Är vi så rika?

Anders Borg, som jag för övrigt respekterar för hans kunnighet, framhåller återkommande hur bra det går för Sverige. 1% överskott i statsbudgeten och en tillväxt på 7,3%. Vi är ett rikt land, heter det.

Så bloggaren tog sig en titt på Budgetpropositionen. Inkomsterna överväger med 60 miljarder. Men man har höjt utgiftstaket med nästan 30 miljarder. Vilket kan sätta myror i huvudet på någon mindre matematiskt begåvad, men ändå kan plus och minus.

Staten räknar alltså med att punga ut betydligt mer. Vilka antaganden ligger bakom detta?

Tittar man så på utgiftsposterna så är det tre siffror som sticker ut:

- Mer bidrag till kommunerna
- Mindre pengar till sjukförsäkringen
- Mer pengar till integration och jämställdhet

De tre största utgiftsposterna är dock sjukförsäkringen (94 mjr), därefter kommunbidrag (88 mjr) följt av bidrag till barnfamiljer inklusive föräldraförsäkring (72,8 mjr).

Att integration och jämställdhet delar post (6,3 mjr) är nog ingen tillfällighet, tror bloggaren. Att spendera så pass lite pengar på detta ställer ju upp både ett och flera frågetecken.

Att miljarder spenderas i jämställdhetsarbete i x antal genusprojekt, har väl inte undgått någon. Så vad blir över till integrationsarbetet? Eller är trots allt detta inte en viktig fråga? Eller ligger integrationsarbetet hos kommunerna i huvudsak?

Nästan 13 miljarder mer får kommunerna. Det är säkerligen välbehövliga pengar då kommunernas budgetar alltid hamnar på minus. Här i Uppsala brukar underskotten ligga på åtskilliga miljoner med neddragningar som följd.

Det är ju i den verkligheten Sveriges befolkning lever i. Kommunernas ansvar sträcker nu sig långt över än det någonsin var meningen.
All kommunal service försämrades efter kommunaliseringen av skolorna. Och den stora invandringen har inte gjort det hela bättre. Hela ansvaret för integrationen av flyktingar ligger i princip på kommunerna.

Så frågan man ställer sig är: Varför sätts kommunerna på svältkost år efter år? Eller är det så att politikerna i kommuner helt enkelt är inkompetenta och inte kan sköta en budget? Eller har man helt enkelt för många åtaganden i kommunerna?

Jag tror på de två sistnämnda. Kollosser på lerfötter där ingen vet var den andra handen gör, kan inte på egen hand ha hand om så mycket pengar. Det blir ogenomtänkta beslut, det blir felsatsningar och felprioriteringar, det blir svågerpolitik och korruption.

Här i stan ska nu byggas två idrottsanläggningar (eller arenor som de storhetsvansinniga politikerna säger). Precis som när det gällde Konserthuset så förlitar man sig på privata aktörer som sponsrar. Det gick i putten då, och kommunen har flera hundra miljoner i skuld för detta totalt oigenomtänkta projekt. Och ingenting talar för att det ska gå bättre nu.

Även om skatterna sänks på statlig nivå, händer ingenting med kommunalskatten. Tvärtom så höjs den i små smygande steg.

Att kommunerna nu får ett så stort tillskott är säkerligen för att staten räknar med att alla "nysvenskar" ska försörjas av kommunerna på sikt och över oöverskådlig tid.

Att integrationsbudgeten är så liten i förhållande till den massiva invandringen får åtminstone mig att ställa mig frågan: Vill man att flyktingar ska integreras? Eller är det ett mål i sig att ha ett bidragsproletariat som garanterar ett evigt regeringsinnehav för samma gamla idéer utan att någon förnyelse är varken möjlig eller önskvärd.

Detta proletariat skapar ju tusentals kommunala jobb. Om integrationen skulle vara lyckosam skulle alla dessa människor förlora sina jobb. Så det finns starka drivkrafter för att behålla utanförskapet och hela tiden bara fylla på med nytt "material" att jobba med.

Men det skapar en enorm obalans där den sociala verksamheten för kommunerna blir enorm och oöverblickbar. Och då är det ju lätt att räkna ut alla andra verksamheter får stryka på foten, som t ex äldrevården som inte prioriteras någonstans.

Så hur mycket pengar kommunerna får, så har de i alla fall underskott p g a att man helt enkelt inte kan hantera pengar. Dessutom saknas incitament för detta p g a Robin Hood-skatten där kommuner som sköter sin ekonomi får skänka pengar till dem som inte gör det.

Hur rik den svenska staten än är, kommer det nästan aldrig de vanliga medborgarna till godo. Det borde t ex vara möjligt att helt befria de med låga löner från skatt. Folk med låglönejobb får idag betala full skatt vilket faktiskt inte är rättvist.

Hoppet står faktiskt till den dagen då samtliga 40-talister har lämnat arbetsmarknaden. Dessa pappersvändare och bidragsälskare som företrädesvis jobbar i offentlig sektor, lämnar inga enorma hål efter sig. Det kallas bara för rationalisering och effektivisering.
Och blir en vinstlott för kommunerna.