Världens bästa land?

Tällberg Foudation har nu kommit med sin årliga lista över de flesta av världens länder och rangordningen mellan dem när det gäller levnadsvillkoren i dem.
16 olika index används i mätningen, dessa index är resultat av andras forskning världen över.

Tällberg Foundation är en organisation som beskriver sig så här:

http://www.tallbergfoundation.org/T%C3%84LLBERGNETWORK/InformationinSwedish/OmT%C3%A4llbergFoundation/tabid/130/Default.aspx


Som det framgår, består ledningen av såväl Jan Eliasson och Anders Wijkman, vilket speglar en hel del av var man lägger fokus i undersökningen.

Det handlar främst om hur staten "tar hand om" sina medborgare. Hur staten med lagar, myndighetsutövning och skatter styr medborgarna till önskat resultat.
Solidaritet handlar det mycket om, där skatter och fördelningspolitik kommer in.

De 16 olika index som ingår bl a statens förmåga att sköta statsfinanserna, tillgången till skola, barnomsorg, sjukvård och social omsorg, samhällets förmåga att motverka klimatförändringar, arbete för hållbar miljöutveckling, miljöarbete och - företagsklimat. Dessutom det något diffusa begreppet "Happiness index", vilket sägs betyda hur landet tar hand om sina reurser för medborgarnas hälsa och livslängd.

Resultatet av dessa godtyckligt utvalda statistiska data blir att Sverige är världens bästa land att leva i.
Tällberg Foundation slår sig för bröstet och skryter om vår världsomspännande "solidaritet" och andra floskler.

Mark Twain myntade denna klassiker: "Det finns tre sorters lögn: a) lögn, b) förbannad lögn c) statistik".
Denna lilla observation av samhällslögner och dimridåer gäller verkligen i Tällbergs fantastiska slutledning.

Om man ska bena upp lite av hur dessa index håller i verkligheten, dvs på en mer praktisk nivå, så kan man konstatera kanske detta:

Visst är tillgången stor till sjukvård, men hur är det med tillgängligheten? Årslånga köer där folk hinner dö. P ga den solialistiska envisheten finns mycket lite alternativ till den offentliga vården. Privata, fria sjukhus skulle underlätta och avlasta den vanliga vården, men det är ju så fult i Sverige. Det är inte bara de Riiika som ska ha bra sjukvård. Nej, hellre då att man hinner dö i Europas längsta köer. Sängplatserna är minst i antal ocskå, det har tagits bort 7000 sängplatser under en relativt kort tidsrymd.

Skolan har efter kommunaliseringen på 90-talet blivit allt sämre, det vet alla. Visserligen är lärartätheten hög, men lärarnas auktoritet har urholkats så till den grad att oordning, skolk, vandalisering, bränder, könsord skriks ut okontrollerat, mobbning och allmän otrivsel, gör att bara 8 av 10 elever går ut skolan utan fullständig behörighet till gymnasiet. Där här å andra sidan trösklarna sänks och betygen inflaterats så man nu tvingas ha bl a stödundervisning på universiteten eftersom eleverna har så bristande kunskap i de mest grundläggande ämnena. "Vem var Jesus?", "Vad betyder ränta" är sådana frågor som våra lärare möter även i högre studier.

Så här kan man gå igenom område efter område och allt utmynnar i att kejsaren ändå är naken.
Sverige har varit ett bra land, javisst, men i och med den offentliga sektorns abnorma storlek i förhållande till den privata så blir den oerhört sårbar och ineffektiv i sina grundläggande uppgifter.
Och så var det här med företagsklimatet. Sverige hamnar där på en blygsam 18:e plats, vilket väl säger det mesta om hur människor med gnista, kreativitet, driftighet och initiativrikedom behandlas. Det är i själva verket passiv acceptans, lojalitet mot systemet och medelmåttighet som premieras.

Och så var det ju det här om hur systemet utnyttjas obehindrat av ett ofattbart stort antal individer, oproportionellt många är invandrare.
Solidaritet är det tydligen det kallas...