Den gode, den onde, den fule

När man ägnar sig åt läpparnas bekännelse är man som en tom konservburk; det är bara locket som glappar.
De som ägnar sig åt läpparnas bekännelse är ulvar i fårakläder. Man briljerar med citat ur best-sellers och ägnar sitt sociala liv åt att klämma andra hårt på pulsen för att känna om den slår i rätt hastighet.

Man stod på barrikaderna och skrek "Power to the People" när man inte stod och kramade träd i Kungsträdgården.
Och alla är de så goda, så goda.

Man dukar upp sina smörgårdsbord åt alla som är hungriga. Fast de betalar förstås inte själva. De står bara där i fronten för att sola sig i andras tacksamhet.

Man frotterar sig med de andra goda krafterna för att tillsammans smida planer på hur man mer ska spendera andras pengar.
Men i deras egna påkostade bostäder kommer ingen in med skitiga skor.

Man gnider sina breda skinkor på styrelsestolarna och kring facklubbarnas bord. "Många grässtrån tillsammans bildar en gräsmatta".
Fast det är aldrig de som klipper gräsmattan.

Man är så rättvis och solidarisk så man låter så många som möjligt slita så mycket som möjligt för så litet som möjligt.
Man bygger och river ner för luft och ljus medan luften blir allt tunnare och mörkret allt tätare.

Men i godhetens palats slocknar aldrig lamporna.

De rycker inte in när skåpbilen står utanför din dörr för att frakta allt du äger. "Skaffa en flyttfirma", säger de. Detta trots att marknadskrafter i människans tjänst är förkastliga, enligt dem.

Makt kan missbrukas på många sätt. Men när makten missbrukas i skenhelighetens fula skepnad blir den också korrumperad.

Bloggaren läste "Dorian Gray's Portrait" för längesedan. Mannen som förblev ung genom livet medan porträttet på honom förfulades med åren till en skräckinjagande figur.

Dorian Gray var en skenhelig figur. Han ljög, stal och bedrog men kom undan med det tack vare sin bedårande skönhet. Ingen kunde ju tro något illa om honom.
När han slutligen upptäckte och rannsakade sitt solkiga inre som stod att läsa i tavlan, försökte han förändra sig för att för en gångs skull göra det rätta.
Då kom hyckleriet och grävde sina grova linjer över den förstörda tavlan.

Godhetens apostlar har många namn som förändras genom tiderna. I Sverige heter just nu aposteln Fredrik Reinfeldt. Han ger med ena handen och solar sig i omvärldens applåder. Men när han tar med den andra lämnar han de minst röststarka i samhället åt sitt öde.
Han välkomnar alla som står på tröskeln in i finrummet att ta del av smörgåsbordet. Som han själv inte har betalat. Själv vistas han aldrig i just det finrummet heller

Samtidigt talar han om för de tidigare bostadsinnehavarna att det inte är deras hem längre. Detta går alldeles utmärkt för de tidigare bostadsinnehavarnas röster försvinner in i sorlet från den brusande trafiken utanför. "Alltså är vi överens".

Att vara ond eller ful är att inte vara överens.

Fast när vännernas flyttlass står utanför dörren är de goda borta med vinden. Då får vi överblivna och bortgjorda gripa in och hugga i. Och det gör vi så gärna.