Ondskan är alltid röd
För er som inte har läst den länkar jag här Julia Ceasars söndagskrönika den 20:e mars. Den är en svidande uppgörelse med hela vår kära maktelits lilla gunstling Karl Marx.
Krönikan bygger i sin tur på Donald De Marcos och Benjamin Wikers bok: Architects of the Culture of Death.
Marx beskrivs som hatets och oförsoningens man. Han arbetade knappt en enda dag i sitt liv utan uppehöll sig med sina skrifter och sin förtrogna Friedrich Engels med att påbjuda omgivningen (och så småningom stora delar av världen) hatet mot kapitalisternas utsugning av arbetarklassen. Och hur arbetarna, eller proletärerna, skulle ta över makten genom revolution.
Men det kommunismen, socialismen och den svenska socialfascismen predikar är ingenting annat än hotens, hämndens, förföljelsens och plundringens ideologi. Man sveper in de illaluktande produkterna i snygga förpackningar för att förföra folket med. Precis som i George Orwells Animal Farm döps det hela om till budskap om det motsatta.
Eller som Julia skriver:
"I Marx' teorier upphöjdes avund till moral. Våld gjordes till frihet, och plundring och stöld förvandlades till rättvisa."
I Sverige har det socialfascistiska styret (som pågått i 70 år) givits namnet "folkhemmet".
I grunden är begreppet "folkhemmet" ett bländverk värdigt en illussionist. "Folk" används i namn på kommunistiska diktaturer (jmfr Folkrepubliken Kina) och är ett kollektivistiskt begrepp. Det finns egentligen inga subjekt i ett sådant namn, inget "någon", inget "tillsammans".
Jämför med "united" som i USA och UK. Där är det många, separata individer som står förenade.
"Avund som görs till moral" - det svenska jämlikhetstänkandet som är lika ingraverat som runor i sten.
I jämlikhetens namn är inga orimligheter för små eller för stora. Systemet kräver, och vi ger. Tillbaka får vi våra egna pengar i form av bidrag om skatten har plundrat oss in på bara skinnet.
I jämlikhetens namn är det tillåtet att förfölja, håna och bespotta de som inte inordnar sig och "förstår sitt eget och andras bästa".
I jämlikhetens namn ska alla skillnader mellan människor utplånas. Ingen får längre vara "flicka" eller "pojke", ingen kan leva på egen företagsamhet och ingen kan välja skola efter begåvning.
Och ingen får längre vara svensk.
"Lika för alla" är ett förtryck maskerat till gräddtårta. Det är totalt omöjligt att hävda dess motsats, det är helt orimligt att inte humma med i värdegrundens dogma.
För det är den sk värdegrunden som nu slungas ut som släggor på alla som på något vis viskar något om olikheter och egenskaper.
"Rasism" måste vara socialfascismens mest använda ord. Förr i världen var epiteten "utsugare", "mediahora" och "borgare" det värsta man kunde prestera.
Idag är det utan jämförelse ordet "rasist".
Hävdar man människors olikheter i kulturer, värderingar och livsstil så är man rasist. Hävdar man dessutom att det finns svenska sådana är man ännu mer rasist.
Att fylla på landet med människor som saknar de elementära kunskaperna och normerna för hur vårt land fungerar och hur man bäst kan påverka, är det bästa sättet att säkerställa ett evigt maktinnehav. Så längre man tillgodoser slavarnas behov under folkhemmets tak så kan man vara säker på att de inte gör uppror.
Att främja integration har inget med mångkultur att göra. De är oförenliga. Integrationen blir istället det som skapar jobbtillfällen åt svenskar och välfungerande invandrare
Att tysta majoritetsbefolkningnen genom hot, förföljelse och sanktionerad misshandel är ett effektivt medel att genomdriva sitt mångkultursprojekt med makten som huvudmål.
Makten är alltid sig själv närmast. Bloggaren tror nog att man agerar för det "allmännas bästa". Men det är just metoderna dit som är mer än barbariska i sitt finlir.I de allmännas bästa innefattas nämligen det faktum att alla har det lika dåligt. Eller lika bra, det beror på hur man ser det. Det lönar sig inte att plugga och skuldsätta sig. Det lönar sig bara att tjäna "det goda samhället".
Samtidigt lever makten i sitt rus av förträfflighet och godhet där även glassar är rasistiska, medan folket är bortkollrade i jämlikhetens dimmor där utdrag och bidrag och indrag till slut är samma sak.
DDR kunde inte ha gjort det bättre. Marx hummar belåtet i hatets himmel.
