Att kunna bestämma själv

En enkätundersökning gjord på 5.000 människor visar att 22% kan tänka sig att sälja sin egen njure för 300.000 kr som Landstinget skulle betala.
Naturligtvis har man tittat på vilka som skulle vara mest angelägna att tjäna lite klöver på detta lite ovanliga sätt.

De "rika" var lika benägna som de "fattiga" att göra det här. Så där rök klassaspekten. Däremot var lågutbildade och ungdomar i majoritet. Vilket kan tolkas som att ju mindre man vet om hur kroppen fungerar och är omedveten om risker med ett ingrepp, ju mer tänkbart är det att sälja ett organ.

Laglig organhandel existerar bara i ett enda land: Iran. Men illegalt är det en lukrativ verksamhet i särskilt Pakistan. Men "säljaren" får bara en spottstyver och är i de allra flesta fall kvinnor.
I programmet Tendens berättades om en man från Marocko vars njurar sviktade. Trots att han hade en bror vars njure matchade så kunde han inte tänka sig att ta emot någon från honom. Istället åkte han till Pakistan och köpte en njure av en utblottad kvinna. Hon fick 15.000...

Bloggaren tycker att det borde vara tillåtet att sälja en njure, men att ersättningen skulle vara högre. Landstinget skulle nämligen tjäna på att inte ge livslång dialys till njursjuka. Plus att man som säljare skulle få ett välkommet tillskott i kassan. Det är en win-winsituation.
Själv badar jag i skulder, så skulle den här möjligheten finnas skulle jag ta chansen.

Livslängden är inget vi bestämmer över eller kan kontrollera. Jag kan bli överkörd idag när jag går till jobbet. Och då har jag givit mitt tillstånd att donera mina organ eftersom jag inte längre behöver dem. Men varför vänta till dess?

Jag är lite av en gambler. Skulle satsa på att även med en njure skulle jag kunna leva lika länge som med två. Och med 3-500.000 kr skulle jag också få en högre livskvalitet.
Som sagt, donering från levande människor är tillåten även idag. Det är handeln som är förbjuden vilket faktiskt är dubbelmoral.

Socialminister Göran Hägglund tyckte däremot inte det var en god idé. "Det är oetiskt att utsatta grupper frestas att sälja sina organ?"

Jaha. Så det är bara om man är rik som det ska vara tillåtet? En mycket märklig inställning. Andra regler ska gälla de berömda "utsatta grupperna".

Det är så här den typiska våldsutövningen på individens egna val blir så uppenbar. Staten tar sig friheten att välja åt dig därför att du, underförstått, inte vet ditt eget bästa.

Det är dessutom en nedvärdering av individens egen förmåga att tänka. Och det är "de utsatta" som främst inte tänker själva. Därför måste staten gripa in på alla tänkbara plan. Men i och för sig, betalar staten pengar för "de utsattas" överlevnad, så förlorar dessa sin möjlighet att bestämma själva över sitt liv. Man blir livegen.

Marx ansåg att kapitalisterna gjorde arbetstagarna livegna och alienerade. Det var därför fackföreningarna bildades. Men idag är det de bidragsberoende som är livegna och alienerade.

De s k utanförskapsområdena är de livegnas statarlängor. Att inte bidra till samhället är att avsäga sig rätten att få bestämma över sitt liv.

Här haltar resonemanget. För många som tillhör "de utsatta" i utanförskapsområdena har valt att ställa sig utanför. Att inte välja är också ett val.
Och att demonstrera sitt förakt och sin misstro genom att tutta eld på bilar, restauranger, förråd osv är också ett val. Det är ingenting som bara händer.

Bloggaren kan förstå hur det är att se hur föräldrarna är avstrippade både allt ansvar och all beslutanderätt.
Men i grunden så handlar det om att staten och kommunerna tillåter och dessutom uppmuntrar människor att inte tänka, inte handla själva. Man har skapat ett system som bygger på att "de utsatta" människorna finns.

