Humanismens dubbla ansikten

Socialiserna är de självutnämda humanisterna. De säger sig kämpa för "allas lika värde", kvinnors frigörelse, social rättvisa, solidaritet med de svaga och utsatta och ett samhälle för allas bästa.

Den gemensamma värdegrunden som nu mer eller mindre har ersatt grundlagarna, innehåller alla dessa parametrar. Denna värdegrund skapades på 90-talet för social fostran av skolbarnen. Social fostran och värdegrund är därför exakt samma sak.
Med den skillnaden att nu är det hela Sveriges befolkning som ska socialt fostras i sann socialistiskt anda.

Bloggaren refererade för en tid sedan ur Morgonsurs blogg där han ironiserade över den allt viktigare gemensamma värdegrunden.

T ex att för att komma ifråga för ett efterfrågat jobb så skulle man vara tvungen att dela den gemensamma värdegrunden.
Eller för att få ett körkort måste man dela den gemensamma värdegrunden.

Eller med andra ord; man måste ha genomgått en social fostran av samhället för att få bli delaktig i detsamma.
En gemensam värdegrund kan alltså användas på ett exkluderande sätt.

Men varför skulle man då inte acceptera den gemensamma värdegrunden med alla sina snyggt formulerade och djupt humanistiska ståndpunkter för hur ett samhälle ska vara?

Helt enkelt för att den är en konstruktion, en kuliss för de dolda verktygen man vill använda för att implentera ett styrelseskick i enlighet med den i högsta grad människoföraktade socialismen.

"Du ska inga gudar hava jämte mig". Du ska fostras till att älska vår tanke om vad vi vill att din plats i världen ska vara.

För den gemensamma värdegrunden haltar nämligen. Här finns ingenting om individens frihet, eller frihet överhuvud taget.

Det är tyvärr altför lätt att glömma att i vänsterns lilla idolbok, tyranner de stöttat genom historien, finns såväl Mao, Stalin, Lenin och Castro. Socialisterna har aldrig gjort upp med, eller ens förklarat sin förkärlek för dessa diktatoriska dödsmaskiner.
Många av dem beundrar dem forfarande. Och varför?

Därför att dessa socialt fostrade sina folk till slavar i statens tjänst. Och alla hade de ett lika värde oavsett vem man var eller gjorde och det fanns inte heller något att kämpa för eller brinna för.

Friheten att bryta sig loss från det socialt och statligt inympade, blir därför en bedrift värdig en OS-medalj.

Frihet är det som revolten i Egypten har handlat om, frihet från tyranneriet och socialismens förlamande elbojor.
Friheten i att skapa en egen identitet.

Den gemensamma värdegrunden har nämligen uteslutit identitet också. Varje människas rätt att fritt utveckla sin identitet och det även i ett större sammanhang som kulturell, religiös och nationell identitet.

Visst pratas det om kultur. Men då handlar det enbart om mångkultur. I kollektiv bemärkelse.

Idag parar sig vänstern med en annan djupt diktatorisk, tyrannisk och våldsbejakande ideologi, nämligen islam.

I islamismen finns egentligen samma drivkrafter som i socialismen, nämligen social fostran av folket. Men den gemensamma värdegrunden i islamismen benämns sharia.