Sverige inte som Canada
Sverige går från klarhet till klarhet. Vi förintar medvetet vårt eget land i allt snabbare takt. Samtidigt som detta pågår börjar så småningom en viss nykonservatism gry. Men hinner denns växande lilla grupp verkligen vrida skutan rätt innan det är för sent?
På newsmill har ett tjugofemtal artiklar samlats om nykonservatismen. Det handlar om traditonella värden och kultur, flit, företagsamhet, hederlighet, individuell frihet, familjesammanhållning, och återgång till gammal hederlig husmanskost.
Här skriver historikern Anders Edwardsson om Sverige ur ett pespektiv som vi inte riktigt känner igen. Ingen nu levande svensk kan berätta något om hur Sverige tog sig ut innan socialdemokratin. Hur vet vi att sosseriets historiebeskrivning är den rätta?
Som bekant är det segrarna som skriver historien. Och som bekant är det typiskt för totalitära stater att bara visa och skriva sin egen historia. Som sossarna sade på 30-talet:
"Från och med nu börjar historien".
Att nykonservatismen sent om sider börjar vakna upp ur sin Törnrosa-sömn kan man bara spekulera om.
Men en inte alltför vild gissning är att det är en reaktion mot mångkulturen och det fullkomliga kaoset som i dag råder i vårt land.
När dessutom själva statsministern gång på gång står och förnekar och förlöjligar svenskar och vår kultur, så börjar det koka inte bara bland SD-väljare utan också bland andra breda lager av förbannade och frustrerade svenskar.
Att politikerna, kommuner och myndigheter så totalt har misslyckats (eller så totalt lyckats beroende på hur man ser det) med att skapa det berömda drömsamhället, multikultur, börjar så smått tränga upp till ytan.
Man börjar hänvisa till Canada. Där har mångkulturen lyckats. En kvarts miljon invandrade förra året och de har redan börjat etablera sig i stor skala på arbetsmarknaden.
Välkomna till Canada är de som är välutbildade, har lång erfarenhet och som efterfrågas i bristyrken. Jämfört med de analfabeter och fåraherdar och som bäst städare och taxichaufförer i Sverige så är Canada ett underverk.
Orsakerna är flera. För det första invandrar de flesta inte av flyktingskäl. För det andra ställs hårda krav på språkfärdigheter och kulturell anpassning.
Och här kan man se från vilka länder människor kommer. Ingen somalier, afghan eller irakier så långt ögat räcker. Däremot från Asien, Ryssland och Västeuropa. Precis som till USA kommer de allra flesta från Kina och Södra Asien. Dessa människor är arbetsamma och har lägre brottslighet än landets egna invånare.
Så var det också i Sverige fram till 60-talets slut. Men när Palme och den "internationella solidariteten" gjorde entré försvann också de tidigare invandragrupperna och började ersättas med araber och sydamerikaner.
Resten vet vi. Det sociala experimentet håller bokstavligen på att ta livet av oss. Man vill inte gärna gå ut om kvällarna, gamlingar rånas och överfalls i sitt hem osv osv. Samtidigt verkar pursvenskarna bara vända sig mer och mer inåt när den politiska korrektheten tystar varje yttring som går emot maktelitens konsensuspsykos.
Men när svenskarna vänder sig inåt inträffar två saker: Svenskarna kommer att söka sig tillbaka till de gamla värdena och den gamla livsstilen. Och, glappet mellan folkets vilja och etablissemangets kommer till slut att få grundvalarna att skaka i Sverige.
Den här förändringen har redan pågått en längre tid, men börjar nu ge sig till känna i och med att den yngre generationen, 80-talisterna, letar efter traditionella värden som motvikt till föräldrarnas extrema ömkande med andra länders folk utan att bry sig ett dyft om vare sig sina barn eller den svenska kulturen.
Det kanske kommer en vår till slut.
På newsmill har ett tjugofemtal artiklar samlats om nykonservatismen. Det handlar om traditonella värden och kultur, flit, företagsamhet, hederlighet, individuell frihet, familjesammanhållning, och återgång till gammal hederlig husmanskost.
