En sanningens man

Anders Johansson, författare, fotograf och djurälskare (särskilt katter) har skrivit boken "I sällskap med Vilhelm Moberg" och har bearbetats till en artikel på "Snaphanen". Att så det onda emot.

Här gör han upp med hela det förljugna, hycklande och förvridna etablissemanget med media i centrum. Han gör det med avstamp i Vilhem Mobergs olika skrifter. Moberg är mindre känd som samhällskritiker av ganska naturliga skäl. Han var en politisk nagel i ögat på de besuttna, maktens korrupta skrå och medias medlöperi och självpåtagna censur av, för makten, obekväma sanningar.
"Här häcklas både hjältekungar och en religiös makthavare som Martin Luther, vilken i en av sina kampskrifter kallade de bönder som satsade sina liv för att befria sig ur träldomen för ”galna hundar”, som saklöst borde dödas. Att Martin Luther, ”furstarnas tjänstvillige dräng, feodalherrarnas medlöpare” tillhörde Mobergs verkliga hatobjekt illustrerar han med ett lämpligt citat av den tyske teologen: ”Ingenting djevligare finns än en upprorisk människa.”

Att Martin Luther så djupt grävt sig in i svenskarnas själ är nog inte det mest självklara för det flesta. Vi brukar referera till Luther när det gäller den svenska benägenheten till skuld och att vi inte förtjänar att äta om vi inte drar vårt strå till stacken.
Men kollektivismen, att lyssna till "husbondens röst" är en urgammal tradition sprungen ur feodaltidens trälande och sådana som var härsklystna nog att utnyttja detta. Som Luther.

Vidare skriver Johansson själv om projektet mångkultur, vår tids största gissel med vilken den regerande makten och dess medlöpare förslavar folket:
Han tar upp en mängd kända figurer som smeker en våldsbejakande, odemokratisk och världsfrånvänd kultur medhårs:
"Den stora kulturpåverkan ett litet land som Sverige har varit exponerad för under århundraden är en sak; genom kontakt med andra kulturer har den svenska kulturen berikats utan att förlora sin särart. Men den extremt stora invandringen till Sverige under senare decennier kommer sannolikt att i en tidigare oanad utsträckning att omskapa litterära, kulturella och religiösa förutsättningar, så mycket mera som vi i Sverige inte kan räkna med en dominerande svensk kultur. Vårt (vems?) land har, till skillnad från till exempel USA, utropat sig som en mångkulturell stat. I USA strömmar till sist ändå alla olika kulturyttringar i riktning mot en enda dominerande kultur. Så blir inte fallet i Sverige"


"Alldeles självklart har en intellektuell haverist – mannen som en gång beskrev Saddam Hussein som en landsfader – som Jan Guillou, i tidningen Aftonbladet förringat både självmordsbombare och terrorister. Han ser orsakerna till dåden i de förföljelser han påstår att muslimerna utsatts för i vårt land. Sverige har denna vinter förlorat de sista resterna av sin oskuld."
"Ett svårslaget lågvattenmärke utgör det så kallade ”Historikerupproret” då 457 akademiker – professorer, docenter och doktorander – undertecknade en protest mot regeringens direktiv till myndigheten Forum för levande historia om att upplysa landets gymnasieungdom om brott begångna i kommunistiska regimer; de värsta i historien, däribland Maos och Stalins dödsfabriker."
Den aggressiva, vänsterdominerade kultur- och mediaeliten har skapat ett klimat av samförstånd i kampen mot de otrogna. Den upproriska politiska inkorrekta bloggvärlden, viskningarna i de småländska stugorna - på olika håll slåss David mot Goliat för frihetens och individens rättigheter. Människor som är trötta på att gå som trälar i maktens bojor och kollektivets tvångströjor. Människor som är trötta på att bli förnedrade av sina egna makthavare som spottar på den egna kulturen och lägger sig platta inför våldtäkterna, morden och terrorn.
De låter sig våldtas. Vi som vägrar ge efter för våldet både innanför och utifrån, får psykiatriska diagnoser klistrade i pannan och får schavottera i media. D v s när vi inte blir handgripligen misshandlade. Hitler och Stalin gjorde detsamma. För det allmännas bästa.

