Valfrihet i socialförsäkringarna
Regeringen blev förtvivlad när man inte lyckades sälja ut Vattenfall och SSAB. Sd röstade med de röd-gröna och vips blev det inte ens en tumme av regeringens förslag.
Anders Borg var lång i ansiktet och antydde att han var orolig över statsfinanserna. Hur då? Det går ju så bra för Sverige! Vi har ju vår ekonomi i ordning, i alla fall om man jämför med Grekland och de andra ansvarslösa länderna. Eller?
Antagligen funderar Borg på hur man ska ha råd med framtidens utmaningar. Om nu även halva Nordafrika ska invandra hit så är det dags att öppna luftslussarna. Och alla ensamkommande och deras försvunna släkter måste ju också försörjas. Plus den åldrande befolkningen där nu 40-talisterna kommer att kapa åt sig hela pensionskakan. Om det nu räcker med det.
Det är helt enkelt dags att renovera socialförsäkringarna inklusive pensionerna. Eftersom regeringen säger sig stå för valfrihet föreslår bloggaren följande:
Betala bara det i skatt som du planerar att ta ut ur systemet. Har du ett fast jobb där risken för arbetslöshet är lika med 0, betalar du bara en liten del av försäkringen. Vill du ha en heltäckande försäkring betalar du desto mer. Osv.
Sjukförsäkringen ska utformas ungefär likadant. Vill du ha en helförsäkring där du kompenseras till 90% för inkomstbortfallet, så får du punga ut med höga skattesatser. Är du den kärnfriska och optimistiska typen kan du välja en halvförsäkring som kompenserar till 40%. Däremellan kan det finnas olika alternativ som kan vara skräddarsydda för just dig.
Flerbarnsbidraget bör tas bort helt, liksom maxtaxan. De som vill vara hemma med sina barn kan välja att jobba hemifrån i den mån man kan. Och bli avlönad därefter.
Försäkringar skulle kunna betalas in extra för att man ska kunna ta ut hel lön även om man bara jobbar halvtid. Detta för att vara hemma med barnen resten av tiden.
För det är viktigt för det uppväxande släktet att vara nära sina föräldrar så mycket som möjligt. Dagens barn har för många vårdhavare. Det skapar splittring och otrygghet. Och dagiset är ingen söndagsskola precis. Ljudnivån är hög, ständig aktivitet och kulturkrockar. Plus genuspedagogerna som gör sitt bästa för att ta ifrån barnen t o m sitt kön. För mycket aktivitet, en aldrig sinande ström av intryck, lekistanter som barnet inte egentligen har någon speciell relation till; allt det här skapar överstimulerade, stressade, oroliga och oharmoniska barn.
I tonåren kommer så ångesten och de psykosomatiska symptomen. En krypande oro för att inte duga, inte vara tillräckligt cool, inte tillräckligt snygg. Plus en värkande tomhet i bröstet där tryggheten i en harmonisk barndom borde ligga.
BUP är idag överlastat med barn och ungdom som mår väldigt dåligt. Alva Myrdals institutionslösning på hur barnen skulle socialiseras kanske inte var lösningen trots allt.
Så småningom ska vi alla pensioneras. Olika pensionslösningar borde finnas för att säkerställa en ålderdom som man själv tror kan vara det bästa.
Återigen måste man få välja. Vill man ha pensionen beräknad efter de år då man tjänade bäst eller på den sammanlagda, genomsnittliga arbetsinkomsten. Båda sätten att räkna har sina fördelar beroende på vem man är och hur mycket man har jobbat i sitt liv.
Kommer man till Sverige som gammal och som anhöriginvandrare ska man inte ha någon pension. De snälla släktingarna som har plockat hit en får stå för fiolerna. Att som idag betala ut högre pensioner till dessa än de sämst ställda svenska pensionärerna är ett hån.
Socialbidragen måste vara kvar men vara hårt knutna till villkor. Bl a måste man räkna med att rycka in på äldreboende där det alltid saknas folk.
Jobba gratis? Finns massor av människor som gör. De med sjukpenning/ersättning får räkna med att arbetsträna för att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det är ju just detta som har varit en sådan debatt om.
Så nu när även de sjuka ska arbeta så är det väl inte mer än rätt att man får räkna med att jobba för att få sitt socialbidrag.
Och sist men inte minst måste invandringen till Sverige minska och omfatta bara de med verkliga asylskäl (dvs 5% av alla). Endast TUT ska beviljas till en början. Vid en uppföljning ett år senare ska bedömas om man brytt sig om att lära sig någon svenska, om man skaffat ett jobb osv. Om inga försök gjorts bör man utvisas. Om man ljugit om asylskäl, begår det allra minsta form av brott så bör det ovillkorligen leda till utvisningen.
Och anhöriginvandringen ska minskas för att bara gälla den allra närmaste familjen. Fingeravtryck och DNA måste lämnas utan undantag, annars ingen asyl
Och naturligtvis ålderskoll på "barnen" som naturligtvis inte får leva något lyxliv i fortsättningen. Dyker den "försvunna" släkten upp så är det bara ut ur landet som gäller eftersom man bara har fått TUT.
Så kanske vi får råd med framtiden.
Anders Borg var lång i ansiktet och antydde att han var orolig över statsfinanserna. Hur då? Det går ju så bra för Sverige! Vi har ju vår ekonomi i ordning, i alla fall om man jämför med Grekland och de andra ansvarslösa länderna. Eller?
Antagligen funderar Borg på hur man ska ha råd med framtidens utmaningar. Om nu även halva Nordafrika ska invandra hit så är det dags att öppna luftslussarna. Och alla ensamkommande och deras försvunna släkter måste ju också försörjas. Plus den åldrande befolkningen där nu 40-talisterna kommer att kapa åt sig hela pensionskakan. Om det nu räcker med det.
