Kulturrelativism och nationell identitet

Bloggaren brukar a del av tidsskriften Axess med jämna mellanrum. I detta nummer finns en mycket läsvärd artikel av Torbjörn Elensky här

Så här skriver han bl a:
"Det ironiska med många av dem som idag hyllar multikulturalismen är att de tycks ha väldigt liten förståelse för dessa processer. Det handlar idag snarare om att identi fiera separata kulturer, vilka man ”tillhör” som medlem i olika minoriteter och urbefolkningar. All den kärlek till traditioner, all den stolthet och rent ut sagt chauvinism, som anses vara så väldigt ful när den uttrycks av exempelvis etniska, infödda svenskar, beundras förbehållslöst när det gäller kurder, palestinier, samer och andra, mer eller mindre maktlösa folk.


Uppenbarligen finns det då ingen allmängiltig princip som säger att nationalism är fel, utan den är bara fel när fel folk ger uttryck för den. Bortsett från det orättvisa i den här uppdelningen, kan man konstatera att den också bygger på en egentligen nedlåtande syn på dessa ”minoriteter”, som om inte deras kulturer också uppstått genom möten och blandningar, och som om inte också de skulle kunna, och faktiskt rentav behöva vidga sina vyer och utveckla sig precis som alla vi andra"
Detta är i högsta grad en relevant och intelligent iakttagelse. Det förakt som makteliten uttrycker inför den svenska kulturen medan man hyllar andras och uppmuntrar dessa till att utveckla och bevara den, är i själva verket ganska inskränkt. Man gör sig skyldig till dubbelfel. Dels förlöjligar och förfular man det egna för att vi bara är en produkt av alla andras influenser och att det sålunda inte finns något genuint svenskt.
Men om andra är så monokulturella innebär det i princip att de har levt som infödingar utan påverkan utifrån. En ytterst nedlåtande von oben attityd.
Underförstått hamnar man ändå i det läget att vi som har så många influenser utifrån också kan kosta på oss att vara mer vidsynta än "infödingarna".

De influenser som Sverige har utifrån andra länder och kulturer gör oss dock inte mindre svenska. Just den speciella blandning vi har anammat utifrån har vi ju påverkat på vårt eget sätt för egna tolkningar och utövande. Även om nu dolmar har sitt ursprung i Turkiet (fast det är inte helt klarlagt heller) gör vi en alldeles egen svensk blandning av ingredienserna utifrån våra egna resurser. Alltså blir en kåldolme svensk i vårt land.
En svensk kyrka ser inte riktigt ut som kyrkor i andra länder. Mycket är tillverkat i trä, vilket är en av våra viktigaste naturtillgångarna. Fint hantverk av många gånger fattiga hantverkare som alltid lägger in just sin egen (svenska) själ i det.

Det som är så farligt med kulturrelativisternas förnekanande av den svenska kulturen och svenskar som folk, är att det underminerar grunden för den nationella identiteten. Det sammanhållande kittet mellan oss pursvenskar som gör att vi känner tillit till varandra, ja till hela samhällsbygget, kommer att upplösas i sina beståndsdelar om förringandet och förnekandet av denna identitet tillåts fortgå.

Istället för öppenhet, ärlighet och empati får vi misstänksamhet, ovilja att bidra till samhället genom skatter och allmän otrivsel, konflikter och kanske ökad brottslighet.
Dessutom kommer svenskarna att bli betydligt mindre benägna och öppna dörren inför de främmande kulturer som väller in över landet vilket kan få oanade konsekvenser.
Är man inte trygg i sin egen identitet vänder man också taggarna utåt.
Det gäller såväl individen som i kollektiva sammanhang.

Och om både individ och ett helt folk känner sig alienare och främmande och fråntagna sin identitet, uppstår förvirring och störningar på både micro- och makronivå.

Det senaste inlägget i att naziststämpla svensk kultur, är Roy Andersson. Utan att ha sett den nya Åsa-Nisse filmen har han karaktäriserat den som anti-intellektuell smörja vars spegling av folklighet "påminner om hur tyskarna på 30-talet" visade nationalistiska filmer för att indokrinera folket.
Detta, att hela tiden hänvisa till Nazi-Tyskland så fort någon säger ett pip om svensk nationalitet börjar likna "Peter och Vargen".
När vargen aldrig kommer så upphör folk att lyssna. I alla fall jag.

Kommentarer

Hm sa…
"Det som är så farligt med kulturrelativisternas förnekande av den svenska kulturen och svenskar som folk, är att det underminerar grunden för den nationella identiteten."

Det är precis det som är meningen !!!
Anonym sa…
Den alldeles tydliga och alltför enkla tumregel som mediaklass och politikerklass använder är:

Den som är fattig och efterbliven må inte kritiseras.

Lätt att observera om man hela tiden tänker på i vilka sammanhang de goda får spelet och blir uppbragta.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK