Kränkt eller krank

David Eberhard har skrivit boken "Ingen tar skit i de lättkränktas land" vilket kan ses som en fortsättning på "I trygghetsnarkomanernas land".

Han skriver om det extrema i att anmäla en glass för diskriminering, att studenter blir kränkta för att de blir underkända på ett prov och att kritik av någons handlande upplevs som kränkande.

Offermentaliteten som detta grundar sig på handlar i mycket om det svenska samhällets ängsliga bevakandet av skillnaderna mellan människor. Att "Vi gillar olika" klingar så skärande falskt är beroende av att olikhet vanligtvis är det staten vill bekämpa som orättvisor.
Att inte sticka ut, att klämmas ut ur exakt likadana korvmaskiner, för att märkas med exakt samma s-märke, har länge varit Sveriges huvudsakliga syfte med välfärdssstaten.

Och när individer trots allt märker att de inte har exakt samma betyg som kompisen, eller att man får en P-bot som man upplever som felaktig, då blir man kränkt.

Att vara kränkt är att uppleva sig som ett offer för oförätter. Ekonomiskt olika förutsättningar upplevs som orättvisa eftersom vi har blivit intalade att alla ska spela i samma liga livet ut.
Egentligen har svenskarna någon underlig föreställning om att allt skulle vara sommar och sol i evighet om vi bodde i exakta likadana hus, med exakt lika boyta, med exakt lika antal barn och exakt samma inkomst på exakt liknande arbeten.
Allting annat är orättvisa och därmed kränkande i jämlikhetens namn. Amen.

DO har med växande storlek fått ta emot ett växande antal anmälda diskrimineringsärenden. Ulf Nilsson beskriver att allt fler statliga systemen är beroendeskapande. Genom dess blotta existens blir människor sjukare, fattigare och lider av kränkthet. Premierar systemen detta, så följer folket efter.

Egentligen har kränktheten en högst självklar förklaring. Människor är avundsjuka på de som har det bättre. Fast själv skulle man inte tveka att roffa åt sig hela smörgåsbordet.

Bloggaren har ofta frågat s-märkta personer om de själva skulle tacka nej till 100.000 kr/mån. Detta eftersom de i förra andetaget beskrivit hur fruktansvärt orättvisa inkomstskillnaderna är.

En av tio sade att hon skulle tacka nej. Det underliga med henne var att hon investerade i aktier och hade förhandlat sig till en betydligt högre lön än jobbkollegorna.

Alla har en önskan att få det bättre. Att hymla om det tjänar ingenting till. Det är ytterst oklädsamt när människor förnekar detta. Inte helt oväntat är det också dessa som i högre grad upplever sig som orättvist behandlad, kränkt.

Därför är denna kränkthet egentligen en sjukdom. Ordet kränkt kommer från ordet krank i begynnelsen. I Sverige har denna sjukdom vuxit till en kollektiv statsreligion i och med att jämlikhetstänkandet har förvridit verklighetsuppfattningen.

Bloggaren gillar olika. Verkligen. Det är spännande att möta människor som utmanar mina egna föreställningar. Det är intressant att se människor lyckas med allt de tar sig för och försöka lära sig hur de egentligen bär sig åt.

Däremot gillar jag inte de som upplever sig som offer för "systemet" eller att allt skulle vara bra om inte andra hade lagt sig i. Att betrakta sig själv som ett offer är att göra sig själv till förlorare.

Och allt för många sådana finns i Sverige av idag.

Kommentarer

Anonym sa…
Tycker du är så jävla bra att jag läser dig dagligen.Har precis samma åsikter i 99% av fallen.Med Kurt Lundgren salig i åminnelse så var det 100%.Men Rom byggdes inte på en dag....eller hur det var? mao fortsätt på den inslagna vägen.Och ha det bra....CH
Johan Kraft sa…
Eberhard har många poänger i sin bok Ingen tar skit i de lättkränktas land, men han kör i diket på sista sidan. Där säger spekulerar han i att det eventuellt är det bästa som hänt då svensk jantekultur blandas med hederskultur.

Personligen har jag svårt att se vilka positiva effekter detta skulle ha.
Galne Gunnar sa…
Douglas Murray's Words of Wisdom on Islam and Our Zeitgeist:

http://www.youtube.com/watch?v=xJ7TkWyZalk
Galne Gunnar sa…
"Ingen tar skit i de lättkränktas land" var en hyfsad bok, dock inte ens i närheten av hur bra "I trygghetsnarkomanernas land" var. Kändes som Eberhard gärna ville få ut enn uppföljare till sin succé utan att ha några egentliga idéer, och han erkänner i inledningen att han snott koncept och idéer från Steven Pinker. (Förmodligen gjorde han samma sak med första boken då jag vet att jag sett amerikanska böcker med "trygghetsnarkomani" som tema ett par år innan Eberhards bok kom ut).

För övrigt så säger Eberhard emot sig själv genom hela boken "Ingen tar skit...", när han på vissa ställen påpekar hur viktigt det är för barns utveckling att föräldrarna "uppfostrar" dem, medan han på andra ställen hävdar att föräldrar egentligen inte kan påverka sina barns utveckling ett dugg...

Hög tid för Eberhard att bestämma sig var han står i "Nature vs Nurture" debatten alltså!
Anonym sa…
Men visst blir vi kränkta. Jag fastnade i en hastighetskontroll, polisen gav mig ett inbetalningskort. Jag kände mig förfördelad, hade ju bara kört 61 på 50-sträcka. En grov kränkning!

Alvin Stoltz
Anonym sa…
Jag undrar vad David Eberhard skulle säga om han visste att han är din idol i denna förfärliga blogg.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK