Barnen framför allt

Politiskt Inkorrekt skriver idag om cirkusen runt de ensamkommande flyktingbarnen i Kalmarområdet som har två boenden, ett för de nyanlända och ett för de som fått PUT.

Dessa boenden har fått mycket beröm för sitt gedigna arbete. Resurserna strömmar till från en översinnlig flod som aldrig får ifrågasättas av någon.

Varje barn kostar 1.900 kr per dygn, hela budgeten ligger runt sisådär 6 miljoner kr för bara ett av hemmen. Men det finns ju inget mått på solidaritet. Staten betalar ju.

De ack så ensamma ungdomarna, som sägs vara mellan 15-17 år, ringde till sina "döda och fängslade" anhöriga och bekanta till en kostnad av mer än 130.000 kr under 2008.

Och telefonskostnaderna bara skenar ju fler barn man ska ägna kommunens hela sociala verksamhet på. I Barometern från november 2009  finns att läsa här om att en tonåring (underförstått att det rörde sig om ett ensamkommande) bara på ett halvår ringde till Syrien, Saudiarabien och Somalia för 93.000 kr. Han är skyldig att betala tillbaka en fjärdedel bara eftersom socialen borde ha upplyst honom om att telefonen inte var gratis.
Om man forsätter att läsa löpet på Barometern dagens datum kan man se att brottsligheten av våldskaraktär börjar bli väldigt vanlig i Kalmar.

Och så där forstätter det. På plats efter plats i hela Sverige. De ensamkommande har blivit en hel industri som tar stora samhällsområden i anspråk,; kommunal totalservice, juridiska ombud, utbildningsväsende, sjukvård, tolkar, psykiatri, traumaenheter.
Man kan utan att överdriva tala om en välfärdens gräddfil.

Bloggaren skrev i ett tidigare inlägg om hur välfärdssamhället "tar hand om" drygt 20.000 barn (svenska och invandrade) och placerar ut dem, kidnappar dem, till ofta ytterst tvivelaktiga fosterhem och liknande där barnen blir utsatta för övergrepp både från samhället och i familjerna.
Och man gör det "för barnens bästa".

Vad är det med det svenska samhällets syn på barn? Föräldrarna får samhällets pekpinnar instuckna i bröstet om att alltid lyssna, alltid låta barnet ta initiativet, alltid ta hänsyn till barnets synpunkter och därmed skapa små egensinniga, gränslösa och bortskämda små troll.
Förädrarnas auktoritet har urholkats och gjorts onödig eftersom det är dagis som tar hand om och uppfostrar de små telningarna i vett och etikett på ett genusmedvetet och politiskt korrekt sätt.

Gunnar och Alva Myrdal gnuggar händerna där de nu befinner sig down under och kan konstatera att den sociala ingenjörskonsten har drivits in i fulländning.

Curlingfenomenet har ibland diskuterats. Barnen får aldrig några riktiga utmaningar när de växer upp. Alltid bara det perfekt tillrättalagda. Vad som händer med dessa vid inträdet till vuxenlivet kan vi börja spåra nu.

80-talisterna beräknas ta över skutan efter 40-talisternas reträtt i samhällslivet. 80-talisterna är den generation som helt har växt upp i detta experimentlandskap och dessutom gått i skolan efter det att den kommunaliserades.

P1 Tendens hade ett veckotema om 80-talisterna. De beskrevs som generation "why". Och det var inte ur ett samhällskritiskt perspektiv man ställde sig frågan. Istället har vi att göra med en generation som drivs av egocentritet och kringflackande. Man bryr sig mest om det egna, bilda familj är viktigt. Jobben ska vara "roliga", helst i media- och kulturbranschen. Får man inte det lever man hellre på bidrag.
Den tidigare så moraliska normen om att "dra sitt strå till stacken" har delvis försvunnit i 80-talisternas värld. Får man inte det man vill, struntar man i alltihop och går till doktorn och blir utbränd.

För den psykiska ohälsan är stor i denna generation. Rotlöshet, ovana vid ansvarstagande och beslutsfattande, lätt uttråkade och uttröttade och samtidigt fulla med krav på omvärlden.

Om denna samhällsuppfostrade generation nu uppvisar de här tendenserna, vad kommer då inte välfärdens gräddbarn att åstadkomma med sina liv?

De ensamkommande som blir närda vid Moder Sveas bröst i x antal år, kommer inte att ges några incitament på att skaffa ett självständigt liv.

Barnen, skäggiga eller inte, är nog välfärdens stora förlorare när allt kommer omkring. Så mycket omhuldade, så många oklippta navelsträngar, så mycket bomull. Bomull kväver långsamt men effektivt eftersom ingen ifrågasätter att den finns.
Allt sker ju med barnens bästa framför ögonen.

Kommentarer

anette sa…
Hej Maj, jag träffade dig och din tjej på "Pride festivalen" för några år sedan, har varit lite svårt att hitta dig men det gick till slut,fick lite tips om dig genom gamla goda vänner, det jag kommer ihåg var att du har en sjujäkla härlig humor. Hoppas vi hörs.
Kram Anette från Bromma
Osagt sa…
Oj, det måste ha varit eoner sig. Sorry, kommer inte ihåg dig så här lång tid efteråt. Men jag finns på facebook.
Ha det!

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK