Rätten att förfölja
Det är så många vi måste "tänka på" i Sverige. Förutom de relevanta grupperna äldre och handikappade, har en mängd andra grupper sällats sig till de man måste "tänka på".
Om det inte är utbrända (tillstånd på väg ut), så är det parfymallergiker, pälsallergiker, luktallergiker, metall- och elallergiker, vad-som-helstallergiker, fibromyalgieker, trötthetssyndromatiska, posttraumatiska, stressyndromatiska, dragkänsliga, luftfuktighetskänsliga, åskrädda etc etc.
Min speciella favorit är: Aftonbladet hade för längesedan 3D-bilder för läsarna att sitta och klura ut. De som inte såg något krävde ett omedelbart stopp för dessa "bluffbilder". Och så var det insändaren där vederbörande krävde ett förbud mot 3D-bilder och 3D-filmer. "Vi måste tänka på de enögda".
Men idag har alla ovanstående grupper utmanövrerats av de sk utsatta (eller svaga) grupperna. Vad som egentligen menas med 'utsatt' har jag skrivit om tidigare men alla vet säkert ändå.
Det är de där ospecifierat svaga, de där som är arbetslösa, sjukskrivna av diffusa orsaker, går på socialbidrag, har sjukpension av sociala orsaker. D v s helt enkelt alla de som går och dräller och bara pumpar systemet på pengar.
Här ingår den stora gruppen invandrare, förlåt, nysvenskar, som betraktas som 'svaga' så fort de kliver in över landets gränser efter att de har färdats 200 mil. De överskjöljs av så mycket "godhet" för att de är så utsatta att de försätts i en hjälplöshetens offerposition från dag ett. Det är precis som om samhället inte förväntar sig något annat av dem. I alla fall i jämförelse med oss svenskar.
Luktar inte det ganska mycket rasism egentligen?
Men godhetssyndromet (man kan säkert bli sjukförklarad för det också), för med sig den lilla, lilla bieffeekten att någonstans måste man hitta syndabockarna för allt detta lidande. Ta ut sin inneboende frustration över att gå och vara "god" hela dagarna.
Då kommer vi till de som det går alldeles utmärkt att ösa skit över, kräva förbud, strafflagar, hänga ut i tidningar, beskatta extra och stigmatisera.
En typisk sådan grupp är rökarna. Folkhälsoinstitutet (ett exempel på en fullständigt onödig myndighet) vill nu förbjuda all rökning utomhus. "Man måste tänka på alla de som inte tål rök". Så nu är det fritt fram att skälla ut rökare på öppen gata, t o m misshandla och spy all sin inneboende galla över. För det är så det är. Någonstans måste människors tillbakahållna ilska över sakernas tillstånd ut.
Det senaste är att man nu också förbjudit snusning på sjukhuset i (jag tror det var Luleå). "Det luktar, vi måste tänka på luktallergikerna".
"De rika" är förmodligen den mest hatade gruppen i landet. Att vi tjänar så dåligt, är så sjuka och dragkänsliga, ojämlika, feta, får cancer, miljöförstöring, klimathot. Allt är "de rikas" fel, som bara tänker på aktieutdelningar, vinster och utsugning. Man kan tro att dessa hemska parasister på samhällskroppen är flera miljoner, men i själva verket utgör de bara en promille av befolkningen!! Utan dessa skulle hela det socialistiska skeppet kapsejsa eftersom ingen färsk cash skulle pumpas in till den överlastade skutan.
Men den mest stigmatiserade gruppen människor är ändå de psykiskt sjuka. Och då menar inte bloggaren "de utbrända" eller de med ADHD osv.
Psykiska sjukdomar som schizofreni och bipolaritet är det mest fruktansvärda man kan tänka sig. Det här är människor som knappast kan rå för sin situation men bemöts ändå med respektlöshet, hån och förakt.
Krigsrubriker om "Psyksjuk... gjorde det", "Mördaren var psyksjuk" har vi alla sett. I domar räcker det med att förklara en förövare för psyksjuk för att stoppa undan honom för all framtid. Den psykiatriska vården är fullständigt usel, inget annat land i Europa satsar så lite på psykiatrin. Dessutom kom en rapport igår som visar att psykiskt sjuka även får en sämre allmän vård.
Detta är det yttersta kvalitetsbeviset på hur ett samhälle tar hand om sina olycksbarn. Sverige borde skämmas.
Och så är det då Sveriges förföljelse av oliktänkande som grädde på moset. Här kan allt vara tillåtet; censur, personangrepp, uthängning i pressen, uteslutning ur partier, sparken från jobbet. Dessutom är det vanligt att oliktänkande utsätts för vandalisering av bilar och bostad, misshandel, mordbrand, inskränkt rättsskydd och källskydd och naturligtvis en nästan obefintlig yttrandefrihet.
Oliktänkande är de som kritiser maktelitens mantran som att t ex hävda att det är barockt att låta barn växa upp på institution, kvinnans rätt att vara hemma med dessa barn istället, millimeterrättvisans orimlighet och hur det kan vara välfärd att låta över 1 miljon människor leva på bidrag.
Men det värsta av allt är att kritisera Sveriges massinvandring av muslimer och vad det gör med vårt land. Där kommer det inte att dröja länge innan man blir slängd i fängelset för sina åsikters skull.
I Sverige sanktionerar staten rätten att förfölja genom sina makttrogna medier och sin rättsröta.
Med allt detta i åtanke är det tveksamt om man kan kalla Sverige för 100% demokratiskt.
I morgon åker bloggaren till USA med New York som första destination. Men jag kommer att försöka att hålla liv i bloggen och berätta om alla mina upplevelser och iakttagelser från landet i väster.