Krönikan bygger i sin tur på Donald De Marcos och Benjamin Wikers bok: Architects of the Culture of Death.
Marx beskrivs som hatets och oförsoningens man. Han arbetade knappt en enda dag i sitt liv utan uppehöll sig med sina skrifter och sin förtrogna Friedrich Engels med att påbjuda omgivningen (och så småningom stora delar av världen) hatet mot kapitalisternas utsugning av arbetarklassen. Och hur arbetarna, eller proletärerna, skulle ta över makten genom revolution.
Men det kommunismen, socialismen och den svenska socialfascismen predikar är ingenting annat än hotens, hämndens, förföljelsens och plundringens ideologi. Man sveper in de illaluktande produkterna i snygga förpackningar för att förföra folket med. Precis som i George Orwells Animal Farm döps det hela om till budskap om det motsatta.
Eller som Julia skriver:
"I Marx' teorier upphöjdes avund till moral. Våld gjordes till frihet, och plundring och stöld förvandlades till rättvisa."
I Sverige har det socialfascistiska styret (som pågått i 70 år) givits namnet "folkhemmet".
I grunden är begreppet "folkhemmet" ett bländverk värdigt en illussionist. "Folk" används i namn på kommunistiska diktaturer (jmfr Folkrepubliken Kina) och är ett kollektivistiskt begrepp. Det finns egentligen inga subjekt i ett sådant namn, inget "någon", inget "tillsammans".
Jämför med "united" som i USA och UK. Där är det många, separata individer som står förenade.
"Avund som görs till moral" - det svenska jämlikhetstänkandet som är lika ingraverat som runor i sten.
I jämlikhetens namn är inga orimligheter för små eller för stora. Systemet kräver, och vi ger. Tillbaka får vi våra egna pengar i form av bidrag om skatten har plundrat oss in på bara skinnet.
I jämlikhetens namn är det tillåtet att förfölja, håna och bespotta de som inte inordnar sig och "förstår sitt eget och andras bästa".
I jämlikhetens namn ska alla skillnader mellan människor utplånas. Ingen får längre vara "flicka" eller "pojke", ingen kan leva på egen företagsamhet och ingen kan välja skola efter begåvning.
Och ingen får längre vara svensk.
"Lika för alla" är ett förtryck maskerat till gräddtårta. Det är totalt omöjligt att hävda dess motsats, det är helt orimligt att inte humma med i värdegrundens dogma.
För det är den sk värdegrunden som nu slungas ut som släggor på alla som på något vis viskar något om olikheter och egenskaper.
"Rasism" måste vara socialfascismens mest använda ord. Förr i världen var epiteten "utsugare", "mediahora" och "borgare" det värsta man kunde prestera.
Idag är det utan jämförelse ordet "rasist".
Hävdar man människors olikheter i kulturer, värderingar och livsstil så är man rasist. Hävdar man dessutom att det finns svenska sådana är man ännu mer rasist.
Att fylla på landet med människor som saknar de elementära kunskaperna och normerna för hur vårt land fungerar och hur man bäst kan påverka, är det bästa sättet att säkerställa ett evigt maktinnehav. Så längre man tillgodoser slavarnas behov under folkhemmets tak så kan man vara säker på att de inte gör uppror.
Att främja integration har inget med mångkultur att göra. De är oförenliga. Integrationen blir istället det som skapar jobbtillfällen åt svenskar och välfungerande invandrare
Att tysta majoritetsbefolkningnen genom hot, förföljelse och sanktionerad misshandel är ett effektivt medel att genomdriva sitt mångkultursprojekt med makten som huvudmål.
Makten är alltid sig själv närmast. Bloggaren tror nog att man agerar för det "allmännas bästa". Men det är just metoderna dit som är mer än barbariska i sitt finlir.I de allmännas bästa innefattas nämligen det faktum att alla har det lika dåligt. Eller lika bra, det beror på hur man ser det. Det lönar sig inte att plugga och skuldsätta sig. Det lönar sig bara att tjäna "det goda samhället".
Samtidigt lever makten i sitt rus av förträfflighet och godhet där även glassar är rasistiska, medan folket är bortkollrade i jämlikhetens dimmor där utdrag och bidrag och indrag till slut är samma sak.
DDR kunde inte ha gjort det bättre. Marx hummar belåtet i hatets himmel.
Kommentarer
Kul att roa dig. Men läs gärna Ulf Nilssons Sluten anstalt så kanske du får ett hum om vad jag menar.