Jämlikhet - en överskattad skrivbordsprodukt?

Vi är bra på skrivbordsprodukter i Sverige. Inget annat land har väl så många myndigheter per capita som vi.

Vi brukar kalla det förmynderi när ett byråkratiskt beslut inte går vår väg eller när byråkratin ställer krav på något du måste uppfylla.

Men är inte hela det politiska systemet vi har ett stort förmynderi?

"Att bestämma mer över sitt liv" är ju ett av Alliansens slagord. Det är mycket sympatiskt att man vill ge människor mer egenmakt istället för vänsterns pekpinnar och kontrollsystem.

Samtidigt har man lite svårt att tro på Alliansen när man ser hur Sverige rent konkret ser ut och fungerar.

"Välfärd" och "jämställdhet", t o m "fördelningspolitik" är numera även (särskilt) moderaternas paroll.

Med välfärd menar man trygghetssystem, vård, barn på institution, integrationspolitik, och en skola där alla får godkänt (oavsett om man är värd det eller inte). Allt i det allmännas tjänst.
Privat är nämligen fult i Sverige. Privat vård, privata dagis osv betyder ju att vissa som har mer pengar än andra kan välja på ett annat sätt.
Då uppstår de förhatliga klassklyftorna; skillnader mellan olika grupper och människor, något som svenska politiker ser som sin livsuppgift att bekämpa.

Ett jämlikt samhälle är harmoniskt och friktionsfritt; brottsligheten är låg, konflikterna få och olika kulturer lever vägg i vägg med varandra utan problem.

Det är i alla fall vad vi blir itutade med bröstmjölken, i princip varje dag. Sverige sägs vara det mest jämlika landet i världen.
Då tittar man på inkomstskillnader (vilka i Sverige är ovanligt små), samhällets förmåga att ge invånarna trygghet i form av ekonomiska ersättningssytem när det krisar och antalet "rika" och "fattiga".

Visst kan man trolla med skatter och bidrag i all oändlikhet, men är det inte så att ett samhälle faktiskt består av individer och att det är dessa individers privata val som avgör livssituation?

Anta att vi väljer ut två familjer som har 3 barn vardera, likartade inkomster och likartade bostäder.

Vi ger familjerna en miljon vardera som de får förvalta hur de vill. Efter ett år kommer vi tillbaka och kollar hur det har gått.
Har de spenderat pengarna på samma sätt? Hur mycket har gått till barnen? Hur mycket har gått till investeringar? Aktiehandel? Lyxvaror?
Och framför allt; hur mycket har de kvar?

Svaret är nog sannolikt att de har spenderat pengarna väldigt olika. Den ena familjen kanske är praktiskt lagd och har lagt pengarna på en bekvämare och lyxigare hemmamiljö.
Den andra familjen kanske vill ha upplevelser och har lagt mest pengar på resor.
Man har olika matvanor, olika krav i hemmet, olika barnuppfostran vilket kan resultera i mer eller mindre krävande barn, olika transportbehov etc.

Är då skillnaderna i inkomst nu ojämlik? Den ena familjen kanske har satsat på aktier och ökat sitt kapital, den andra har bara spenderat.

Nej, de fick ju lika mycket från början.

Men nu sk alltså samhället rätta till den otäcka skillnaden som har uppstått mellan dem via skatter och bidrag. Output och input från samma system.

Så här fungerar ju livet. Vi gör olika val, det ger konsekvenser. Att försöka korrigera människors val i livet är ju egentligen bara, just det, förmynderi.

Samhället bestämmer sålunda över vad du gör med dina pengar. Beslutar du "fel" i samhällets ögon, får du lida för det.

Därför är det svenska förmynderiet ett sätt att rubba de cirklar som människor väljer att skapa.

Och man kan ju undra över hur en jämlikhet som baserar sig på att hälften av befolkningen måste tillföras pengar genom bidrag är legitimerad.

Bloggaren menar inte att vi ska sträva efter ojämlikhet, men att det måste finnas en rimlighet i hur mycket myndigheter kan lägga sig i människors liv genom konstgjord andning.

Den svenska invandringen är ett typexempel på att bidragssystemet faktiskt bidrar till en underklass; bidragsklassen. Trots att bidragen är tänkta att utjämna skillnader är dessa den största anledningen att Sverige drar till sig tredje klassens människor som inte bryr sig ett dugg i hur jämlika de är, utan är helt inriktade på att få pengar utan att jobba för dem.

Bidragsklassen är det perfekta exemplet på hur snedvridet en skrivbordsprodukt fungerar i praktiken.