medvetet, absolut inte med den avsikten. Men följden av Schymans resonemang får den konsekvensen. Eller likheten.
Det inflytande som extremfeminismen har fått i Sverige har ingen förankring i de stora folklagren. Att Vetenskapsrådet beviljar miljardbelopp till det ena galna genusprojektet efter det andra är ingenting annat än en skandal och ett vansinnigt utnyttjande av skattemedel som skulle behövas på så många andra områden. Och när man betänker vilka signaler det här ger dels ute i världen och dels våra nytillkomna invandrare, så kan man undra om det är värt det.
Men vi är bra på att offerförklara människor i Sverige. De flesta boende i vårt land är drabbade på det ena eller andra sättet. Man kan verkligen undra vilken människosyn som egentligen detta döljer."
Kommentarer