Skulle vi nå full sysselsättning så skulle Sverige gå omkull. Det är kanske så Göran Hägglund tänker längst därinne när han inte tycker att "de utsatta" ska få välja själva.

Kommentarer

Viktoria sa…
Maj! Jag håller med om vissa saker. Men låt mig förklara så här: Jag känner en kvinna som gav en njure åt sin son. Det ångrade hon inte. Men dels hade det blivit komplikationer för henne efteråt och hon var väldigt sjuk, dels hade hon blivit mycket illa bemött på sjukhuset, det är en ett rejält ingrepp med åtskilliga komplikationsrisker. Det man inte får glömma att med stigande ålder minskar njurfunktionen för alla, blir man åttio år får man kanske själv räkna med dialys för att man har nedsatt njurfunktion och bara en njure kvar till att hålla igång allt.
Om man ska ha köpta njurar på frivillig basis, så tycker jag man ska få minst en miljon, 300 000 är för lite för de risker man utsätter sig för. Denna summa kunde också gott ges till anhöriga som donerar, varför inte? Samhället har snart tjänat in det. Jag har en patient som får dialys 5 dagar i veckan, jag kan tänka mig att det kostar över hundratusen per år. En yngre person som får njure (se prins Daniel) kan ju också återgå i arbete, betala skatt och slippa sjukersättning. Dialysen, transporterna till sjukhus etc. är idag jättedyrt.
Galne Gunnar sa…
LÄSTIPS: ”Invandring, liberalism och välfärdstaten”, en mycket bra artikel av Tino Sanandaji, doktorand i offentlig politik och ekonomi vid University of Chicago: http://goo.gl/ENGbs
Johan sa…
Att sälja sin njure är i likhet med att adoptera ett HIV-smittat eller ett handikappat barn otroligt SJÄLVISKT. Det förutsätter att andra - icke-tillfrågade - skattebetalare betalar för den sjukvård som man kan behöva när den ena njuren sviktar (liksom skattebetalarna tvingas betala sjukvården för adopterade sjuka barn).
Johan sa…
Rättelse, det ska stå: när den enda njuren sviktar
Osagt sa…
Johan:
Jag kan inte se det som själviskt att transplantera några organ. Det är väl en ovanligt osjälvisk handling?
Och vad är det som säger att den andra njuren ska börja svikta?
Det finns massor av människor som lever med bara en njure.
Johan sa…
Tack för svar, Maj

Man glömmer lätt, att det finns tre (3) parter som berörs, när någon tar ett beslut att sälja sin njure eller adoptera ett handikappat (eller HIV-smittat) barn från t.ex. Kina.

Berörda parter vid njurtransplantation är:

1. säljaren

2. köparen (mottagaren)

3. andra skattebetalare

Berörda parter vid utlandsadoption av handikappade (eller HIV-smittade) barn är:

1. adoptivföräldern

2. barnet

3. andra skattebetalare

-----

Den, som adopterar ett handikappat eller HIV-smittat barn, utgår från att andra skattebetalare tvingas betala över skattsedeln för barnets operationer, mediciner och annan sjukvård.

Det är en självisk inställning, eftersom andra skattebetalare inte är tillfrågade och därför inte har haft någon möjlighet att tacka nej till dessa kostnader.

(Om jag magistralt (och utan att tillfråga dig) utgår från att du självklart ska tvingas att betala för något, som jag vill göra eller jag vill ha, så kommer du förmodligen inte att tveka att kalla mig för självisk.)

Det är ju endast möjligt (för den som inte är otroligt rik) att importera sjuka, handikappade barn om någon annan tvingas att stå för fiolerna (betr. den erfoderliga specialistvården m.m.) dvs det är samma upplägg som den oförsvarliga invandringspolitiken.

När någon säljer sin njure, så räknar säljaren med, att OM den återstående njuren börja svikta - så kommer andra skattebetalare att tvingas betala över skattsedeln för den sjukvård, som säljaren isf behöver.

Det är en självisk inställning, eftersom andra skattebetalare inte är tillfrågade och inte har haft någon möjlighet att tacka nej till risken att tvingas betala för säljarens event. framtida njursjukvårdskostnader pga njurförsäljningen.

