Yttrandefrihetens gränser

Var går gränsen för yttrandefriheten? Svar: Ingenstans. Yttrandefriheten är en av hörnpelarna i det vi kallar för demokrati. Att börja skrapa på yttrandefriheten är det första tecknet på en nedmontering av demokratin.

Yttrandefriheten är så beskaffad att den särskilt ska skydda de delar av den samlade åsiktsfora som betraktas som anstötliga. Att skydda det som uppfattas som gott behöver man inte göra. Men det som inte respekteras eller är allmänt accepterat ska ha i alla fall ha tillgång till allmänna plattformar.

Vi har sett det förut. Det svenska hyckleriet.

I februari 2009 hölls utställningen Yttrandefriheten - var går gränsen? på självaste Nobelmuséet i Stockholm. Vid invigningen höll viktigpettrar tal: Per Wästberg t ex:

"Det är yttrandefrihetens risker denna utställning belyser, dess höga pris och vikten av att hålla ögonen öppna i länder som de nordiska där vi sedan länge och fortfarande kan drömma, läsa, skriva och tala fritt.” 


Den holländska regissören Theo van Gogh fick dö för sin film Submission (underkastelse) som han gjorde tillsammans med den holländska parlamentarikern Ayaan Hirsi Ali, också hon dödshotad.

Filmen är en tiominuter lång monolog där en muslimsk kvinna berättar om alla övergrepp som kvinnor utsätts för i typiskt muslimska länder. Filmens mest kända sekvens är på en kvinnas misshandlade kropp prydd med verser ur Koranen.

Innan utställningen fick arrangörerna kalla fötter och tillkallade den svenske imamen Abd al Haqq Kielan som fick bedöma om filmen rymdes inom yttrandefrihetens gränser. Nej, sekvensen med den nakna, misshandlade kvinnan med Koranverserna måste klippas bort...




Lars Wilks trodde han kunde göra provokativ "konst" av Mohammed på en hundkropp och kalla verket för Rondellhund. Idag lever han isolerat på okänd plats med livvakter dygnet runt. Skyddet för yttrandefriheten fungerade inte nu heller. Vilks har fått ytterst ljumt stöd från såväl media som politiker. Täppas Fogelberg ansåg dessutom att han inte ville betala skatt till skyddet av Vilks.

Och så nu då. Tidningen och nyhetssiten Nya Tider hade fått grönt ljus för att delta med ett bord på Bokmässan i Göteborg. Kulturvänstern och feministerna fick krupp: Nya Tider är ju en högerextremistisk hattidning där flera medarbetare har nazistkopplingar!

Jag vet inte, har bara läst en länk någon enstaka gång och har väl inte blivit så imponerad. Men ändå. Oavsett vad tidningen har för innehåll och agenda ska den ändå finnas inom ramen för demokratin och därmed yttrandefriheten oavsett hur mycket krupp man får på Södermalm.

Årets mässtema är yttrandefrihet (Obs!) och Bok & Biblioteks vd Maria Källson har tidigare sagt till Svensk Bokhandel att mässans policy "generellt är att alla måste få göra sin röst hörd oavsett åsikt. Det är själva essensen i yttrandefriheten".

Men... vad händer? Källson viker sig för PK-maffian och åsiktskorridoren och kickar ut Nya Tider från Bokmässan. SAMTIDIGT låter man ett set med den spännande titeln Lenins Bokhörna vara kvar. Som vi vet finns det ju inga vänsterextremister i Sverige. Man brukar istället förneka Stalins folkmord med argumentet att "kommunismen är ju i alla fall en god ideologi". Ingen har heller protesterat mot "lekhörnan".

Detta hyckleri, denna dubbelmoral, feghet och ryggradslöshet är så upprörande att man nästan önskar att stället utsätts för ett bombdåd. Och detta tjat om nazism så fort galoscherna inte passar, eller rättare sagt inte passar den uppblåsta kultur- och mediavänstern, tar udden av det verkliga hotet. Nazism är knappast något hot mot Sverige, det är islam som bit för bit gräver in sig i det svenska samhället. Men att hävda detta inför öppen ridå är att riskera en allmän uteslutning och utfrysning.

Det är kritiken mot islam som sätter gränsen för yttrandefriheten. Att kränka islam i Sverige är i princip straffbart. Det finns alltid någon paragraf i lagboken som hävdar Hets eller Kränkning när det handlar om islam och muslimer.

Detta blir ännu mer groteskt när man betänker att islam både är en religion och ett politiskt system där yttrandefrihet inte existerar. I princip stöttar alltså Sverige diktaturer med dödsstraff när all kritik mot islam är förbjuden.

Men se filmen Submission ovan om islams rätta ansikte och hur även denna censurerades på yttrandefrihetens altare.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

A-barn, B-barn och C-barn

Språket som klassmarkör

IS, OS, Co2 och JÖK