Men som P O Enqvist sade om Munchenolympiaden 1972 där 22 israeliska idrottare mördades av muslimska terrorister: "...bygger man en sådan perfekt världsteater så kommer den att användas". Det är betecknande för en ohotad elit som fritt fått ösa sitt förakt över demokratierna USA och Israel och utan ett uns av skärskådande och respekt för de riktiga frihetskämparna, beundrat diktaturerna och massmördarna. Och det oavsett om det har skett i kommunismen eller Allahs namn.

Åter Johansson:
"Cynismen blir inte mindre av att man gärna ser saken ur ett ”västerländskt” perspektiv och finner kommunismen vara lämplig i en annan stat, med andra förutsättningar. Men om man hyllar en sådan övergripande syn på samhället där individernas rätt måste underordnas en större statsnytta måste man, i konsekvensens namn, även förstå att nationalsocialisternas utplånande av 6 miljoner judar är i linje med deras föreställningar om en överordnad syn på människan och staten."
Så till sist:
"Med likartad uppslutning från Särimnervänstern omfattas nu kritiklöst den nya läran från Mellanöstern. Hur ska vi kunna lita på de medier som i sin kärlek till vänsterdiktaturerna hoppade i helt galen tunna när de nu febrilt omhuldar mångkulturalismen och islam? Vad man aningslöst blundar för i den selektiva tolerans man så rundhänt förespråkar är att denna tolerans aldrig kommer att återgäldas. Man kan ställa den retoriska frågan om världen känner något exempel på en muslimskdominerad nation som samtidigt är en demokrati? Det förtjänar också att upprepas att nationalsocialismen kom till makten med hjälp av demokratin. Trots att här finns grunden för allvarliga konflikter mellan religiös vidskepelse och försvarare av ett sekulärt samhälles landvinningar nonchaleras eller rentav uppmuntras den rådande utvecklingen av politikerna."
Kunde inte sagt det bättre själv.

Kommentarer

Andreas sa…
En klockren bit tv-historia är också när Moberg pressar den uslingen Olof Palme om Nobelpriset.

När ska vi göra oss av med detta ständiga krypande för de vi är rädda för, och de ständiga attackerna på de vi vet inte slår tillbaks, som USA, etniskt svenska män osv.
Anonym sa…
Luther = hjälte!
Vänder sig emot kyrkan och klosterlivet i syfte att skilja på mänskliga instituitioner (kyrka) och ett socialt liv (ej isolering i kloster o dyl)! En sann revolutionär mot den elitistiska (fariseeiska)och materialistiska kyrkan.
Bibeln är det högsta rättesnöret och ska prägla våra individuella liv, dvs inget som ngn instituition ska förvalta och det är upp till var man att göra detta ute i livet.
Den som påstår att svenskarna har mkt Luther i sig är bara delvis på rät väg; indivdualismen är förmodligen på ett sätt bara möjlig genom en sådan som Luther o andra sidan är svenskarna det mest gudlösa folk som finns och det är inte så Lutherskt.
Ulle
Anonym sa…
Vill bara rätta en allmänt spridd missuppfattning (men jag kanske tolkar dig fel Maj?). Sverige och Norge har aldrig haft feodalt system. I Sverige och Norge hade vi stormän, fria bönder och kyrkan som ägare av jord om man räknar från kristendomens införande, visserligen hade man kanske sin lojalitet mot vissa grupper, men det var inte feodalt på samma sätt som i Europa. Träldomen försvann mer och mer på 1200talet och fick sin dödsstöt med Magnus Erikssons Skarastadga 1335-det var helt enkelt inte lönsamt. Det man hade både tidigare och senare var tjänstehjon och landbor(arrendatorer både hos fria bönder och kyrkan).
För att återgå till feodalismen så var det ett system i Europa som fungerade i många år och väl då var lämpligt för sin tid, men tider förändras ju. Det var inte bara så att feodalherren undertryckte sina vasaller utan hade också förpliktelser mot dessa i form av skydd och försvar. Systemet var invecklat som ett träd, en person i mycket hög ställning kunde vara vasall åt en med lägre rang, folk hade olika herre-vasallförhållanden åt alla möjliga håll.
Osagt sa…
Ok, bra att få det klarlagt. Feodalsamhället läste jag t o m i den "utmärkta" svenska skolan.

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK