Alla är vi nationalister

I det svenska politiska landskapet ser det ut som om nationalister och det socialist-moderata är varandras motståndare. Ingenting kan vara mera fel.

Felet är nämligen hur man deifnierar nationalismen. Om man ens nämner den vid namn. En socialist-moderat definierar sig inte som en nationalist. Men otvetydligen är man det när man vurmar för den svenska modellen, det svenska köttet, den svenska välfärden och - ABBA.
Ungefär som i England, där ibland "God Save the Queen" åtföljs av en Beatles-låt.

Annat var det på 70-talet, där brändes ABBA-skivor av palestinasjals-bärande Internationalister och FNL:are.

Så en viss tillnyktring har skett även om tillskruvandet av verkligheten idag fokuseras på andra frågor.

För när Palme och gänget 1975 klubbade igenom beslutet om Sverige som mångkultursstat - samtidigt som Vietnamkriget avslutades, - andades helt plötsligt samma grupper ny luft: Kampen mot rasismen.

I dagarna är det 25 år sedan Palme mördades på Sveavägen. Som bekant är mordet fortfarande olöst och ingen utrustad med normal intelligens kan väl tro på att det ska bli löst. Ever. Arkiven med utredningarna sägs ta upp flera rum.

De flesta av oss som har levt lite längre minns väl lite grann. Hur man svängde från PKK, 33-åringen, Christer Pettersson och i nuläget högerextrema poliser och Säpo självt. CIA har väl också varit påkopplat, konstigt vore det väl annars. Bloggaren har hela tiden förundrats över hur man har lyckats hålla USA utanför Palme-mordet. Men men, historien fortsätter.

Hans Holmér som från början ledde mordutredningen, sparkades eftersom han aldrig övergav PKK-spåret. Man kan ju spekulera om vad som hände bakom kulisserna, men otroligt är det väl inte att terrorrädsla låg bakom att man övergav kurdspåret.

Betydligt bekvämare är det att ta till samhällets avskräde för att vräka skulden på. Antingen en fet alkoholist, eller också den o så omhuldat hatade högerextremisterna som det är riskfritt att anklaga. Om det dessutom är fråga om högextrema, nationalistiska poliser och Säpo-kallar, så är succén given. Korka upp champagnen!

Tillbaka till nationalismen alltså. I den kan vi tryggt lägga hatet, oförsoningen och den primitiva hämnden. Kostnadsfritt.

Icke desto mindre är det just vår egen nationalism som kräver att få svar på vem som rått sköt ner vår statsminister den där kvällen för 25 år sedan.
Vi svenskar kräver att få svaret. Vi är berättigade till att få reda på vem som tog livet av vår hjälte ;-).

Palme var internationalist. På riktigt. Inte en sådan där däven mellanmjölksonformism som hundlokan bekänner sig till, där tydligen alla nationaliteter finns, utom den svenska.
Nej, säga vad man vill om Palme. Men han var hängiven sitt storhetsvansinne om att kunna hela och rena världen fri från amerikan-israeliskt inflytande. Dock inte det svenska inflytandet. Palme var rädd om Sverige-bilden.

Men hans inblandning i arabvärldens affärer har stått oss dyrt. Ja, det har stått hela Europa dyrt. Utan Palme skulle vi inte ha haft den ofantliga mängd invandrare från Mellanöstern som har vällt in sedan hans död. Åtminstone är det vad jag tror.

Den skenheliga anti-nationalism som hundlokan etc ger uttryck för är beklämmande för att de baseras på feghet. Statsministern bebor ett av landet mest helsvenska områden, tillika det minst brottsutsatta (sant, läste det för 2 månaders sedan). Hans son har på senare tid blivit "berikigad", dock utan kommentar.

Socialister, oavsett partifärg, alltså även sd, älskar den svenska modellen. Att inte kopplingen görs till att gälla det svenska folket och den svenska kulturen, är bara ett av många exempel på hur man förväxlar ett system med en levande varelse, en jättekolloss på lerfötter. System kan ju inte fungera utan individer.

Så om man då älskar det svenska systemet, precis som våra folkvalda gör, älskar man faktiskt det svenska folket.
Och om ett antal, som hela tiden blir fler, inte inträder in i det svenska maskineriet, så borde inte dessa omfamnas på samma sätt.
Det är åtminstone logiskt.

Som bloggaren ser det är skillnaden mellan vänster- och högernationalism ytterst marginell. Det finns dock en väldigt tydlig skillnad: Det finns ingenting som heter vänsternationalism.

Kommentarer

Anonym sa…
Tack gode Gud för en sådan skarp politiker som Olof P, efter hans frånfälle finns det ingen som kan mäta sig med honom, varken vad det gäller retorik, globala kunskaper eller att göra en s.k klassresa.

Sven-Erik

Populära inlägg i den här bloggen

Vad är människosyn?

SD inbjudna till värmen?

"Förgyllning förgår, men svinläder består"