Det är helt enkelt dags att renovera socialförsäkringarna inklusive pensionerna. Eftersom regeringen säger sig stå för valfrihet föreslår bloggaren följande:
Betala bara det i skatt som du planerar att ta ut ur systemet. Har du ett fast jobb där risken för arbetslöshet är lika med 0, betalar du bara en liten del av försäkringen. Vill du ha en heltäckande försäkring betalar du desto mer. Osv.
Sjukförsäkringen ska utformas ungefär likadant. Vill du ha en helförsäkring där du kompenseras till 90% för inkomstbortfallet, så får du punga ut med höga skattesatser. Är du den kärnfriska och optimistiska typen kan du välja en halvförsäkring som kompenserar till 40%. Däremellan kan det finnas olika alternativ som kan vara skräddarsydda för just dig.
Flerbarnsbidraget bör tas bort helt, liksom maxtaxan. De som vill vara hemma med sina barn kan välja att jobba hemifrån i den mån man kan. Och bli avlönad därefter.
Försäkringar skulle kunna betalas in extra för att man ska kunna ta ut hel lön även om man bara jobbar halvtid. Detta för att vara hemma med barnen resten av tiden.
För det är viktigt för det uppväxande släktet att vara nära sina föräldrar så mycket som möjligt. Dagens barn har för många vårdhavare. Det skapar splittring och otrygghet. Och dagiset är ingen söndagsskola precis. Ljudnivån är hög, ständig aktivitet och kulturkrockar. Plus genuspedagogerna som gör sitt bästa för att ta ifrån barnen t o m sitt kön. För mycket aktivitet, en aldrig sinande ström av intryck, lekistanter som barnet inte egentligen har någon speciell relation till; allt det här skapar överstimulerade, stressade, oroliga och oharmoniska barn.
I tonåren kommer så ångesten och de psykosomatiska symptomen. En krypande oro för att inte duga, inte vara tillräckligt cool, inte tillräckligt snygg. Plus en värkande tomhet i bröstet där tryggheten i en harmonisk barndom borde ligga.
BUP är idag överlastat med barn och ungdom som mår väldigt dåligt. Alva Myrdals institutionslösning på hur barnen skulle socialiseras kanske inte var lösningen trots allt.
Så småningom ska vi alla pensioneras. Olika pensionslösningar borde finnas för att säkerställa en ålderdom som man själv tror kan vara det bästa.
Återigen måste man få välja. Vill man ha pensionen beräknad efter de år då man tjänade bäst eller på den sammanlagda, genomsnittliga arbetsinkomsten. Båda sätten att räkna har sina fördelar beroende på vem man är och hur mycket man har jobbat i sitt liv.
Kommer man till Sverige som gammal och som anhöriginvandrare ska man inte ha någon pension. De snälla släktingarna som har plockat hit en får stå för fiolerna. Att som idag betala ut högre pensioner till dessa än de sämst ställda svenska pensionärerna är ett hån.
Socialbidragen måste vara kvar men vara hårt knutna till villkor. Bl a måste man räkna med att rycka in på äldreboende där det alltid saknas folk.
Jobba gratis? Finns massor av människor som gör. De med sjukpenning/ersättning får räkna med att arbetsträna för att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Det är ju just detta som har varit en sådan debatt om.
Så nu när även de sjuka ska arbeta så är det väl inte mer än rätt att man får räkna med att jobba för att få sitt socialbidrag.
Och sist men inte minst måste invandringen till Sverige minska och omfatta bara de med verkliga asylskäl (dvs 5% av alla). Endast TUT ska beviljas till en början. Vid en uppföljning ett år senare ska bedömas om man brytt sig om att lära sig någon svenska, om man skaffat ett jobb osv. Om inga försök gjorts bör man utvisas. Om man ljugit om asylskäl, begår det allra minsta form av brott så bör det ovillkorligen leda till utvisningen.
Och anhöriginvandringen ska minskas för att bara gälla den allra närmaste familjen. Fingeravtryck och DNA måste lämnas utan undantag, annars ingen asyl
Och naturligtvis ålderskoll på "barnen" som naturligtvis inte får leva något lyxliv i fortsättningen. Dyker den "försvunna" släkten upp så är det bara ut ur landet som gäller eftersom man bara har fått TUT.
Så kanske vi får råd med framtiden.
Kommentarer
Den svenska modellen är ju lyckad, verkligen... - som stat sedd.
Men är den svenska modellen till för oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av MedBorgarna ?
Visst har den svenska modellen varit framgångsrik. Men den har lite spelat ut sin roll i en marknadsstyrd värld. Nu har den blivt ett kvarhållande till vilket pris som helst vid kollektiva lösningar. Samtidigt har svenskarna blivit alltmer individualistiska vilket rimmar illa med att alla ska vara lika, tycka lika, bo i likadana hus osv.
Tiden har sprungit ifrån den svenska modellen som gjorde sig själv omöjlig genom detta krav på likhet med mer eller mindre tvångslika metoder.
Och det är det jag menar med totalitär stat. Vi får nerkört i halsen varje dag numer även hur vi ska TYCKA. När vi inte längre tycker som staten vill ska staten tvinga oss.
Det är så att den svenska modellen inte längre är till för oss, medborgarna. Den är till för sig själv.
Frågan blir ju då hur Wi av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna - skall ändra på detta ?
På det vedertagna sättet - genom att KÄMPA = KRIGA emot det pågående faenskapet = få till någon form av mildare storebrors-samhälle, i bästa fallet - eller om Wi skall göra något helt annat ?