Hörs nästa gång från NYC alltså!
Om det inte är utbrända (tillstånd på väg ut), så är det parfymallergiker, pälsallergiker, luktallergiker, metall- och elallergiker, vad-som-helstallergiker, fibromyalgieker, trötthetssyndromatiska, posttraumatiska, stressyndromatiska, dragkänsliga, luftfuktighetskänsliga, åskrädda etc etc.
Min speciella favorit är: Aftonbladet hade för längesedan 3D-bilder för läsarna att sitta och klura ut. De som inte såg något krävde ett omedelbart stopp för dessa "bluffbilder". Och så var det insändaren där vederbörande krävde ett förbud mot 3D-bilder och 3D-filmer. "Vi måste tänka på de enögda".
Men idag har alla ovanstående grupper utmanövrerats av de sk utsatta (eller svaga) grupperna. Vad som egentligen menas med 'utsatt' har jag skrivit om tidigare men alla vet säkert ändå.
Det är de där ospecifierat svaga, de där som är arbetslösa, sjukskrivna av diffusa orsaker, går på socialbidrag, har sjukpension av sociala orsaker. D v s helt enkelt alla de som går och dräller och bara pumpar systemet på pengar.
Här ingår den stora gruppen invandrare, förlåt, nysvenskar, som betraktas som 'svaga' så fort de kliver in över landets gränser efter att de har färdats 200 mil. De överskjöljs av så mycket "godhet" för att de är så utsatta att de försätts i en hjälplöshetens offerposition från dag ett. Det är precis som om samhället inte förväntar sig något annat av dem. I alla fall i jämförelse med oss svenskar.
Luktar inte det ganska mycket rasism egentligen?
Men godhetssyndromet (man kan säkert bli sjukförklarad för det också), för med sig den lilla, lilla bieffeekten att någonstans måste man hitta syndabockarna för allt detta lidande. Ta ut sin inneboende frustration över att gå och vara "god" hela dagarna.
Då kommer vi till de som det går alldeles utmärkt att ösa skit över, kräva förbud, strafflagar, hänga ut i tidningar, beskatta extra och stigmatisera.
En typisk sådan grupp är rökarna. Folkhälsoinstitutet (ett exempel på en fullständigt onödig myndighet) vill nu förbjuda all rökning utomhus. "Man måste tänka på alla de som inte tål rök". Så nu är det fritt fram att skälla ut rökare på öppen gata, t o m misshandla och spy all sin inneboende galla över. För det är så det är. Någonstans måste människors tillbakahållna ilska över sakernas tillstånd ut.
Det senaste är att man nu också förbjudit snusning på sjukhuset i (jag tror det var Luleå). "Det luktar, vi måste tänka på luktallergikerna".
"De rika" är förmodligen den mest hatade gruppen i landet. Att vi tjänar så dåligt, är så sjuka och dragkänsliga, ojämlika, feta, får cancer, miljöförstöring, klimathot. Allt är "de rikas" fel, som bara tänker på aktieutdelningar, vinster och utsugning. Man kan tro att dessa hemska parasister på samhällskroppen är flera miljoner, men i själva verket utgör de bara en promille av befolkningen!! Utan dessa skulle hela det socialistiska skeppet kapsejsa eftersom ingen färsk cash skulle pumpas in till den överlastade skutan.
Men den mest stigmatiserade gruppen människor är ändå de psykiskt sjuka. Och då menar inte bloggaren "de utbrända" eller de med ADHD osv.
Psykiska sjukdomar som schizofreni och bipolaritet är det mest fruktansvärda man kan tänka sig. Det här är människor som knappast kan rå för sin situation men bemöts ändå med respektlöshet, hån och förakt.
Krigsrubriker om "Psyksjuk... gjorde det", "Mördaren var psyksjuk" har vi alla sett. I domar räcker det med att förklara en förövare för psyksjuk för att stoppa undan honom för all framtid. Den psykiatriska vården är fullständigt usel, inget annat land i Europa satsar så lite på psykiatrin. Dessutom kom en rapport igår som visar att psykiskt sjuka även får en sämre allmän vård.
Detta är det yttersta kvalitetsbeviset på hur ett samhälle tar hand om sina olycksbarn. Sverige borde skämmas.
Och så är det då Sveriges förföljelse av oliktänkande som grädde på moset. Här kan allt vara tillåtet; censur, personangrepp, uthängning i pressen, uteslutning ur partier, sparken från jobbet. Dessutom är det vanligt att oliktänkande utsätts för vandalisering av bilar och bostad, misshandel, mordbrand, inskränkt rättsskydd och källskydd och naturligtvis en nästan obefintlig yttrandefrihet.
Oliktänkande är de som kritiser maktelitens mantran som att t ex hävda att det är barockt att låta barn växa upp på institution, kvinnans rätt att vara hemma med dessa barn istället, millimeterrättvisans orimlighet och hur det kan vara välfärd att låta över 1 miljon människor leva på bidrag.
Men det värsta av allt är att kritisera Sveriges massinvandring av muslimer och vad det gör med vårt land. Där kommer det inte att dröja länge innan man blir slängd i fängelset för sina åsikters skull.
I Sverige sanktionerar staten rätten att förfölja genom sina makttrogna medier och sin rättsröta.
Med allt detta i åtanke är det tveksamt om man kan kalla Sverige för 100% demokratiskt.
I morgon åker bloggaren till USA med New York som första destination. Men jag kommer att försöka att hålla liv i bloggen och berätta om alla mina upplevelser och iakttagelser från landet i väster.
Hörs nästa gång från NYC alltså!
Kommentarer
Det ser ud til at Sverige også har en "Pat Condell", og det var skam en kompliment! :)