Omänskligt av den goda staten

Det började som allt annat vansinne, på 70-talet. Socialtjänstens omhändertagande av barn. Olika uppgifter föreommer om antalet omhändertagna barn, men kurvan pekar alltmer uppåt för varje år och 2011 befinner sig c:a 20.000 barn i fosterhem. Eller 4 st i varje klass.

I andra länder finns inget motsvarande. Men i Sverige bryr sig ju den goda staten om människor och då särskilt barn.
Man bryr sig så mycket om barn att man avsätter 3-4 miljarder varje år till ytterst tveksamma utplaceringar i allt annat lämliga hem i många fall.
För det lönar sig att inhysa fosterbarn. Kommunen betalar ut 10-11000 kr per barn i månaden där hälften är skattebefriat.

Det finns massor av exempel på hur barn misshandlas och t o m våldtas i de goda ställföreträdande familjerna.

Det hela kan sägas bero på den allmänna socialfascistiska inställningen att "staten vet bäst" och att familjen som institution är underordnad. Att splittra familjer och syskon åt bekymrar inte kommunen. Har man fått in en eller två rapporter om att föräldrarna är "underliga" så räcker det många gånger. Det har t o m föreslagits att det ska bli ännu lättare att omhänderta barn.
Det finns dock många kritiska röster:
Här är en

Anita Ankarcrona skrev redan 1996 om den smutsiga hanteringen och att det är en miljardindustri utan att resultat utvärderas. Tvärtom klarar sig omhändertagna barn sämre i skolan och har större psykisk ohälsa än de som växer upp hemma. Även om de egna hemmen inte är idealiska.
http://www.nkmr.org/artikel_manga_omhandertagna_barn_i_motbjudande_geschaft_av_anita_ankarcrona.htm
Ytterligare en krönika beskriver detta:
http://www.bo.se/Kronika.aspx?pageid=7818

Man kan naturligtvis hävda att barn som växer upp i missbruksfamiljer inte lever i en optimal miljö. Men varför är det inte möjligt att stödja dessa familjer på hemmaplan?
Att få sina barn kidnappade av staten är ingenting annat än förtryck och egenmäktigt förfarande utan hänsyn till individens eventuella behov.

Det här hanterandet av barn är nog en av de mest belysande för hur det "goda" samhället fungerar. Kör över människor utan hänsyn, missbrukar sin makt och låter en malande byråkrati trasa sönder redan trasiga familjer.

När det "goda" samhället har kidnappat barnen anser man att man har gjort sitt. Ytterst lite görs för att kontrollera de faktiska förhållandena i fosterfamiljerna.

Rovgiriga och penninghungriga människor utan något som helst intresse av att ge barn en mänsklig tillvaro utmärker alltför många av dessa "hem".

Och i ren Myrdalsk anda ska barnen socialseras till en samhällsapparat som i första hand tar tillvara de egna intressena av att skapa jobb för sig själva.





http://www.youtube.com/watch?v=XJnzCgkm9DU

Kommentarer

ann sa…
Hade jag vetat allt detta för 18 år sen då jag bosatte mig i Sverige, skulle jag aldrig har stannat här. Nu vet jag, och till och med från egen, bitter erfarenhet, hur nazistiska dessa institutioner verkligen är.
18 år. Tänk hur mycket jag skulle kunna göra och bygga i ett annat land, där den enskildas frihet värderas högst… Det är därför jag älskar USA. Det är också därför de svenska politiska partier avskyr USA som pesten.
Anonym sa…
Väl talat Ann; helt korrekt!
Skulle vilja veta varför alla pratar sån skit om nazism/fascism när det är just ett sådant system som gällt i Sverige i decennier (Saltsjöbadsavtalet början på fascistisk korporativism?).
Ulle
Maj Grandmo sa…
Var ju i USA i somras och det som genomgående präglar landet är positivism. "Alla kan", var den genomgående attityden.
Att vara "responsible" är den stora skillnaden mot Sveriges tyck-synd-om-tänkande. "Gör vad du vill, men du är alltid ansvarig för dina handlingar".
Det här skapar ingen offerkultur, inga diskriminerade burkabärare (såg f ö ingen) och ingen falsk empati.
Samhället lägger sig i bakgrunden och låter människan utveckla sig fritt.

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"