Här skriver historikern Anders Edwardsson om Sverige ur ett pespektiv som vi inte riktigt känner igen. Ingen nu levande svensk kan berätta något om hur Sverige tog sig ut innan socialdemokratin. Hur vet vi att sosseriets historiebeskrivning är den rätta?
Som bekant är det segrarna som skriver historien. Och som bekant är det typiskt för totalitära stater att bara visa och skriva sin egen historia. Som sossarna sade på 30-talet:
"Från och med nu börjar historien".
Att nykonservatismen sent om sider börjar vakna upp ur sin Törnrosa-sömn kan man bara spekulera om.
Men en inte alltför vild gissning är att det är en reaktion mot mångkulturen och det fullkomliga kaoset som i dag råder i vårt land.
När dessutom själva statsministern gång på gång står och förnekar och förlöjligar svenskar och vår kultur, så börjar det koka inte bara bland SD-väljare utan också bland andra breda lager av förbannade och frustrerade svenskar.
Att politikerna, kommuner och myndigheter så totalt har misslyckats (eller så totalt lyckats beroende på hur man ser det) med att skapa det berömda drömsamhället, multikultur, börjar så smått tränga upp till ytan.
Man börjar hänvisa till Canada. Där har mångkulturen lyckats. En kvarts miljon invandrade förra året och de har redan börjat etablera sig i stor skala på arbetsmarknaden.
Välkomna till Canada är de som är välutbildade, har lång erfarenhet och som efterfrågas i bristyrken. Jämfört med de analfabeter och fåraherdar och som bäst städare och taxichaufförer i Sverige så är Canada ett underverk.
Orsakerna är flera. För det första invandrar de flesta inte av flyktingskäl. För det andra ställs hårda krav på språkfärdigheter och kulturell anpassning.
Och här kan man se från vilka länder människor kommer. Ingen somalier, afghan eller irakier så långt ögat räcker. Däremot från Asien, Ryssland och Västeuropa. Precis som till USA kommer de allra flesta från Kina och Södra Asien. Dessa människor är arbetsamma och har lägre brottslighet än landets egna invånare.
Så var det också i Sverige fram till 60-talets slut. Men när Palme och den "internationella solidariteten" gjorde entré försvann också de tidigare invandragrupperna och började ersättas med araber och sydamerikaner.
Resten vet vi. Det sociala experimentet håller bokstavligen på att ta livet av oss. Man vill inte gärna gå ut om kvällarna, gamlingar rånas och överfalls i sitt hem osv osv. Samtidigt verkar pursvenskarna bara vända sig mer och mer inåt när den politiska korrektheten tystar varje yttring som går emot maktelitens konsensuspsykos.
Men när svenskarna vänder sig inåt inträffar två saker: Svenskarna kommer att söka sig tillbaka till de gamla värdena och den gamla livsstilen. Och, glappet mellan folkets vilja och etablissemangets kommer till slut att få grundvalarna att skaka i Sverige.
Den här förändringen har redan pågått en längre tid, men börjar nu ge sig till känna i och med att den yngre generationen, 80-talisterna, letar efter traditionella värden som motvikt till föräldrarnas extrema ömkande med andra länders folk utan att bry sig ett dyft om vare sig sina barn eller den svenska kulturen.
Det kanske kommer en vår till slut.
Kommentarer
http://verklighetenisverige.wordpress.com/2010/02/13/integrationsforedomet-kanada/
Det är precis samma artiklar som dyker upp idag också. Jag hittade mina uppgifter på Canadas egen sajt för immigration (se länk ovan). Kina är det största bidraget till Canada. Obs, med tryck på bidrag man ger, inte vad man får.
Det är bara att konstatera att Sveriges välfärdssamhälle plus minimala krav är det som lockar hit de improduktiva och resurskrävande människorna.
Jag ska forska vidare på brottsligheten i Canada också, särskilt vålds- coh sexbrott.
Förr var det betydligt lättare för öststatare att få stanna. Om de hade jobb vill säga. Att asiater inte är välkomna visste jag inte. Mycket märkligt. Det verkar precis som om politiker vill ha in improduktiva, det är väl valboskap. Permanent maktinnehav.
Undrar när det var enkelt för öststatare att stanna här? Kom själv för 15 år sedan och upplevde det som helvetiskt, trots att jag är gift med en helt frisk pursvensk i "lämplig" ålder.