Om säljaren i stället fick underteckna ett bindande dokument, att han (eller hon) framgent INTE omfattades av den allmänna sjukförsäkringen i händelse av framtida njurproblem, så skulle sannolikt betydligt färre vara positiva till att sälja sin njure.

(Det skulle fortfarande finnas en och annan som sålde sin njure, eftersom det finns folk som inte tänker längre än näsan räcker och därför aldrig tänker igenom sin egen riskexponering.)
Osagt sa…
Det där med att adoptera HIV-smittade barn var något nytt för mig. Det måste handla om människor som går igång på att andra (små) är totalberoende av dig.
DET tycker jag är osunt. Jag menar, de vet att de kommer att förlora detta barn tidigt. Men antagligen intalar man sig att man gör en god gärning.

När det gäller skattepengar och ohälsa så är detta en ändlös diskussion. Ska skattebetalarna betala för att rökare får lungcancer? Eller att feta får diabetes och hjärt- kärlsjukdomar?
Att alkoholister får skrumplever och pankreatit?

Lösningen måste vara egna försäkringar i sådana fall. Antingen betalar skattebetalarna för ohälsa överhuvud taget, eller också får man dra ner på den allmänfinansierade sjukvården och införa ett system liknande det i USA.
Johan sa…
Tack för svar, Maj!

De, som importerar barn med stora behov av specialistsjukvårdvård och dyrbara mediciner, tycker säkert, att de gör "en god gärning", eftersom de har skygglappar.

De ser inte, att det finns tre (3) parter som berörs.

-----

Skattefinansierad sjukvård uppmuntrar människor att ta risker med sin egen (och när det gäller inavel även med andras) hälsa.

Jag har frågat en hel del s.a.s. vanligt folk, ang. vad de tycker om skattepengar och ohälsa.

Även om man i princip tycker, att man inte bör röka-kröka-leva stillasittande m.m., så accepteras detta beteende som vanliga mänskliga svagheter.

Jag har däremot inte träffat någon som haft samma förståelse för en produktion av handikappade barn pga medveten inavel (dvs barn till kusinäktenskap och ännu närmare släktskap mellan föräldrarna i syfte att konsolidera familjens/släktens förmögenhet).

Vanligt folk anser inte, att om lungcancer hos rökare omfattas av skattefinansierad sjukvård, så är enorma sjukvårdskostnader (och andra vårdkostnader) för inavlade, handikappade barn också väsentligen OK.

Det finns en tydlig skillnad i inställning hos gemene man till risktagande pga folks s.a.s. vanliga, mänskliga svagheter och risktagande som görs för sådan ekonomisk vinning.

----

Attityden till s.k. bugchasing är också tämligen oförstående - man får väl f.ö. hoppas, att det är ett marginalfenomen.

http://en.wikipedia.org/wiki/Bugchasing
Unknown sa…
Hej,

Mitt namn är Dr Calvin Cien från Ubth Specialist Hospital.

Är du i skuld och du vill betala din skuld? Vill du starta ett företag? Behöver du en ny lägenhet där man kan bo bekvämt och glad? Här är en chans för dig att få vad du behöver som gör dig glad och bekväm. Vårt sjukhus är utfört tjänster att köpa njurar från personer som vill sälja sina njurar. Detta för att informera er om att vi behöver personer som kan hjälpa till att erbjuda sin njure för att hjälpa vårt tålamod som verkligen är i behov av att köpa en njure för dem att överleva. Vi erbjuder summan av $ 300,000.00 dollar för en stark och frisk njure och våra kontor är belägna i olika länder som Storbritannien, USA, Grekland, Sydafrika, Nigeria, Spanien, Portugal etc.

Om du vill sälja din njure, kan du helt enkelt kontakta oss för mer information med nedanstående uppgifter.

E-postadress: Ubthnephrology@gmail.com
Hemsida: http://ubthspecialisthospital.gnbo.com.ng

Hälsningar,
Dr Calvin Cien.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK