Folkhemsislam och demokratiska modernister

"Islamismen har i grunden mycket gemensamt med den europeiska kristdemokratiska traditionen. Utifrån värderingar i den egna religionen och kulturtraditionen söker man forma ett politiskt ansvarstagande i sitt samhälle"

Orden är inte mina utan Peter Weideruds. På Newsmill pågår just nu en debatt om Egyptens och Mellanösterns framtid. Olika debattörer framhäver eller fördömer Muslimska Brödraskapet som en framtida regeringskonstellation. Peter Weiderud framhåller alltså islamister som ett alternativ. Icke oväntat håller Jan Hjärpe med.

Allt fler högröstade och högdragna vapendragare på vänsterkanten vill nu framhålla att islamism är en liten sängkammarrörelse som delar de demokratiska värderingarna och då särskilt de socialdemokratiska (socialfascistiska) som avser att skapa "rättvisa och välfärd".

Som bloggaren har skrivit tidigare så är islamismen, socialismen och fascismen syskon, eller i alla fall kusiner.

Ett nytt begrepp har därför sett dagens ljus, nämligen "islamistiska modernister". Så här skriver Ann-Kristin Jonasson på svt.se

"De islamister som vill att politiken ska inspireras av islams värderingar brukar kallas modernister. Men modernisterna menar inte att det är de religiöst lärda som ska besluta om hur staten ska styras, det ska valda representanter göra enligt demokratiska procedurer. Modernisterna vill därför delta i val med sitt politiska budskap om islam som rättesnöre i lagstiftningen. Om de blir valda, så kommer deras politik spegla denna politiska ideologi. Men staten i sig blir inte islamisk, utan politiken förblir överordnad religionen. Demokrati är här möjlig.

Det finns en teolog vid namn Yusuf al-Qaradawi som har en stark förankring till Muslimska Brödraskapet, de här islamistiska folkhemsbildarna. Han har inbjudits ett antal gånger till en framstående positition i MB, men avböjt. Han beskrivs som en stor folkbildare. Så här skriver Wikipedia om denna skriftlärde:
usuf_al-Qaradawi

al-Qaradawi är kanske mest känd för sitt tv-program "Sharia and Life", en utbildning för hur islam praktiskt ska utforma ett samhälle. Och detta på det oblodiga sättet. Sharia ska spridas via media och bli en global rörelse. Naturligtvis är målet en shariastyrd värld.
Den galjonsliknande Mattias Gardell skrev redan 2005: "Bin Ladin i våra hjärtan : globaliseringen och framväxten av politisk islam"
här beskrivs boken.
Tydligare kan det inte sägas: Islamister är små fredsduvor som bara vill ha ett dockliknande folkhem där jämlikhet och rättvisa råder. Gärna världen över.

Till sist två befriande länkar till artiklar av Aje Carlbom respetive Hanif Bali. De beskriver på var sitt sätt varför islam i allmänhet och islamism i synnerhet aldrig kan fungera på ett demokratiskt sätt:

Aje Carlbom

"MB etablerades av skolläraren Hassan al-Banna i 1930-talets Egypten. Från början var det en antikolonial rörelse som ville kasta ut britterna och samtidigt införa en islamisk ordning i landet. Det var al-Banna som ursprungligen formulerade idén att islam är ett "totalt levnadssätt" i den betydelsen att religionen har lösningar på andliga, eko-nomiska, moraliska och sociala frågor. Forskare har visat att han var ideologiskt inspirerad av europeisk fascism och nazism när han kon-struerade sin politiska vision för Egypten. Är det här ett idéhistoriskt arv som fortfarande finns kvar i MB eller har man bearbetat det? Det finns anledning att tro att idéerna lever kvar i organisationen. Föreställningen att islamiska idéer ska styra allt i individens och samhäl-lets liv är något alla islamiska aktivister lyfter fram som den mest vä-sentliga i sina ideologiska program."

hanif bali

"I ett fritt kultur och samhällsklimat så plockas det bästa av kulturer ur och det sämsta kasseras, och det fina är att det sker helt utan statlig och tvångsmässiga inslag. Politiken verkar ha missat att även de kulturer som tillåts komma in i Sverige på grund av vår öppenhet och frihet måste integreras i just samma värderingar, öppenhet och frihet.
Det är dags för Sveriges politiker att lägga av med sin kulurrelativism och särpolitik och låta Sverige och det svenska folket bestämma vad svensk kultur bör och inte bör innefattas av. Det är dags att begrava mångkulturen en gång för alla."